Kräftsoppa 2.0

Sent på kvällen efter jobbets kräftskiva samlade jag på mig överblivna kräftor, ett gäng fina kräftskal och slattar av vitt vin. Skalen lades in på en plåt i ugnen och fick torka någon halvtimme på ca 150 grader. Sedan krossade jag dem lätt varefter de fick de koka i ca 30 minuter täckta med vatten. Buljongen silades av och kokades ihop tillsammans med vinslattarna (ca 3 dl, kollade först att det inte var alltför ekade vinsorter) till lämplig transporterbar mängd, ca 1 l. Buljongen och de rensade överblivna kräftorna tog jag hem och stoppade i frysen.

Häromdagen var det dags att förädla det återvunna till kräftsoppa för att bjuda kollegorna på.

Man kan inte påstå att det var rusning till provsmakningen. Kanske hade jag valt fel dag, när många av arbetskompisarna var iväg på kundluncher eller liknande? Eller så upplever man det kanske lite för privat att smaka på mat som någon annan lagat? (Hembakat kaffeberöd - OK, hemlagad soppa - inte OK???)

De som smakade gillade i vilket fall soppan och här kommer receptet:

Kräftsoppa 2.0 med dillolja och västerbottenkrutonger, ca 10 smakportioner

1 l kraftig kräftskalsbuljong, inkl ca 3 dl vitt oekat vin
4 dl vispgrädde
2 morötter
3 shalottenlökar
det vita från en purjo
1/2 rotselleri
5 tomater
1/2 dl tomatpuré
grönsaksfond
idealmjöl
smör
salt, svartpeppar, cayennepeppar, mortlade dillfrön
1 dl halvtorr sherry
ca 2-3 dl rensade skaldjur t ex kräftor eller kräftor+räkor eller liknande, delade i mindre bitar

rapsolja + dill

torrt bröd+smör+ västerbottenost

Skala och hacka lök och rotsaker. Fräs i smör utan att det tar färg. Låt tomatpurén fräsa med på slutet. Tillsätt skållade och urkärnade tomater. Späd med ett par dl av buljongen och låt koka tills det mjuknar.

Tillsätt grädde och mixa med stavmixer. Tillsätt resten av buljongen och sherryn. Red med några msk idealmjöl utrört i vatten. Jag brukar tillsätta lite i taget, koka upp och kolla när konstistensen blir den rätta. Koka någon minut för att få bort mjölsmaken.

Smaka av med grönsaksfond, salt, peppar, dillfrön och lite cayennepeppar. Om soppan behöver mer syra kan det vara bra att ha lite extra vin på lut, till nöds fungerar det med pressad citron. En mycket liten nypa socker kan också tillsättas.

Dillolja: Hacka bladdill och mixa med rapsolja. Smaksätt med salt och peppar.

Krutonger: Skär brödet i snygga krutongstavar. Stek i medelvarm panna i smör tills de är torra och fått lite färg. Lägg krutongerna i en ungsfast form, riv över västerbottenost och gratinera i 225 graders ugn tills osten smält. Om krutongerna inte ska serveras omedelbart, får de svalna lite varefter de förvaras i en tät burk för att hålla sig knapriga.

Vid servering kokas soppan upp varefter skaldjursköttet tillsätts. Häll upp portioner i snygga glas. Droppa över dillolja och toppa med krutong + kräftklo som dekoration.


Jag fick några kommentarer och tips av de arbetskompisar som smakade på soppan. S berättade att hennes man brukar flambera kräftskalen med konjak innan han häller på vattnet för att koka fonden. Bra tips, som jag ska testa vid nästa buljongkok. C var glad för hon tål skaldjur, men är superallergisk mot fisk och eftersom nästan alla skaldjurssoppor på stan innehåller fiskbuljong kan hon inte äta dem. M berättade att hon alltid brukar koka buljong på räkskal. Några arbetskompisar tyckte att kräftsoppekok, även i förenklad form med färdig fond vida översteg den tid de kunde tänka sig att lägga ner på matlagning.

I fina kokböcker står det alltid att man ska koka lök och rotsaker med i buljongen, men sedan sila bort dem. Jag behåller dem eftersom jag gillar en lite mer rustik sort av soppa, med lite "kropp". Dessutom känns det fel att slänga fina hemodlade rotsaker.

Skördepytt

Med köket fullt av skördade kryddor, grön- och rotsaker gäller det att utnyttja allt gott i matlagningen.

I söndags åt vi en stek och resterna av den är ju förstås perfekta till pyttipanna.

Det fanns bara några få färskpotatisar kvar varför det blev en relativt GI-vänlig pytt.

Skördepytt (inte ett recept att följa slaviskt, men så här blev det i måndags...)

