måndag 29 april 2013

Hejdå huset!



Mäklarens bild av huset i vinterskrud

Idag flyttar mina föräldrar. Huset de lämnar köptes när jag var fyra år så hela min barndom finns i huset och i platsen runt omkring. All lek i trädgården, på gatan och i skogen intill. Kojbyggen, sandlåda, pulkabacke  och äventyr. Skrubbsår,  trädklättring och omkullcyklingar. Lördagsgodis i en plastkopp. Alla fruktträden och mammas trädgårdsland. Doften av blommande syrener in i mitt sovrum. Smaken av stensötans rötter och vitplistrets nektar.

Hur solen faller in på ett speciellt sätt i rummen och bildar mönster på grund av de  ojämna  gamla glasen. Hur den tjocka gröna mattan i trappan känns i fötterna. Hur parketten knarrar. Hur mamma kyler varma grytor på det kalla klinkergolver i hallen.


Öppna spisen, där så mycket gott grillats. De spännande källarskrymslena där julklapparna brukade gömmas och platsen där granen stod varje jul och hur magiskt vackert huset var när det var julpyntat.


”Min” plats vid bordet, där så mycket god mat och goda ostar ätits. Hallskåpet, ovanför telefonplatsen där de fina sherryglasen hämtades.


”Hemmadoften”, den enda och den godaste,  som man kände så tydigt när man kom hem från semsetern, efter att ha rusat runt i trädgården och fyndat mogna röda augustihallon.


Vägen till dagis med "dagisstenen" där vi brukade stanna för en paus halvvägs. Vägen till skolan som jag gått så många gånger. Första kärleken och första kärlekssorgen…


Nu har jag inte bott i huset på många år, förutom några kortare perioder i samband med skilsmässor. Ändå är det där gamla huset är nästan som en del av mig själv.


Det känns overkligt och sorgligt att mamma och pappa flyttar, men det är absolut dags. Det är alldeles för mycket jobb att ta hand om ett gammalt hus och en trädgård. Hela min uppväxt jobbade mina föräldrar ständigt med renovering och vård av hem och trädgård. De senaste åren har mamma har haft ständig ångest för allt som måste göras och som de inte kan fixa själva. Pappa har svårt att klara trapporna, och huset består i stort sett av trappor, det finns inte ens toalett på bottenvåningen.

Även om omställningen blir stor går det ingen nöd på mina föräldrar. De flyttar till en superfin lägenhet högst upp i ett hus med hiss. De får två balkonger, gott om plats och lägenheten ligger i fina omgivningar, men ändå alldeles nära tunnelbanan. Jag hoppas att de ska komma på plats och få tid och ork över till sådant som de vill göra när de inte hela tiden måste bekymra sig för hur huset ska tas omhand.


Hejdå huset! Nu kommer nya tider och en ny familj till dig, men inom mig kommer du alltid att vara precis som du var.


Nässlor, nässlor!


Valborgsmenyn börjar ta form och självklart innehåller den årstidens primörer: nässlor! De små brännande gynnarna har äntligen börjat titta upp på landet och jag tänker mig en förrätt till Valborg som en elegant triss med tre små kreativa nässelrätter. Jag har några idéer men tar tacksamt emot tips.

Tidigare på bloggen har jag lagat underbara nässelgnoccis, nässelfyllda piroger, nässelplättar och nässelsoppa så här och så här.

Huvudrätt till valborgsmiddagen har beställts av J; grillad flankstek, puylinser, koriander och soya från senaste nummret av "Elle mat och vin".

Till efterrätt kommer jag att skatta min rabarberplanta på några späda härliga stjälkar. Planen är att kombinera den med vit choklad, men man skulle också kunna laga den som i det här inlägget.

Hoppas på en fin valborgshelg!

fredag 26 april 2013

Får jag bjuda på lite fredagsgott? Gratinerad getost med hjortron och rosmarin


Vi har börjat med fredagsgott, ett litet smafsel som avnjuts innan middagen eller medan resten av maten lagas.

Nu har ju J rest till London, men jag tycker verkligen att jag är värd lite fredagsgott!

Har i veckan gått och grunnat på om inte hjortron kan passa bra till getost. Nu vet jag svaret: det blir suveränt.


