När jag växte upp gick en av mina favoriträtter under namnet ”Mias pappas fläskfilé”. Den brukade
lagas av min klasskompis pappa i deras omoderna brunmurriga kök ute på Ekerö. Jag
var väldigt spänd på om rätten skulle hålla för mina vuxna smaklökar, eller trilla ner i
samma hopplösa nostalgiträsk som legendariska ”Baconbananer”, ”Falukorv
provencale”, pizza med mjukost och pulverchokladpudding mm som
bara är gott i minnet, inte i verkligheten.
För att ge Mias pappas rätt en
sportslig chans arbetade jag om receptet lite.
Fläskfilé kan bli väldigt torrt om man inte lagar det på rätt sätt. Originalet innehöll stekta fläskfiléskivor. Det fungerar säkert också, men för att få saftig filé bryner jag den istället hel i stekpanna och låter den gå färdigt i ugnen. 70 grader ska filéen upp i.
Såsen är söt och stark. Eftersom mina smaklökar har utvecklats sedan jag var liten tar jag det ganska lugnt med den söta Heinz chilisåsen. Styrka från curry och tabasco och mustighet får istället dominera. Jag använder som vanligt två sorters curry, en med ordentlig styrka och en mildare, mer aromatisk.
Champinjonskivorna ska vara brynta i smör, men fortfarande ha spänst kvar i kärnan. Steka dem snabbt och hett gav önskad effekt.
Jag vill ha mycket och långstekt gul lök i min variant av den gamla nostalgirätten. Vitlök fanns inte med i originalet, men nästan allt blir ju godare med vitlök, så den fick också vara med.
”Snygg rätt”, sa J. ”den smakar lite oväntat….” ”fast väldigt gott!” Jag höll med, Mias pappa visst vad han gjorde. Möjligen är rätten aningen väl gräddig för dagens smaklökar, men just det kan man ju vara sugen på emellanåt.
Mias pappas fläskfilé i 2013-års tappning, 4 port
Fläskfilé kan bli väldigt torrt om man inte lagar det på rätt sätt. Originalet innehöll stekta fläskfiléskivor. Det fungerar säkert också, men för att få saftig filé bryner jag den istället hel i stekpanna och låter den gå färdigt i ugnen. 70 grader ska filéen upp i.
Såsen är söt och stark. Eftersom mina smaklökar har utvecklats sedan jag var liten tar jag det ganska lugnt med den söta Heinz chilisåsen. Styrka från curry och tabasco och mustighet får istället dominera. Jag använder som vanligt två sorters curry, en med ordentlig styrka och en mildare, mer aromatisk.
Champinjonskivorna ska vara brynta i smör, men fortfarande ha spänst kvar i kärnan. Steka dem snabbt och hett gav önskad effekt.
Jag vill ha mycket och långstekt gul lök i min variant av den gamla nostalgirätten. Vitlök fanns inte med i originalet, men nästan allt blir ju godare med vitlök, så den fick också vara med.
”Snygg rätt”, sa J. ”den smakar lite oväntat….” ”fast väldigt gott!” Jag höll med, Mias pappa visst vad han gjorde. Möjligen är rätten aningen väl gräddig för dagens smaklökar, men just det kan man ju vara sugen på emellanåt.
Mias pappas fläskfilé i 2013-års tappning, 4 port
500 g fäskfilé
2 msk smör
15 champinjoner
2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
3 dl grädde
1 dl vatten
1 msk Heinz chilisås
Ca 1 tsk curry, stark och mildare blandat
1tsk grönsaksbuljongpulver
Tabasco
Salt och svartpeppar
15 champinjoner
2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
3 dl grädde
1 dl vatten
1 msk Heinz chilisås
Ca 1 tsk curry, stark och mildare blandat
1tsk grönsaksbuljongpulver
Tabasco
Salt och svartpeppar
Bryn fläskfilén runt om. Stoppa i en stektermometer och låt gå färdigt till 70 grader i 175 graders ugn.
Skiva champinjonerna och bryn hastigt i smör i ganska varm panna. De ska få färg men ha spänsten i kärnan kvar.
Skala och hacka löken. Fräs långsamt i smör. Tillsätt pressad eller riven vitlök efter några minuter. När löken fräst en bra stund tillsätts curryn som får fräsa med en stund.
Tillsätt grädde, vatten, chilisås och grönsaksbuljongpulver. Låt koka ihop en kvart och smaka av med ev mer chilisås, tabasco, salt och peppar. Om konsistensen är för lös kan man reda med lite idealmjöl som vispas i. Lägg i champinjonerna i den färdiga såsen. Servera med skivor av fläskfilé, kokt basmatiris och sallad.
3 kommentarer:
Ja men visst är det väl härligt med dem där "gamla" recepten. Som känns lite töntiga kanske men så himla himla goda. Jag har ett sådant med räkgryta, som pojkvännerna skulle bjudas på i min ungdom. Hihi...
Trevlig helg!
En del av de där gamla nosotaligrecepten är ju riktigt riktigt goda!
Lena från Make a head food
annamaria och Lena; Det gäller som sagt att hitta pärlorna. Jag tror att smaklökar och preferenser ändras både när man blir mer vuxen och vartefter man vänjer sig vid ny mat. Klassisk finmat tycker jag t ex kan upplevas lite gräddig nu när man vant sig vid asiatisk mat. Å andra sidan är det ju också så att omväxling förnöjer! Den där räkgrytan låter spännande förreste, annamaria!
Tycker fröken Dill
Skicka en kommentar