3 små färskpotatisar
1 gul lök
1 späd purjo
1 liten squash
2 morötter
2 gröna paprikor
1 liten palsternacka
1/2 liten rotselleri
ca 2 dl rensad och skuren skogssvamp (varav hälften var favoriten stolt fjällskivling)
2 rejäla skivor stek eller biffskivor
smör
salt och peppar
ev forest blend krydda

3 tomater
1 litet knippe persilja

Skala, tärna och fräs rot- och grönsaker i omgångar i smör. Svampen läggs i panna, vattnet får ånga bort varefter smör tillsätts och svampen ges fin färg.

Tärna steken. Hetta upp en järnstekpanna med smör tills den blir rejält varm. I med köttärningarna och låt dem få färg på utsidan, utan att bli helt genomstekta.

Blanda pytten, krydda med salt, svartpeppar och ev forest blend-krydda.

Tärna tomater och hacka persilja för att strössla över pytten.

Stekt ägg eller en äggula är gott till och jag vill dessutom ha chilisås och HP-sås till min pytt.

Jag är rik!

När vi lämnade landet och vände bilnosen mot stan i lördags kände vi oss rika. Hela bilen var fullpackad med skörd från de egna odlingarna. Nu är bästa tiden för alla härliga kryddor, grön- och rotsaker. Att skogen dessutom dignar av svamp gör inte saken sämre.

Det var inga problem att packa en presentlåda full med hemodlade grönsaker till J:s kompis som ordnat kräftskiva på lördagskvällen.

På söndagen började vi ta hand om skörden. Jag lagade ratatouille och J syltade svamp.

September ÄR en härlig månad!

Slottsträdgårdens buffé

Jag är en stor fan av Bosse Rappnes slottsträdgård i Ulriksdal. Det är lite dyrt, men kvaliteten är ypperlig och allt är bara så vackert.

I fredags skulle jag enbart åka förbi självplocket för att få med mig några majskolvar till kvällens middag, men av olika anledningar hamnade jag i fiket. Här serveras en väldigt god vegetarisk buffé och eftersom jag råkat glömma bort att äta lunch passade detta bra.

ALLT på den här buffén smakade utmärkt, men några saker värda att lägga på minnet var: den smarta melon- och potatissalladen, den utmärkta kikärtsröran med bl a curry, underbara samosas, ostiga quesadillas och hur gott det är med fetaost I rödbetsbiffarna.

Efter avnjuten buffé blev det besök i självplocket där jag förutom majs inte kunde motstå de söta kronärtskockorna, underbar nypotatis av en snygg blåprickig sort, palsternacka och rotselleri.

En stilig blå näva, en klematis som blommar långt in i oktober och en låg höstanemon fick också följa med. Det kanske är tur att säsongen börjar lida mot sitt slut för på slottsträdgården vill jag ha nästan allt...

Min jobbvecka och Mango sticky rice

Denna vecka har jag rest runt i Sverige för jobbets räkning. Otroligt kul att besöka våra andra kontor och städer som jag tidigare aldrig varit i, men också slitigt med dagar som började runt 7 med inläsning, revision 8.30-17 och resa till nästa stad med framkomst till hotellet runt 22/23. Min plan att sitta och glassa i diverse hotellbarer blev det inte mycket av med för jag var alldeles för trött.

Inte mycket mat har blivit lagad. Emellanåt har vi ätit mycket gott på luncherna i de olika städerna. Utbudet på tåg och flyg är däremot lika sorgligt som det alltid varit. Plastinpackade mackor och sallader som inte smakade mycket. På flyget är man sååå tacksam för att överhuvudtaget få något till livs, så kvaliteten är det liksom inte ens läge att klaga på...

I vilket fall är jag lycklig över att vara hemma igen och vakna i min egen säng till ljudet av J som kokar kaffe och småpratar med illrarna. Och ikväll blir det fredagsmiddag på landet med fin biff. Till efterrätt ska vi äntligen äta den underbara thailändska efterrätten, Mango sticky rice, gjord med en perfekt mogen pakistansk mango. Jag är ingen stor fan av grötefterrätter. Ris a la malta och risgrynskaka för att inte tala om mannagrynspudding ger mig rysningar av obehag, men Mango sticky rice, med sin intressanta söt-sälta är något helt annat. Om ni inte har provat rekommenderar jag att ni gör det!

Mango sticky rice

mogen mango
gröt/sushiris
2 delar kokosnötskräm (häll bort det rinniga från kokosmjölken) +
1 del socker
en nypa salt
cashewnötter

Blötlägg riset, minst ett par timmar men gärna över natten. Ångkoka i t ex en bambuångkokarinsats med handduk i botten eller i en trådsil över kokande vatten med aluminiumfolie som lock över kastrullen.

Rör samman kokosnötskräm och socker. Dela såsen i två skålar. Salta i den ena till lagom sötsälta och blanda detta med det kokta riset.

Hacka och rosta cashewnötterna i en torr järnstekpanna.

Skala och skär mangon i fina bitar. Jag har aldrig lyckats få det lika elegant som i Thailand, men det är smaken som räknas!