Gratinerad getost med hjortron och rosmarin

Getost, typ chèvre
Vitt bröd, surdegsbröd eller liknande
Olivolja
Hjortron som kokas med lika mängd honung, alt hjortronsylt
Vit balsamvinäger
Flytande honung
Färsk rosmarin
Valfritt: salladsblad, rostade valnötter eller andra nötter

Koka ihop hjortron och honung alternativt värm hjortronsylt. Stänk i en droppe balsamvinäger och strössla i lite klippt färsk rosmarin.

Skär brödet i skivor och stansa ut rundlar med samma diameter som getosten.stek gyllene i olivolja.

Lägg brödrundlarna i en ungsfast form. Skär skivor av getost och lägg ovanpå. Ringla över lite honung och ställ in under ugnens grillelement på högsta värme. Passa noga, det tar några minuter för osten att smälta lagom och få fin färg.

Servera med hjortronröran. Små fina salladsblad och rostade valnötter eller andra nötter passar till.


Jag önskar alla läsare en härlig fredag. Nu pockar mina illrar på att bli utsläppta och lekta med och då är det klart att matte lyder.

Boktipset - Runåbergs fröer


Det är mycket böcker nu. I veckan kom min beställda böcker, bl a vackra "Runåbergs Fröer, Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar".

Runåbergs frökatalog har ju varit en guldgruva i alla år och när Johnny Andreasson delar med sig kunskaper och sorttips i bokform kan man ju inte bli annat än lycklig!

Jag blev sugen på flera nya grönsakssorter, men i år måste jag begränsa mig om odlingarna ska få plats och hinnas med.

torsdag 25 april 2013

Ät frukost!


Jag har rymt från jobbet! Inte så långt, bara till ett fik i samma byggnad som kontoret.

Anledningen är att jag aldrig kan lära mig att äta frukost. J, min fina frukostlagare, är på jobbresa till London och jag nöjer mig optimistiskt med att stjälpa i mig en kopp te på väg till kontoret. Jag känner mig ju inte hungrig på morgonen.

Men... illrarna rymmer och måste fångas in, mobiltelefonen blir kvarglömd och måste hämtas och halvvägs ner i backen kommer jag på att matlådan blev kvar hemma i hallen. Jag missar spårvagnen och i väntan på nästa börjar jag känna mig lite svag och svajig. En leverpastejmacka från Lundbergs konditori hägrar. Det är ingen kö, men expediten pratar i telefon... och pratar... och pratar...  minuterna tills nästa spårvagn ska gå tickar iväg. Tillslut inser jag att jag måste rusa.

På spårvagnen läser jag Agneta Pleijels roman "Drottningens chirurg" på mobiltelefonen. Bra bok, men just dessa kapitel innehåller vedervärdigt äckliga beskrivningar av obduktioner på 1700-talet. Känner mig ännu mer svag och illamående.

Men det finns ju knäckebröd och smör på jobbet! Kommer fram. Hälsar knappt på arbetskompisarna utan går radiostyrt mot lådan i pentryt, där det så sent som igår fanns ett helt gäng knapriga bitar. Lådan är tom. En banan från fruktkorgen hade varit en nödlösning, men bara några skrumpna äpplen finns kvar. Äter ett äpple och belönas med våldsamt magknip.

Slår på datorn och försöker göra något vettigt. Massor som behöver göras, men jag kan inte tänka. Letar efter en kollega, men när jag kommer fram till hans skrivbord har jag glömt vad jag skulle fråga. Känner mig pinsamt oeffektiv, jag var ju redan sen till jobbet, men nu måste helt enkelt lämna kontoret, bege mig till närmsta café och i lugn och ro äta en macka med ost, skinka och grönsaker.

Lugnet breder ut sig. Ordningen återställd. Jag kommer att överleva. Jag får nog inte sparken för att jag är för usel för jobbet. Och det här inläggets rubrik är en uppmaning till mig själv: ÄT FRUKOST!

onsdag 24 april 2013

Det kom ett brev...




Underbara, underbara Lena H har skickat mig ett gäng utsätt till POTATISLÖK, eller krasslök, som Lena kallar den. Jag blev så otroligt sugen på att odla potatislök när jag läste Lena Israelssons bok ”Gourmetträdgården”.

Potatislök (Allium cepa var. solanium) är en slags bortglömd ”nordens shallottenlök”.  Den är släkt med vanliga shalottenlökar och bildar liksom dem flera klyftor lök av en utsatt. Potatislöken lär dessutom vara otroligt lagringstålig. Den kan lätt säsongslagras i vanlig rumstemperatur.

