Det är knepigt att leva sitt liv som matnörd. Bland vanliga människor får man hålla en väldigt låg profil för att undvika kuf-stämpel. Konstigt nog är de flesta människor inte extrem-intresserade på gränsen till besatthet av mat…
Jag ligger redan risigt till på jobbet efter att alltför ofta ha smugit iväg till ett konferensrum med bra fotoljus bärandes det uppvärmda innehållet i min matlåda upplagt på kontorets snyggaste tallrik (och då ska man komma ihåg att det gäller att sno "snygg-tallriken", antagligen present från någon kund, innan Andreas har tagit den.)
Häromdagen fick vi för en gångs skull sluta tidigare på jobbet. Servern skulle läggas om så det gick inte att jobba på datorerna på eftermiddagen. Mina arbetskompisar bestämde sig genast glatt för att åka ner på stan och titta på en jobbrelaterad utställning. Jag satt tyst som en mus och tryckte i mitt rum. Förstod att jag borde ha sällat mig till gänget och följt med. Istället slank jag ut från kontoret för att åka en omväg hem från jobbet förbi Konsum Zinkensdam, som Lisa skrivit så varmt om. Hurra, vilken affär och vilka goda nötter jag la vantarna på!
När jag ändå var i närheten kunde jag ju också passa på att besöka den närliggande PrisXtra för att köpa deras goda färdiga tilltugg (frysta snacksvårrullar, friterade räkor och andra godsaker perfekta att ha på lut i frysen). Inte långt från PrisXtra ligger Mariahallen som har så många goda ostar till bra pris och sedan är det bara två stationer med tunnelbanan till Vi Hornstull med alla spännande köttsorter. Sedan började ljuset avta och det var dags att stressa hem för att hinna fota någonting matrelaterat i vad som kan kallas en ursäkt för dagsljus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
haha men visst är det ändå härligt att vara matnörd=)
det finns ju så mycket att upptäcka och gotta sig i.
*skratt* som jag känner igen det där! Löser det hela på jobbet med att ha egen fintallrik och finsoppskål som jag värmer maten i och sen fotar i fönstret (har eget kontor tack & lov). Hoppas bara att ingen får syn på mig någon gång, verkar ju smått rudis, det fattar man ju... :)
Även de kollegor som inte upptäckt min hemliga böjelse att förvandla konferensrum till improviserade fotostudios för matfotografering brukar retas för att jag lägger upp min mat fint. Fast egentigen är de nog lite avundsjuka på goda matlådor. Eller, bara helt ointresserade av mat, sådanan finns också, konstigt nog.
Hälsar Dillen
Skicka en kommentar