Lägg upp mango och ris. Häll på kokossåsen och strössla över nöthacket.

Jobbets kräftskiva på panget

För några år sedan köpte en av mina arbetskompisar, M, ett gammalt pensionat i på Södermöja i Stockholms skärgård. Ett fantastiskt ställe där det är som om tiden stått stilla. I många år hade verksamheten legat nere, men nu kämpar M för att öppna igen.

I helgen åkte alla arbetskompisar som ville ut till panget med partners och barn för årets jobbkräftskiva.

En del kollegor hade bakat och lagat goda pajer och sallader. Jag fick lite tidsbrist och köpte istället några goda ostar och tog med ljus och kräftlyktor.

Det blev verkligen en roligt fest när alla godsaker dukades upp i den stora salen samtidigt som skymningen föll med härligt sensommar-sammetsmörker.

Efter festandet tog jag hand om en del av kräftskalen, några överblivna kräftor och vitvinsskvättar. Tanken är att bjuda på kräftsoppa någon lunch framöver!

Tack M för en fantastisk fest!

Gourmet och för mycket jobb

På sista tiden har jag jobbat för mycket. Morgonpass från 4.30. Sedan en vanlig arbetsdag 8-17 följt av kvällspass till midnatt. Galet! I sådana perioder hinner jag knappt tänka på mat. Smågodis och bananer är bra för de kan ätas framför datorn...

Igår kände jag att detta funkar inte i längden. Jag tog ledigt några timmar på kvällen för att utföra lite matexperiment.

Utgångspunkt var följande rätt från en gourmetmeny: Sotad tonfisk med syltad ingefära, forellrom, soya, sesamfrön, rädisor, daikonkrasse och ris.

Efter smaktest valde jag lax framför tonfisk. Tonfisk kan vara underbart, men det är svårt att hitta tillräckligt hög kvalitet. Jag tog istället lyxig Salmalax.

Så här blev min rätt:

Sotad laxbit med syltad ingefära, forellrom, wasabiemulsion, soya, spiraler av rättika och krasse

Bästa sättet att sota laxen är att värma upp ett galler på grillen tills det är riktigt glödhett. Pensla laxbiten med olja och grilla snabbt, snabbt till ett snyggt sotmönster. Vill man ha röksmak kan man lägga lite blötta rökspån på en annan del av grillen och stänga locket. Se bara till att grillgallret inte kyls ner.

Wasabiemulsion får man genom att blanda wasabi med någon tesked äggula och droppvis vispa ner smakneutral rapsolja.

Forellrom finns som konserv i välsorterade butiker. Den är helt OK. Jag har en grönsakssvarv som kan göra spiraler av t ex rättika. Krasse köpte jag färdig. Jag har faktiskt fått krassefrön i present av en arbetskompis, men har ännu inte hunnit sätta dem.

Soya och inlagd ingefära från "sushitillbehörs-hyllan" på Ica.


Man kan ju säga att denna lilla gourmeträtt utgjorde en ganska skarp kontrast mot smågodis- och banan-dieten...

Lyxbiff med sina tillbehör

Det finns inga bildbevis på min söndagsbiff från Skebo kött. Möjligen skulle man kunna fota J:s avundsjukt dräglande mun, men det kan vara lite otrevligt...

I vilket fall var det J:s prat om den oxfilé HAN skulle köpa till SIN söndagsmiddag i stan som fick mig att investera en ansenlig summa pengar på en biffbit bara till mig. Behöver jag berätta att den var "lokalodlad", hängmörad, mörk, mörk i färgen med perfekt marmorering och fettkappa?

Vad gör man då med denna biffarnas Rolls Royce?

Svaret är givet. Rumstemperera, salt, svartpeppar och grilla på mycket het och ganska rökig grill till max medium rare!

Tillbehören måste vara perfekta. Jag måste återigen slå ett slag för de fantastiska ugnsrostade tomaterna. Om ni inte har testat dessa ännu är det dags NU!

Badpaviljongens rostade tomater

10 tomater
2 msk röd balsamvinäger
4 msk olivolja
1 nypa socker
svartpeppar, salt, färska örtkryddor (t ex timjan, basilika, rosmarin, persilja)

Sätt ugnen på 150 grader.

Klyfta tomaterna. Baka på plåt i ugnen en timme. Skaka samman balsamvinäger, socker och olja och skeda lite dressing över varje klyfta. Salta och vrid några tag med svartpepparkvarn över tomaterna.

Sätt tillbaka plåten och rosta ytterligare minst en timme. Tomaterna är klara när kanterna blivit lite mörka och karamelliserade. Strössla över hackade färska kryddor.



Hasselbackspotatis känns härligt 70-talsnostalgiskt till biff och sedan är det ju nästan ett måste med en hemslagen bearnaisesås. Tillslut lyckades jag med såsen. Det är inga problem att laga bearnaise till en hel familj, men en portion på en liten äggula är verkligen en utmaning som kan kräva lite extra äggula eller kallt vatten för att få ihop en sprucken sås.