Just detta med lagring är ett annars ett problem när det gäller hemodlad lök. På senare år har jag inte lyckats särskilt bra med lökodling och skörden har inte alls tålt lagring, vilket är tråkigt när man vill njuta av hemodlad lök under lång tid och gärna ha kvar utsätt när våren kommer.

Problemet med potatislök är att få tag på utsätt, då denna lök inte finns till kommersiell försäljning. Jag efterlyste potatislök i ett trädgårdsforum och snälla Lena skickade mig ett kuvert med söta små lökar. Å vad jag gillar internet och alla suveräna trädgårdsamatörer och odlarentusiaster!

Smaken på potatislöken kan tydligen variera från mild till sorter med mer sting. Jag tänkte offra ett av mina utsätt för provsmakning. Återkommer med rapport om både smak och odling!

Uppdaterat: Supergod löksmak, inte för mild och inte för pepprig, med lätta svaveltoner som inte tar över. Fint hackad fungerar denna lök otroligt bra som rå på t ex sallad. 

Ni vet väl knepet för att skala små eller andra svårskalade lökar - spola i varmvatten från kranen eller doppa några sekunder i kokhett vatten så blir skalet segt och mycket lättare att få av.

tisdag 23 april 2013

Vårt dagliga bröd...


Att hitta gott matbröd i vanliga butiker är inte lätt. Dessutom innehåller de flesta fabriks- eller butiksbakade bröd en massa tillsatser.

Sedan Kitchen Aiden flyttade in har J försett oss med hembakat surdegsbröd. Jag skulle kunna raljera över detta att killars intresse för matlagning ökar när maskiner är inblandade, men varför ska jag göra det när det är helt fantastiskt att få njuta av gott hembakt bröd varje morgon? Själv har jag inte riktigt tålamod för surdegsbröd. När jag bakar bröd använder jag jäst och smaksätter med sirap, kallpressad rapsolja eller brödkryddor, men det fantastiska med surdegsbrödet är att det blir så himla gott utan extra tillsatser. Surdegen och det långsamt jästa mjölet ger i sig suverän smak. Konsistensen är härligt seg, med knaprig skorpa.

J har lärt sig baka surdegsbröd från allas vår brödguru, Pain de Martin. Surdegsgrunden köptes från början färdig på Coop, men nu sparas en klick vid varje bak i J:s burk i kylskåpet så att vi är självförsörjande.

Brödet har bakats med lite olika mjölblandningar. Grunden brukar vara vetemjöl special och den bästa blandningen har visat sig vara med dinkelsikt. Rågmjöl fungerar också. Ibland har J bakat brödet med valnötter.

Om det finns något som J hatar så är det att kladda med deg. Han låter därför maskinen göra allt jobbet och sedan välter han ner degen i IKEAs stora rostfria ungsform där det får jäsa och gräddas.

Några redskap som är supersmarta när man ska baka bröd är hushållsvåg och sticktermometer.


Så här bakar J sitt surdegsbröd:
100 g surdegsgrund blandas med 150 g vatten och 150 g vetemjöl. Blandningen får stå i rumstemperatur över natten. På morgonen ska fördegen ha blivit bubblig och fin och då är det dags att sätta igång huvudbaket.

Fördegen blandas med 400 g vetemjöl special, 300 g dinkelsikt och 450 g vatten. Detta körs i degblandaren på låg hastighet i 6- 8 minuter. 17-19 g salt tillsätts och degen körs ytterligare 2 minuter. Nu får degen stå och vila i en timme. 

Under tiden smörjs och mjölas kanterna på en ungsform och botten täcks med bakplåtspapper. Degen läggs i, mjölas på toppen och täcks med en ren handduk.

Jäsningen ska ske på dragfritt och gärna svalt ställe. Det brukar ta ca 5 timmar för degen att jäsa till dubbel storlek. 

Gräddningen görs i 250 g ugnsvärme, i ca 30-35 minuter tills brödet kommit upp i en innertemperatur på 96 grader.

Vi låter den fyrkantiga limpan svalna, delar den i fyra delar och stoppar in i frysen för att få härligt färskt frukostbröd hela veckan.

måndag 22 april 2013

Dillpasta med lax och citrondoftande vårprimörer


Att göra egen pasta är kul. Den blir otroligt god vid hemtillverkning och dessutom kan man smaksätta lite som man vill. Med hackad dill i degen blir pastan vårgrön och får härlig smak. Det går att göra egen pasta utan en pastamaskin, men det är rätt svårt att kavla ut degen tillräckligt tunt.

