Bokklubbskväll - Strindbergs stjärna

I förra veckan var det dags för bokklubben att träffas för att prata om boken Strindbergs Stjärna av Jan Wallentin.

Min uppgift var att stå för maten. Först tyckte jag inte att det fanns någon matinspiration alls i boken. Det äts och dricks inte så mycket förutom några trista konserver, en ledsen skaldjurssallad och stora mängder rysk vodka.

Men så bestämde jag mig för att utgå från platserna där boken utspelar sig. Falun, Kymlinge, Ypres (Belgien), Westfalen (Tyskland) och Nordpolen. Resultatet blev en plockmeny som kanske inte riktigt "höll ihop", men var rätt trevlig att mumsa på medan vi pratade om boken.

Kuber av Coop Primas goda falukorv på tandpetare med cocktailtomater och en hemrörd stark senap fick representera Falun.

I Kymlingeskogen finns det bara gran stod det i boken och det stämmer, vet jag, efter att ha deltagit i "Strövarna" i sagda skog som barn. Turligt nog hade jag sett Tareq Taylor laga kittostar med granbarrsskum på Trädgårdsfredag. Det visade sig dessutom finnas röda kittostar från Belgien på min Ica. Mitt skum blev inte optimalt, men rätten blev, trots detta, väldigt god.

Det belgiska temat fortsatte med blåmusslor, tillagade som jag lärt mig på F12.

Från Westfalen kom den westfaliska skinkan som rullats runt getost och ruccola. I Tyskland är det dessutom sparrissäsong så här års, varför kokt vit sparris med citrussmör och rostade hackade hasselnötter blev en av rätterna på bordet.

Efterrätten med inspiration från nordpolen var brittisk "Arctic roll" (rulle av vaniljglass med syltbredd rulltårtsbotten runt.)

Nu kan man fundera på om det är klokt att bjuda småbarnsmammor på falukorv men jag tror att alla hittade något som de gillade och middagen var nog trots allt betydligt bättre än boken. Strindbergs stjärna är en slags svensk Da Vinci koden. Tyvärr bara så oerhört mycket sämre. Boken börjar väldigt spännande med en klaustrofobisk grottdykning i skogarna utanför Falun. Intrigerna radar upp sig och man blir tvungen att sträckläsa ett tag. Sorgligt nog blir det bara mer och mer pålastat, historien håller inte ihop, huvudpersonerna beter sig osannolikt märkligt och språket är dessutom riktigt, riktigt dåligt. En besvikelse som helhet och slutet, när allt ska avslöjas är verkligen uselt. Mitt tips är att läsa en annan bok, t ex Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, som är vår nästa bokklubbsbok.

Förresten, ett annat tips som har ökat min läsning av skönlitteratur till minst det dubbla: Med vanligt bibliotekskort + kod kan man gratis låna hem e-böcker till Iphone eller Ipad. Till datorn finns dessutom streamade ljudböcker att ladda hem. Jag kan lova att det är helt fantastiskt att
t ex höra Yvonne Hirdman själv läsa Den röda grevinnan!