Behöver jag säga att veckan avslutades på bästa tänkbara sätt?

Laga mat med Åsa... och med Annika...

Söndagseftermiddagen gick i matexperimentens tecken. Jag hade massor med recept och idéer som jag ville testa.

Först ut var Åsas, miss Meisters, fyllda portabellasvampar. På min kompost växte fina champinjoner så jag behövde inte handla portabellas.

Min "restgucka" som jag fyllde svampen med var ett fräs på San Marzano-tomater från trädgården, rödlök, rikligt med egen vitlök, finhackad chili, hackad Väddöskinka, hackad bladpersilja, salt och peppar. Gott, gott!

Nästa projekt var Annikas kycklingben. Jag lagade mina på grillen - lång tid, indirekt grillning, med lite uppblött rökspån ovanpå glöden. Efter att ha smakat de goda benen kan jag bara hålla med Annika, vilken toppengod marinad! Jag lagade den efter Annikas recept, men kompletterade med lite riven ingefära. När kycklingbenen var färdiga hade mörkret sänkt sig över Sättralund, därav bildlösheten.

Öregrund

Igår var en sån där fantastisk dag. Härligt sensommarvärme och sol. Vi vände bilnosen norrut och fortsatte vår utforskning av Roslagen. Resmål: Öregrund.

Äntligen fick jag besöka den söta, småstaden som jag tidigare bara sett på TV, i Saltkråkan (visst är det i Öregrund som Pelle lyckas köpa Snickargården?)

I Öregrund är det som om tiden stått stilla. Nästan allt är som det var förr! Fin hamn, fina slipade röda klippor, vackra gamla hus och trädgårdar. Helt underbart.

Vi funderade först på att luncha på nyfångad strömming med potatismos, men sedan hittade vi ett konditori och beställde räkmackor. In kom de mest perfekta räkmackorna - hembakade tekakor med lagom mycket majonäs, perfekt hårdkokta ägg och drivor av handskalade räkor. Ibland är livet bara såååå snällt mot en. Man är liksom precis på den bästa platsen, i det finaste vädret, med det bästa sällskapet och äter dessutom det man är allra mest sugen på.

KRÄFTSKIVA

Igår var det dags för den RIKTIGA kräftskivan. J hade fått leverans av levande flodkräftor från Öland. Jag vill egentligen inte skriva detta, för flodkräftor är snobbigt - jättesvåra att få tag på och dessutom löjligt dyra, men de ÄR outstanding GODAST. Väldigt tråkigt att de är nästan utrotade i Sverige. Nu är min släktgård såld sedan många, många år, men det hade inte hjälpt för även i Småland har kräftpesten, denna vidriga farsot som sprids med signalkräftorna, slagit ut flodkräftbeståndet.

Nåväl, våra öländska kräftor levererades till stan. Jag hade redan lämnat stan innan köerna på "pestingeleden" blev alltför kompakta. J fick bita ihop om blödigheten och kokade ölands-kräftorna enligt Per Morbergs recept, modifierat så att det innehöll lite mindre salt och med dillkronor från mina odlingar.

När vi kom ut till landet på fredagskvällen ville vi inte ha alltför mycket krångel med kräfttillbehören. Jag hade köpt baguette och goda ostar. Följande små, snabba pajer lagade vi också i engångs-aluminiumformar.

Små svamp- och västerbottenpajer

50 g smör
1 dl mjöl
1 tsk vatten

Nyp ihop degen och vila i kylen 30 minuter
Tryck ut i 6 st små aluminiumformar. Trä i en annan aluminiumform och förgrädda i 10 minuter, 200 graders ugn.

1,5 dl skuren svamp
1 litet ägg
1 dl gräddmjölk
1 dl riven västerbottenost
salt och vitpeppar

Fräs svampen i smör, låt svalna och blanda med överiga ingredienser. Fyll pajerna och grädda tills de stannat, ca 20 minuter.

Kräftorna dekorerades med dillkronor och dukades upp tillsammans med tillbehör, öl och jubileumsakvavit i iskylda spetsglas under kräftlyktorna i pergolan. SLURP!

Jamie´s kroketter

Likt många andra matnördar har jag laddat hem Jamie Olivers app. (Vi fick iphones på jobbet i våras. Fånigt, tyckte jag då, men har snabbt upptäckt nyttan…)

Bland Jamie´s gratisrecept i startpaketet föll jag för ”Broadbean fritters with salsa”. Hur översätter man fritters? Plättar, kroketter? De är en slags små plättar med ärtor, bönor och pikant ost. Jag tog parmesan istället för peccorino. Jag har lagat rätten två gånger och är mycket nöjd med resultatet. Det är något visst med kombinationen ärtor/bönor och färsk mynta. Fritterserna är dessutom goda kalla i matlådan.