Så här års längtar jag efter färska primörer. Förr, när jag odlade i en varmbänk, brukade jag kunna skörda en hel del späda grönsaker så här års. I år har de första ”frilandsgrönsakerna” som såddes för två veckor sedan just tittat upp ur jorden i min plantlåda utanför köksfönstret.  Därför får jag lita till affärens grönsaksutbud.

Fina knipplökar och färska morötter i bunt brukar gå att hitta. Köpta sockerärtor är såklart inte lika söta som hemodlade, men de har fin konsistens. Svartrot, ”fattigmanssparris” är  också aktuell så här års, antingen som vinterlagrad eller i form av rötter som tas upp ur jorden just nu när frosten släpper, innan de börjar växa och blir träiga.

Jag har testat lite olika varianter på dillpasta med lax och citrondoftande primörer. En pocherad laxbit är gott till, eller som på bilden, rökt lax, men även det allra enklaste, tärnad lax som tillagas i såsen är suveränt.

Dillpasta med lax och citrondoftande primörer, 4 port
Pastadeg:
1 knippa färsk dill
2 dl vetemjöl
2 dl durumvetemjöl
2 medelstora ägg
1 msk olivolja
1 krm salt
1-2 msk vatten

Lax, 4 bitar filé, färsk eller kallrökt
300 g räkor med skal, skalade
4 dl grönsaksbuljong
4 svartrötter
4 morötter
4 färska lökar
1 paket sockerärtor
1,5 dl grädde
1,5 dl crème  fraiche
Skal och saft från 1/2 citron
Dragon
Salt och peppar

Hacka dillen. Blanda ingredienserna till pastadegen i en mixer. Kör tills allt blandar sig. Stäm av med mer vatten eller mjöl. Degen ska vara mycket torr, precis så att den ”går ihop sig.” Svep  in pastadegen i plast och lägg den att vila i kylen någon halvtimme. Mjöla lagom stora bitar av pastadegen. Kavla i pastamaskin till 6:an och kör sedan genom tagliatelle-skäraren.

Koka upp buljongen. Skala svartrötterna. Skär i bitar och lägg genast ner i buljongen för kokning.  Lite drygt tio minuter brukar de behöva koka för att bli lagom al dente. Ansa lökarna, skär i klyftor. Borsta morötterna, dela dem på längden. Låt morötter och lökklyftor koka med några minuter. När allt börjar mjukna, lägg i sockerärtorna ca 30 sekunder. Sila bort buljongen och spara.

Blanda grädde och crème fraiche med lite av buljongen. Låt koka ihop några minuter.  Smaksätt med salt, peppar, dragon och citron. Lägg tillbaka grönsakerna och eventuellt lax i tärningar. Värm försiktigt tills laxen blir nätt färdig. Lägg i räkorna.

Koka pastan 1-2 minuter, i rikligt med saltat vatten.

Servera dillpastan genast med grönsaker i sås och lax. Riv över lite citronskal. Njut av de vårliga smakerna!


Igår åkte vi upp till landet, med en lånad bil fullastad med grejor. Äntligen började det kännas som vår i luften uppe i Roslagen. Vi klippte, eldade och förberedde odlingsland. Vi såg fjärligar, tussilago och massor med blåsippor. Bycaféet Drömkåken hade öppnat för säsongen, så självklart gick vi dit och avnjöt goda pajer och fikabröd.


fredag 19 april 2013

Fredagsfläskfilé med nostalgifaktor



När jag växte upp gick en av mina favoriträtter under namnet ”Mias pappas fläskfilé”. Den brukade lagas av min klasskompis pappa i deras omoderna brunmurriga kök ute på Ekerö. Jag var väldigt spänd på om rätten skulle hålla för mina vuxna smaklökar, eller trilla ner i samma hopplösa nostalgiträsk som legendariska ”Baconbananer”, ”Falukorv provencale”, pizza med mjukost och pulverchokladpudding mm som bara är gott i minnet, inte i verkligheten.

För att ge Mias pappas rätt en sportslig chans arbetade jag om receptet lite.

Fläskfilé kan bli väldigt torrt om man inte lagar det på rätt sätt.  Originalet innehöll stekta fläskfiléskivor. Det fungerar säkert också, men för att få saftig filé bryner jag den istället hel i stekpanna och låter den gå färdigt i ugnen. 70 grader ska filéen upp i.

