Ultimat lyx på Oaxen krog

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Äntligen har jag begått mitt livs lyxigaste restaurangbesök!

En alldeles vanlig torsdag i november, i en vecka med alltför mycket och alltför stressigt jobb fick vi en kväll i en annan värld. Mathimlen!

Spårvagnen gick ut till ett senhöstmörkt Djurgården och från hållplatsen var det bara några minuters promenad till Oaxen krog och slip.  Vi träffade våra vänner i baren där de drack en spännande gindrink med smak av ingefära.

Väl inne i matsalen, där vi fick sitta med full insyn in i det öppna köket, valde vi varsitt glas av den rekommenderade champagnen, 2009 Les Beaux Regards Bérèche et Fils Champagne. Den smakade som en riktigt fin champagne, inklusive toner av Pommac, vilket säkert låter konstigt, men var perfekt. De delikata apritretarna serverades en efter en i tjusiga uppläggningar. Alla var fantastiska, men mest minnesvärt var det friterade kycklingskinnet och något (var det samma munsbit?) med underbar äkta tryffel. J minns det lilla tångbrödet med krabbröra. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att skriva upp vilka de olika tilltuggen var, men vi började redan nu inse att maten på Oaxen är unik och kanske inte riktigt sådant man varken vill eller ska svänga ihop hemma i köket.

Själva menyn inleddes med "Hyvlat sjöborresmör med åldrad morot, råräka & rom från pilgrimsmussla". "Det är som att äta havet." sa K och hon hade helt rätt. Sjöborre har jag nog aldrig ätit tidigare och den var fantastisk serverad som tunna skivor hyvlat smör. Den åldrade mototen visade sig vara just lagrad i spisvärme och rommen från pilgrimsmussla är ju suverän, så synd att de oftast säljs utan rom.

"Svensk hummer med dill i ostronsås, kålrabbi brässerad i ostvassle & gran samt syrad shalottenlök" var nästa rätt. Riktigt fin hummer kan ju aldrig bli fel! Jag blev förvånad över hur nätt tillagad den var. Normalt tillagas humrar alltid för länge, vilket gör dem torra och tråkiga. Dessa små godbitar smälte i munnen! Tillbehören var intressanta med fin gransmak, men jag föredrar nog just hummer utan alltför mycket annat som smakar. Vinet till hummern var 2011 Improvisacio Cal Raspallet Penedès från Spanien. Här har jag gjort några anteckningar som är svårlästa, men jag tror att vi tyckte att det var ett lite ovanligt vin som stack ut, men passade bra till hummern.

Nästa rätt var vegetarisk, "Grönkål & åldrad kålrot stekt i äppelcidervinäger med paranötter, jästa Djurgårdsäpplen samt persiljekräm". Jag är ju SVÅR på grönkål och äpplena var smått magiska. Hela rätten var lite som en efterätt, men inte alls söt. Vinet var 2010 Gilbourg Benoit Courault Loire.

Menyns höjdpunkt var "Örthalstrad havskräfta med varm surgrädde, grillad sallad & svampspäck med svampsoja". Så vacker med en spegel av mörk soja toppad av perfekt havskräfta och så vansinnigt god - perfekt tillagad och suverän smakkombination! Både J och jag gillar Grüner Veltliner och 2011 Hochrain Grüner Veltiner Veyder-Malberg Wachau från Österrike gjorde oss inte alls besvikna. Mycket karaktär!

Den höga nivån hölls uppe i nästa rätt "Skrapad reninnanlår med rödingrom, löktravspuré, långfilsyrad grädde, samt syltad svartkål och vitlav". Surf and turf på lyxsätt, en underbart vacker och god rödingrom är ju aldrig fel och väldigt spännande, om än lite beskt att äta vitlav. Vinet var 2012 C.A.I. Riesling Immich-Batteriberg Mosel från Tyskland.

Middagen var rätt lång och i halvlek sveptes vi in i filtar och bjöds ut på verandan, med utsikt över vattnet. Vi bjöds på rykande varm buljong på svamp- och ankfot och fick oss en pratstund med en av de anställda. Han berättade lite om skillnaderna på Oaxen när det låg på ön med samma namn och nu när det flyttat in mot stan och hamnat på Djurgården. På ön levde personalen tillsammans, lite som på kollo, och man gjorde allt själv, t ex all rökning av olika produkter. Fast även med den mer centrala adressen görs mycket från början och personalen plockar mycket egna örter och annat i naturen.

Ännu en stor favorit bland de många rätterna var "Kokt piggvar med bryssel- och spetskål, ärtpuré och bovete. Piggvaren låg i små paket av ångad spetskål och rätten var sprinklad med söta brysselkålsblad. Kombinationen med kålsmaker och fisk är inte lätt, jag har smakat några rätt misslyckade varianter, men här var den helt perfekt. Kanske gjorde den lite söta ärtpuréen sitt till för att gifta ihop smakerna? Vinet var 1998 Cotes du Jura Carail Chateau d´Arlay Jura från Frankrike, ett slags ovanligt roséliknande vin gjort på både gröna och röda druvor, en metod som historiskt varit vanlig i Jura, men där Chateau d´Arlay numer lär vara den enda producenten.

Nästa rätt var det enda på menyn som jag innan kände mig tveksam till. "Renblodpudding med glaserad gulbeta samt puré på svart Skillebyvitlök" kändes inte helt lockande för mig som inte gärna äter någon blodmat. Jag smakade i alla fall på de eleganta små blodpuddingkuberna. De påminde om ganska menlös svartsoppa och hade en mjuk konstistens som inte riktigt föll mig i smaken. J fick min blodpudding och jad njöt av de goda tillbehören istället.Vinet var 2009 Montepulciano d´Abruzzo Emidio Pepe Abruzzo. Ett vin med verklig karaktär, så långt från de snälla pizzavinerna Montepulcianodruvan brukar hamna i.

Nu var det dags för köttet. In kom ett paket med sotig björknäver som öppnades och avslöjade bakad/lättrökt rådjusytterfilé. Det absolut perfekta köttet serverades med rökt oxmärg, selleripuré och flammad fänkål. Hur gott som helst och ett underbart Nebbiolovin därtill, 2004 Boca Le Piane Piemonte.

Nu började jag bli rejält mätt. Desserterna var såklart toppen de också, men eftersom jag är mer för salta än söta saker är jag glad att det söta kommer på slutet. Första desserten var "Puré på stensöta & körvel med mousse på vit choklad, frusen fänkålsjuice & bränd vit choklad". Detta följdes av "Glass på myskmadra med hjortron, syrad grädde, krispigt surdegsbröd & chokladsmulor." Allt var gott, särskilt glassen var helt underbar.

Som om inte allt detta var nog fick vi dessutom praliner i eleganta skrin efter all maten. Jag tror J förmådde smaska i sig några, men annars fick den fina lådan följa med hem för att avnjutas senare.

Vi var extremt nöjda med vårt Oaxenbesök! Visst är det helt vansinnigt att äta så mycket och så dyrt, men om mat är ens största intresse och man i alla fall inte hinner göra av med de sparade nöjespengarna på t ex resor, då tycker jag att man ska slå till och gå på riktigt fin krog vid några få tillfällen. Om inte annat för att få idéer till det egna matlagandet, men också för att man ska njuta av det enkla och rustika i t ex en hembakad pizza och lantligt rödvin så mycket mer! Lyxmat har sin plats, men vanlig, god hemmamat har också sin.