Hoppas att jag inte bryter mot någon upphovsrätt, men här är receptet som jag brukar laga det:

Ärt- och bondbönskroketter med mynta, 2 port

100 g frysta ärtor
50 g frysta bondbönor
1 ägg
½ dl mjölk
1 dl mjöl
¾ dl bakpulver
½ dl riven parmesanost
1 shalottenlök, skalad, hackad
1 rejäl kvist färsk mynta, repade blad, hackade
salt och svartpeppar

Tina ärtor och bönor genom att hälla kokande vatten på dem. Blanda ägg och mjölk, sikta ner mjöl blandat med bakpulver. Rör till en smet. Tillsätt ärtor, bönor, parmesanost, lök och mynta. Salta och peppra. Stek kroketterna gyllenbruna i smör.

Jamie rekommenderar att man ska äta sina fritters med tomatsalsa och kallrökt skinka. Det är gott, men jag tycker de fungerar bra som en helt vegetarisk rätt också, kanske med en vitlöks- youghurtsås med salt, peppar, lite honung och kanske mer färsk mynta.

Boktips

Äntligen har mina internet-beställda böcker kommit.

Nu har jag det BÄSTA tipset till er som har barn, någon gång ger presenter till barn, är vuxna men kan uppskatta galet vackra bilderböcker eller bara är allmänt konstintresserade.

För en dryg hundralapp kan man köpa Shaun Tans fantastiska "Det röda trädet".

Jag ska inte försöka mig på någon recension, det gör andra bättre, men den här boken är så vacker och bra att jag får gåshud. När jag läste slutsidan, där den tunga melankolin och ångesten släpper för avslöja ett underverk, sken denna gråa dags enda solstråle in genom fönstret som ett tecken!

Nu ska jag beställa resten av denna genialiska konstnärs alster!

Sju sorters svamp - nästan...

Med risk för att bli tjatig - jag ÄLSKAR mitt Sättralund! Och alldeles särskilt den här underbara årstiden.

J ringande från stan och berättade att han just skulle hugga in på en sashimi. Jag blev avundsjuk i ungefär en halv sekund, här på landet finns inga sushiställen, men sen kom jag på att det JAG var absolut mest sugen på var svamp.

Foten är lite bättre, så med rätt förband var en kortare skogspromenad i kvällningen möjlig.

Vad sägs och smörsopp, kantareller, Karl Johan, champinjoner, blodriska och taggsvamp?
Jag vet vad jag säger: MUMS!

Jag rensar svampen, skär i lagom bitar, lägger i torr het panna och låter vätskan ånga bort. I med smör och finhackad rödlök. Stek till fin yta och krydda med flingsalt och vitpeppar.

Chips från den egna skörden

Jag har köpt en mandolin. Efter att ha konsulterat nätet förstod jag att mandolinen från Kyocera var "bäst i test". När jag kom till butiken var det dessutom 100 kronors rabatt på det fina köksverktyget.

Mandolinen visade sig vara galet bra. Jag kunde knappt sluta skiva. Många skivor blev det...

När man nu har köksträdgården full med fina rotfrukter och möjlighet att skiva väldigt tunt nästan MÅSTE man testa att göra egna chips.

Jag skivade upp rödbeta, gulbeta, kålrabbi, rättika, rotselleri och morot i tunna skivor. Lät dem torka på hushållspapper och friterade i smakneutral rapsolja. Det gäller att passa för det bränns lätt.

Chipsen åts med flingsalt och var verkligen galet goda. REKOMMENDERAS!!!

Gourmetinspiration

En av mina favoritsysselsättningar är att läsa gourmetmenyer från fina restauranger. I förra veckan fastnade jag för några menyer som kunde ätas på Rånäs slott. En förrätt som lät helt underbar var denna:

Consommé på svenska kräftor serveras med brandade på torsk, samt svart krabbrom och krondillsolja.Toppas med smulor av västerbottenost.

I min frys fanns två fina stora kräftor och i kylen en liten rest av västerbottenost, hmmm...

Jag var mer sugen på en gräddig soppa, krabbrom har jag ingen aning om var man får tag på och brandade är tydligen någon slags lappskojs med rimmad fisk och potatismos.

Detta blev istället min variant:

Skummig kräftsoppa med dillolja och västerbottenkrutonger, 1 person

2-3 kräftor
smör
1 shalottenlök
1 solmogen tomat
dill
kallpressad rapsolja
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
grönsaksfond från flaska
salt och peppar
lite tabasco
torrt bröd
en kant västerbottenost

Skala kräftorna, lägg köttet åt sidan, ta bort den del av huvudet som innehåller gallan och torka skalen i 150 graders ugn ca 30 minuter.

Krossa kräftskalen. Fräs i smör utan att de tar färg. Späd med vatten så att det täcker och låt koka långsamt i 30 minuter. Sila bort skalen och koka ihop buljongen til ca 2 dl.