Såsen är söt och stark. Eftersom mina smaklökar har utvecklats sedan jag var liten tar jag det ganska lugnt med den söta Heinz chilisåsen.  Styrka från curry och tabasco och mustighet får istället dominera. Jag använder som vanligt två sorters curry, en med ordentlig styrka och en mildare, mer aromatisk.

Champinjonskivorna ska vara brynta i smör, men fortfarande ha spänst kvar i kärnan. Steka dem snabbt och hett gav önskad effekt.
 

Jag vill ha mycket och långstekt gul lök i min variant av den gamla nostalgirätten. Vitlök fanns inte med i originalet, men nästan allt blir ju godare med vitlök, så den fick också vara med.
 

”Snygg rätt”, sa J. ”den smakar lite oväntat….” ”fast väldigt gott!” Jag höll med, Mias pappa visst vad han gjorde. Möjligen är rätten aningen väl gräddig för dagens smaklökar, men just det kan man ju vara sugen på emellanåt.

Mias pappas fläskfilé i 2013-års tappning
, 4 port     

500 g fäskfilé
2 msk smör
15 champinjoner
2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
3 dl grädde
1 dl vatten
1 msk Heinz chilisås
Ca 1 tsk curry, stark och mildare blandat
1tsk grönsaksbuljongpulver
Tabasco
Salt och svartpeppar

Bryn  fläskfilén runt om. Stoppa i en stektermometer och låt gå färdigt till 70 grader i 175 graders ugn.

Skiva champinjonerna och bryn hastigt i smör i ganska varm panna. De ska få färg men ha spänsten i kärnan kvar.

Skala och hacka löken. Fräs långsamt i smör. Tillsätt pressad eller riven vitlök efter några minuter. När löken fräst en bra stund tillsätts curryn som får fräsa med en stund.

Tillsätt grädde, vatten, chilisås och grönsaksbuljongpulver. Låt koka ihop en kvart och smaka av med ev mer chilisås, tabasco, salt och peppar. Om konsistensen är för lös kan man reda med lite idealmjöl som vispas i. Lägg i champinjonerna i den färdiga såsen. Servera med skivor av fläskfilé, kokt basmatiris och sallad.

torsdag 18 april 2013

Lagerblad



Önskar att jag kunnat bjuda på en soldränkt bild av den senaste, spännande återupptäckta rätten som lagades i mitt kök, men det får vänta eftersom vettigt ljus för fotografering saknas i vårrusket.

Istället skulle jag vilja passa på att slå ett slag för världens mest tacksamma krukväxt/köksväxt - lagern!

Lager, eller Laurus nobilis som den heter på latin, är vacker som krukväxt. Till skillnad från andra medelhavsväxter är lagern dessutom superlätt att ta hand om. Jag har haft samma planta i minst tio år och aldrig ens behövt plantera om den. En skvätt vatten då och då, lite näring om man vill ha fler blad och duscha av bladen när de blivit dammiga är allt som behövs.

Lagerblad kanske inte tillhör kryddhyllans främsta primadonnor, men med tanke på hur användbara det är, förtjänar de verkligen en plats i rampljuset. Lagerblad ingår alltid i bouquet garni, det klassiska franska kryddknippet och passar till både kött, fisk och grönsaker. Bladen är ju självskrivna i långkok och i varmkorvskoket, men gör sig även bra i många ättiksinläggningar, trädda på grillspett mellan kött eller fiskbitar, i sann grekisk anda eller i vissa marmelader med t ex  blåbär och fikon. Om man vill känna sig som en riktig vinnare är det ju bara att fläta sig en krans av lagerblad!

Vissa påstår att de färska bladen smakar beskt. Det har jag själv aldrig märkt, men om man vill ha dem torkade är det bara att klippa av en kvist och hänga på tork på ett mörkt ställe.

Finns det andra tips på hur man kan använda lagerblad?

tisdag 16 april 2013

Bouillabaisse och rouille med rostad paprika




Jag tror faktiskt att jag kan uttala både ”bouillabaisse” och ”rouille” på franska, så något måste väl ha fastnat på franskalektionerna i skolan...

Härlig vitvinsstinn, saffransdoftande fisk- och skaldjurssoppa serveras rätt ofta hemma hos oss, men nu tänkte jag till lite extra för att få den optimalt god. OM jag velat laga en festvariant hade jag köpt fin fiskfond på saluhallen och satsat på några lyxiga skaldjur, men nu ville jag laga den bästa vardagsvarianten på sådant som fanns hemma eller lättåtkomligt på den vanliga mataffären.

Jag har fortfarande inte hittat någon bra fiskbuljong eller fiskfond som kan köpas i vanliga affärer. Tärningarna smakar rent äckligt av konserveringsmedel och flaskfonderna är så menlösa att man lika väl kan använda saltvatten. Goda grönsaksbuljonger finns det däremot större utbud av, t ex Knorrs ekologiska tärning och Biofoods pulverbuljong. Genom att kombinera grönsaksbuljong med avkok på räkskalen tycker jag att jag fick till buljongbasen.

Jag vill att grönsakerna i soppan ska ha lite spänst kvar. Då gäller det att passa så att de inte kokar för länge. Hetta i form av cayennepeppar eller tabasco är ett måste i en sådan här soppa. Kryddning med fänkålsfrö är suveränt till fisk och förstärker den goda lakritssmaken från den färska fänkålen. Färska tomater använde jag mest för att jag hade stora plommontomater hemma, annars går det bra med konserverade tomater av någon god kvalitet. Fiskbitarna ska vara nättkokta och får inte läggas i förrän på slutet. Nu hade jag torsk och lax hemma, men om man också har någon lösare fisk i rätten,  t ex flundrefiléer, så kan dessa få koka i soppan några minuter, röras sönder och därmed ge lite ”kropp” till buljongen. (Om man gör en sådan här soppa verkligen från grunden löser man ju såklart detta med att koka egen buljong på fiskben och ta vara på köttet från dessa.)

Normalt har vi aioli eller vitlöksyoghurt i soppan, men att göra sig till och mixa ihop en rouille visade sig vara väl investerad tid. Härlig smak, konsistens och färgen blev verkligen snygg, nästan självlysande orange.


Bouillabaisse och rouille med rostad paprika, 4 port

1 l grönskasbuljong
1 dl vitt oekat vin
300 g räkor med skal (vi tog vanliga frysta)
2 msk olivolja
1 gul lök, skalad skuren i båtar
½ purjo, sköjd och skivad
1-2 morötter, skalade,slantade
¼ rotselleri, skalad, skuren i bitar
6 tomater
1 färsk fänkål, skuren i bitar
150 g laxfilé
150 g torskfilé
½ tsk fänkålsfrö, stötta i mortel
1 kuvert saffran
1 knivsudd cayennepeppar
1 nypa torkad dragon
Salt och peppar
Färsk timjan

1 röd paprika
2 potatisar av mostyp
1-2 vitlöksklyftor
1 äggula
1 dl olivolja
Salt och peppar
(Pressad citron)

Lägg paprikan under ugnens grillelement. Vänd några gånger så att den blir svart och blåsig runt om. Svep in i aluminiumfolie och låt svalna. När paprikan kallnat skalas den och kärnhuset tas bort.

Koka potatisarna till rouillen mjuka. Skala och låt de svalna något.

Mixa potatisarna med den rostade paprikan, äggula, vitlök och olivolja. Smaka av med salt, peppar och ev några droppar pressad citron.

Skala räkorna. Fräs skalen i olja. Håll på buljong och låt koka långsamt i 20 minuter. Sila av buljongen och släng skalen.

Skålla tomaterna, dela dem i klyftor.

Fräs löken i olja utan att den tar färg. Tillsätt purjo , morötter, rotselleri och fänkål och låt dessa fräsa med. Mortla saffran och fänkålsfrö med lite grovt salt och tillsätt. Häll i vinet och buljongen.

Koka i några minuter. Tillsätt tomaterna. koka tills grönsakerna är nätt färdiga. Smaka av med cayenne, dragon, salt och peppar.

Straxt innan servering tillsätts fisken i stora tärningar. Den får bli nätt färdig, vilket bara brukar ta någon minut. Räkorna tillsätts sist och ska inte koka alls, då blir de bara sega.

Servera soppa med rouille och färsk timjan. Örtkrutonger passar också till.

måndag 15 april 2013

Tack Patak, du är favorit på köttfri måndag!



När man får samma suveräna tips från olika matintresserade presoner brukar det vara guld värt. Via min syster fick jag Tipset för första gången. En av syrrans vänner, en indier som bor i Sverige blandar visserligen egna indiska kryddpastor ibland, men anser att det faktiskt finns minst lika bra färdiga att köpa. Hos min kompis M fick jag smaka, för hon hade fått exakt samma Tips från sin man. Knepet är att välja kryddpastor av märket Patak! De brukar finnas på Ica och Hemköp och är något helt annat än andra mediokra halvfabrikat. Med Patak går det dessutom blixtsnabbt att svänga ihop en välsmakande indisk middag.