Dillolja: mixa rapsolja med hackad dill, Smaka av med salt och peppar.

Krutonger: skär bröd till önskad krutongform. Pensla på rapsolja, riv över västerbottenost och gratinera ca 10 minuter i 200 graders ugn.

Skala och finhacka löken. Skålla och kärna ur tomaten. Fräs shalottenlök i smör, lägg i tomaten. Häll på vin, buljong och grädde. Låt koka ca 10 minuter. Mixa och red ev med idealmjöl. Smaka av med salt, peppar, tabasco och grönsaksfond från flaska. En smula socker kan också behövas. Lägg till sist i kräftköttet.

Ringla dillolja över soppan och servera med krutongerna.

Fröken Dills känsla för grönt - Den bästa squashgratängen

Det här är inte första gången den här rätten är med på bloggen, men den är verkligen oväntat suverän och tål att påminnas om så här i squashskördartider!

Squashens milda smak backas upp perfekt av syrlig gräddfil, purjo och pikant dragon. Lägg till det krämig gräddighet och smältostighet. Väldigt intressant att en squashrätt som inte innehåller vitlök, squashens annars bästa kompis, kan bli så god. All heder åt S som tipsade om receptet!

Squashgratäng

400 g squash

1 purjolök

1,5 dl vispad grädde

1,5 dl gräddfil

2 dl riven, lagrad ost

Salt och dragon

Persilja

Skala squash, dela i småbitar osh stek dem mjuka. Skär purjon i ringar som steks mjuka. Blanda grädde, gräddfil, ost, salt och dragon. Lägg purjo i botten av en ungsfast form. Fördela squashen ovanpå och täck med gräddblandningen. Grädda i 225 grader i ca 15 minuter. Klipp persilja över gratängen.

Det är SYND om fröken Dill

För några dagar sedan, när jag som vanligt stressade med alltför mycket matlagning och andra projekt samtidigt (fritering av grönsaker, kokning av kronärtskockor, plantering av förodlade kålplantor, tillverkning av regnrock och grillning) lyckades jag trampa på en glödande grillbrikett. Fantastiskt klantigt! Ned med foten i regnvattentunnan omedelbums och så rejäl rengöring av skadan förstås (jag tog en skvätt 40% likör som fanns kvar i skåpet).

Under några dagar var det inte några större problem, men imorse när jag skulle ta bilen till ett viktigt möte hade brännblåsan växt till ägghalvsstorlek och gjorde rejält ont. Jag var verkligen TVUNGEN att åka till stan så det var bara att stoppa i sig värktabletter, förbinda foten och bege sig iväg. Jag har sällan önskat mig en automatväxlad bil så mycket. Som bekant sköter man kopplingen med vänsterfoten. AJ!

Efter mötet tog det en kvart att ta sig de få metrarna ut till parkeringsplatsen, så jag insåg att det var dags att sluta stödja på min skadade fot.

Turligt nog låg Mörbys vårdcentral på vägen och där fick jag låna kryckor. Jag unnade mig själv en lunch-enchilada på Taco bar (usel kvalitet, men jag älskar den rätten med en passion som liknar ett skelett i garderoben). Jag satt på Taco-serveringen och laddade för färden tillbaka till byn. Skulle det funka att köra bil över huvud taget? Hur få gånger kan man växla på vägen mellan Mörby och Sättralund???

Jag tror att jag slog rekord i att köra på 4:ans växel och nu sitter jag stationär i min hängstol, med extra upphöjt fotstöd och blickar ut över hus och trädgård. En massa saker behöver göras, men det funkar inte just nu...

Finns det någon som vet hur länge det tar innan brännblåsor börjar gå ner?

Herr Grönlund

Jag vet inte riktigt varför jag blev så besatt av att odla, och då helst ätbart.

Jag är i och för sig uppväxt med mammas trädgårdsland och sommarbesök hos moster Edit som hade en fantastisk köksträdgård vid sitt hus i Kalmar. Mormors mamma och pappa var ju också självförsörjande bönder på en stor gård i Småland. Släktgården såldes när jag var liten, jag har få egna minnen, men min mammas berättelser om alla somrar i Harby fanns kvar.

En av mina favoritböcker under uppväxten var "Linnea planterar".

En annan bok som säkert påverkat är bilderboken om Herr Grönlund. Det är en härlig historia som börjar med att herr Grönlund hugger ner busken framför fönstret så att hans frus tomatplanta ska få mer ljus. Sedan blir det bara mer och mer odling och den tar så småningom helt över hyreshuset där herr Grönlund bor. Ett stadsjordbruk är fött!



Så långt har det inte riktigt gått med mina odlingar, men om jag får hålla på några fler år kanske...

Hur är det med er läsare, har ni några böcker som påverkat er?

Fritera mera!