En annan bra sak med indisk mat är att många rätter blir alldeles utmärkta som veg-varianter. Det är någonting med de mustiga goda kryddorna som gör att man inte saknar kött eller fisk. Grönsakerna kan varieras i det oändliga. Jag vill alltid ha gul lök med och sedan försöker jag välja grönsaker med olika konsistenser. Får man dessutom naan-bröd, chutney och raita till måltiden är lyckan ett faktum.

Varianter av denna rätt ligger mycket högt på vår favoritlista för köttfria måndagar.



Vegetarisk  tikka masala, 4 port

3 msk olja
2 gula lökar, skalade, skurna i båtar
2 vitlöksklyftor, skalade, hackade
½ tumme försk ingefära, hackad
½ röd chilifrukt, finhackad
2 morötter, slantad
1 aubergine, skalad, i kuber
½ huvud blomkål, i buketter
1 röd paprika, i bitar
2 msk Patak Tikka Masala Paste
1 burk kikärtor
1 burk konserverade tomater
1 dl grädde
1 tsk grönsaksbuljongpulver
Salt och peppar
1 näve cashewnötter

Fräs lök, vitlök, ingefära och chili sakta i oljan utan att det tar färg. Tillsätt curry-pastan och låt den steka med någon minut. Häll i kikärtor, tomater och grädde. Låt koka ihop. Morot, aubergine, paprika och blomkål brukar jag steka i omgångar i en riktigt het panna på sidan om. Jag vill att de ska få färg men behålla sin spänst. Rör ner alla grönsaker i grytan. Smaka av med buljongpulver, salt och peppar. Toppa med cashewnötterna.


Raita:
1/2 gurka
2 1/2 dl turkisk yoghurt
1 vitlöksklyfta (brukar jag ha i)
½ kruka mynta, hackad
1 tsk flytande honung
Salt och peppar

Riv gurkan grovt. Salta och låt den vattna sig några minuter. Krama ur den mesta vätskan. Blanda med yoghurt. Tillsätt vitlök, mynta och hounung. Smaka av med salt och peppar.

Servera till: kokt basmatiris, chapatibröd (vi köper färdiga,  men man kan säkert baka själv), mango chutney

söndag 14 april 2013

Fröbyte och boktips


I veckan som gick hade vi fröbyte på jobbet. Jättekul, nu när vi är några stycken som odlar! Själva fröerna var såklart spännande, men det allra bästa med fröbytet var snacket. Kul att berätta om egna erfarenheter och fantastiskt intressant med tips från de andra.

L ska satsa stort i år. Han har gott om mark i bra odlingsläge och en tonårsdotter som behöver sommarjobb. Vad kan passa bättre för en fjortonåring än att hjälpa pappa med odling och försäljning av ekologiska grönsaker? L har redan pratat med de bästa krogarna i Nynäshamn, där han bor, och har god avsättning för grönsakerna. Smart! Förhoppningsvis blir det lite försäljning av L:s grönsaker på jobbet också, vilket jag ser fram emot om mina egna odlingar inte lyckas.

Jag gav bort de flesta av mina rödbetsfröer till L, för de "läckra röda" har trots flera års försök aldrig blivit bra för mig. Antar att det beror på jorden och läget, för där jag odlade tidigare fick jag fantastiska rödbetor. På den tiden testade jag fram att den godaste sorten var "Libero".

L har både mördarsniglar och kålmal/kålfjäril i sin trädgård. Hans knep är, förutom att plocka bort sniglar och larver, att odla flera sorters grönsaker i en blandning och att odla "offerplantor", sådant som skadedjuren hellre vill ha, t ex Tagetes, fungerar bra, tipsar L.

E är precis som jag själv galen i tomater. Av henne bytte jag till mig plantor av två nya sorter. Vad sägs om "Green sausage", avlånga gröna tomater med gula strimmor och "Basinga", en kulturarvsort, aprikosfärgad s k persikotomat?

C berättar att hon gärna odlar i sitt växthus. "Det är enkelt och sköter sig själv", men att hon gett upp grönsaksodling på friland, med undantag av lättskötta jordärtskockor. Hon har en sort som hinner blomma i Sverige, och lovade mig några knölar så snart de kan grävas upp.

H och A ville ha förslag på vad de kunde odla i sina små grönsaksbäddar. Jag tipsade såklart om asiatiska bladgrönsaker. Det kan ju lyckas med vårsådd av sådana, även om bästa tid lär vara juli för skörd tidig höst. Min favorit är vackra "Mustard red giant" som är toppengod som sallad och perfekti i woken när bladen blivit lite större och grövre.


Igår tog J och jag en långpromenad på stan. Vi bunkrade godsaker på nyrenoverade Hötorgshallen, köpte konsoler till kökshyllor så att vi äntligen ska få lite ordning i det lilla köket, fyndade lyxvaror till extrapris på T-jarlen, köpte te på "Stockholm tea centre" och en exklusiv rökt korv på Oaxens butik. Vi besökte också en bokhandel. Jag var lite nyfiken på Heston Blumenthals jättebok "The Fat Duck Cookbook", men den fick man tyvärr inte bläddra i eftersom den var inslagen i plast. Istället fastnade jag för Lena Israelssons "Gourmetträdgården", en jättefin bok som jag kan rekommendera till alla som odlar ätbart. Ska man lägga ner tid och kraft på köksväxtodling så ska man såklart välja det absolut godaste. Nu ska jag frossa vidare i boken och stämma av med frölådan!

torsdag 11 april 2013

Frasig kycklingpiccata och egen kapris




Bilden blev inte så bra, men strunt i den. Jag håller på att tillfriskna från en monsterförkylning och kan äntligen känna smaker igen. Hurra, det måste firas!

Min favoriträtt på kyckling är för tillfället piccata. Härligt frasig rätt med pikanta smaker. Standardkyckling riskerar att bli lite menlös och kan därför behöva marinering för att ge skjuts åt smaken. Piccata görs nog oftast med kycklingfilé, men jag tycker det blir saftigare med kycklinglårfilé, som dessutom brukar kosta några kronor mindre per kilo. Panko, det japanska ströbrödet, är en gudagåva när man ska panera. Det blir optimalt frasigt och gott.


Frasig kycklingpiccata med tomatsås, 4 port

500 g kycklinglårfilé

Mariand:
1 dl vitt vin
1 msk Coleman senapspulver
chiliflakes
1 vitlöksklyfta
1 tsk paprikapulver
salt och svartpeppar

1-2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
2 burkar krossad tomat
1/2 dl vitt vin, oekat
1 nypa råsocker
4 sardellfiléer
salt och svartpeppar
1/2 kruka basilika
2 msk kapris

1 1/2 dl vetemjöl
1 uppvispat ägg
1/2 dl riven färsk parmesanost
1 1/2 dl pankoströbröd
4 msk smör

Citronklyftor
Ris eller bulgur

Blanda ingredienserna till marinaden. Marinera kycklinglårfiléerna i en plastpåse i kylskåpet minst 1 timme, gärna över natten.

Skala och hacka den gula löken. Fräs den  i olivoljan. Skala och hacka vitlöken. Låt den fräsa med en stund. Häll i krossad tomat och vin. Låt koka sakta en halvtimme. Hacka sardellfiléerna och tillsätt. Smaka av med socker, salt och peppar. Innan servering tillsätts hackad basilika och kapris.

Sätt ugnen på 200 grader. Panera kycklinglårfiléerna först i mjöl, sedan uppvispat ägg och till sist en blandning av panko och parmesanost. Ge piccatan fin stekyta genom att steka på medelvärme i smör. Ställ in kycklingen i ugnen och tillaga tills innertemperaturen är 70 grader.

Servera kycklingpiccatan med tomatsås, citronklyftor, grönsallad och ris eller bulgur.


Min kaprisplanta har börjat knoppas. Hela vintern har den varit mer än ämelig och tappat blad, men tidigt i våras började den sätta fart med ljusgrön grönska. Det är den mest hungriga planta man kan tänka sig. Vill ha MYCKET vatten och näring. Jag är lite osäker på om den ska ha vanlig blomjord och standardgödning. Någon som vet? Det verkar fungera hittills, men jag vet att en del medelhavsväxter har lite speciella behov.

Som ni säkert vet är det blomknopparna som skördas och läggs in som den kapris man äter. Ännu så länge är det ingen större produktion på min planta, men den ser frodig ut och jag har därför vissa förhoppningar. Nu gäller det bara att ha hjärta att skörda knopparna innan de slår ut som som undersköna blommor. Sedan behöver jag ett recept på kaprisinläggning!