På landet är det perfekt att fritera. Jag har en wokbrännare ute i pergolan så man slipper oset inomhus.

Det går att göra egen tempurasmet, men jag brukar köpa färdig mix. En god kryddning med inspiration från Jamie Oliver är mortlade spiskumminfrön, senapsfrön, torkad chilifrukt, svartpeppar, salt och gurkmeja.

Grönsaker som grönkål, broccoli, blomkål och lökringar doppar jag i tempurasmeten. Räkor doppas först i smeten och rullas sedan i pankoströbröd.

Smakneutral rapsolja är bra att fritera i. Hetta upp i en wok eller en vid kastrull. När en brödbit blir ljusbrun är oljan tillräckligt varm, ca 180 grader. Fritera i omgångar. Låt rinna av på hushållspapper och servera genast med färsk citron och kanske sweet chilisås. Njut av det optimala FRASET.

Klockan är koltrast!

Jag är så nöjd med min moderna variant av gökuret, Koo koo-klockan med riktiga inspelade sångfåglar.

Här kan ni vid jämna timmar lyssna på fågelsången i simulatorn.

Sommartipset - billigt och jättegott!

Under juniresan till Italien blev en av mina favoriter citronmarinerad ansjovis. Den fanns ofta bland antipasto misto och så kunde man köpa den i lösvikt på Supermercaton. Man borde kunna göra något liknande hemma med strömming, tänkte jag.

Hel, liten strömming hade varit bäst, men eftersom jag inte fick tag på sådan fick det bli filéer.

Marinera filéerna minst 2 timmar i pressad citron, olivolja, klippta örter, salt och peppar.
Hetta sedan försiktigt upp i marinaden och koka tills strömmingsfiléerna blir nätt färdiga. Det går snabbt, bara någon minut, så passa noga.

Servera strömmingen varm eller kall, överströsslad med hackade örter, raspat citronskal och flingsalt. Lyxgott på råvaror som inte kostar många kronor!

Den godaste glassen

Den godaste glassen är dessutom väldigt lätt att göra. Man behöver inte ens glassmaskin!

Citronsorbet
Pressa saften ur ett par fina citroner. Söta med sockerlag. Saften ska smaka lite sötare än man vill ha sorbeten. Frys.

Vispa äggvita till hårt skum. En äggvita är lagom till två portioner.

Hacka den frusna citronsaften grovt. Kör i mixer. Vänd ner äggvita och frys sedan en liten stund till.

Vid serveringen river man över lite citronskal och dekorerar med citronbitar, citronmeliss eller citronverbena.

Fröken Dills SPA - fotsalt

I Sverige har fotvård lite dålig klang. Man tänker på städrockstanter med korviga hudfärgade strumpor eller snusiga gabardinbyxgubbar med liktornar... I Sydamerika, i alla fall i Brasilien och Colombia är det helt annorlunda. Det är fullständigt självklart att man går och "gör" sina fötter.

Och visst är det härligt med mjuka, fina fötter. Det är ju trots allt dessa som bär oss genom livet.

Mitt allra bästa fotvårdstips är att vandra omkring i vattenbrynet på en speciell sten-sandig strand på norra Öland, men om man inte befinner sig där går det bra med ett fotbad hemma också.

Vanligt grovt salt fungerar bra, men om man vill lyxa till det kan man tillsätta doftande blommor och lavendelolja. Nu blommar min ljusrosa ros, så jag tog blad från denna skönhet i saltet.

Ett litet tips bara; fotbad och illrar är en dålig kombination... eller bra om illrarna får tycka... PLASK!

Sött, sa fröken Dill

Detta inlägg ska inte handla om en viss illervalp...

Jag bloggar ganska sällan om söta saker. Jag är ingen godisråtta, väljer hellre salt än sött, hellre en förrätt än en efterrätt. Av min mamma har jag ärvt att vi ryser av obehag vid tanken på sju sorters kakor som man var TVUNGEN att proppa i sig när den äldre generationen bjöd. Och sen kom gräddtårtan...

I vilket fall, ska det vara sött så ska det vara litet och vansinnigt GOTT. Här får ni därför recept på sommarens bästa söta, små petit choux-bakelser med punchkräm och jordgubbar.

Minibakelser med jordgubbar, 40-50 st

3 dl vatten
100 g smör
120 g mjöl
3 ägg

175 g färskost
3 msk flytande honung
6 cl punch

jordgubbar
pudersocker

Sätt ugnen på 200 grader. Koka upp smör och vatten tills smöret smält helt. Vispa i mjöl. Låt smeten svalna lite och rör sedan i äggen, ett efter ett.

Spritsa degen i små toppar på bakplåtspapper på en plåt.

Grädda i 30 minuter tills petit chouxerna känns lätta. Låt svalna på galler.

Rör ihop färskost, honung och punch.

Lägg ihop bakelserna med uppskuren petit choux, punchkräm och jordgubbar. Sikta över pudersocker och servera direkt!

Kitchen garden bloggers

Jag är så stolt!

Jag har blivit medlem i Kitchen garden bloggers! Ett svenskt nätverk för oss som odlar ätbart.

Jag har lite svårt att säga om odlingsintresset eller matintresset kom först för mig. Jag växte upp med spännande mat, allt från italienskt till indonesiskt, boken "Linnea planterar" och den underbara (men bortglömda?) "Herr Grönlund". Mamma odlade köksväxter hemma i villaträdgården och min släkting moster Edit, som vi hälsade på varje sommar, hade en fantastisk köksträdgård i Kalmar.

När jag var nitton tjugo flyttade jag ihop med snälle M. Första året blev det alldeles för många kryddväxter i en specialbyggd hylla som jag designat själv, nästa år svämmade balkongen över av plantor, men sedan kom vi på att M:s pappa ägde en outnyttjad trädgård. Jag köpte ett billigt växthus från en arbetskompis och sedan började vi ODLA.

Sedan dess har flera trädgårdar passerat genom mitt liv.

Den jag har nu, svårbemästrad i det inre, steniga Roslagen tänker jag behålla. Redan börjar den genom mödosamt slit, med stor hjälp av grävhjälten J, bli väldigt fin.

Västeråsgurkor och en efterlysning

Jag hade egentligen inte alls tänkt odla västeråsgurkor, men när 15 fina plantor kostade 20 kronor på byns växtmarknad kunde jag inte låta bli.

Nu skördar vi knubbiga gurkor i parti och minut.

Efter att ha konsulterat internet har vi lagt in dem både som smörgåsgurka och saltgurka. Vi inväntar spänt resultatet, men skörden fortsätter så nu efterlyser jag era bästa gurkrecept!

Självplock 2011

Det finns grönsaker som jag älskar, men som helt enkelt är för utrymmeskrävande för att odlas hos mig. I min köksträdgård är varje kvadratcentimeter mödosamt återerövrad från Roslagens karga och steniga natur.

Den absoluta favoriten bland alla grönsaker är nog kronärtskocka. "Grönskaslandets krona" blir inte så stor i Sverige, men smaken är det verkligen inget fel på. Dessutom vet jag sedan tidigare trädgårdar, att den faktiskt är lättodlad, förutsatt tidig plantering (jan-feb) och rejält med plats (1 m2 per planta). Mälardalen var, om jag minns rätt, en storproducent av den goda grönsaken förr i tiden.

Av kålväxterna odlar jag inte de större varianterna; vit-, röd-, savoy-, blomkål, broccolo eller broccoli. De tar för stor plats och i min trädgård är både jordloppor och kålfjärilar/kålmal problem.

För oss som har trånga odlingsutrymmen finns det en underbar uppfinning - självplock!!!

Gårdagens skörd på självplocket var kronärtskockor, broccoli och purpurkål.

Majsen var ännu inte mogen, en eller ett par veckor till, sa trädgårdsmästaren.

Majs är underbart gott, men den odlar jag inte heller. Majsplantor är vindpollinerande vilket innebär att MÅNGA plantor måste odlas tillsammans. Försök med ett mindre antal ger dåligt utbyte eftersom många helt enkelt inte blir pollinerade. En hel åker är idealet och en sådan tänker jag definitivt INTE gräva upp.

Måne över Sättralund

Nu stiger augustimånen upp över trädtopparna i Sättralund. Alla djuren sover och det är dags att önska godnatt! Sov så gott J där hemma i asfalten och alla läsare, var ni än är!

Fröken Dills SPA - shampo

Min stora dröm är att bygga en vedeldad bastu på landet. Det finns inget skönare för kropp och själ!

Tills detta blir verklighet roar jag mig med lite mindre projekt - att tillverka egna SPA-produkter baserade på vilda och tama örter.

Först ut är shampo. Såpnejlika växer som ogräs i byn och eftersom hela växten, mest roten, innehåller sapotiner verkar den löddrande och milt rengörande.

Kamomill rekommenderas sedan gammalt till ljust hår. Om man är mörkhårig kan man istället välja nässla.

Gör så här: Koka upp vatten. Lägg i örter. På landet växer ingen kamomill så jag tog kamomillte. Koka en halvtimme och låt stå tills vätskan kallnar. Nu är shampot klart att använda. Tänk på att det är en färskvara. Håller i kylskåp ett par dagar. Vill man istället ha något som kan bevaras kan man torka såpnejlika, och sedan göra shampo färskt, direkt.En bra sak med hemgjort shampo är att det inte innehåller en massa konserveringsmedel och andra tillsatser. Bra både för dig och naturen!

En annan huskur för ljust hår är att göra sista sköljningen med lite pressad citron i vattnet. Luktar gott, gör håret glänsande och om man vistas i solen efter en sådan hårtvätt bleks håret lite, lite mer.