lördag 27 december 2008

The cheezier snack

Engelsk matkultur har inte bidragit med så särskilt mycket gott, men jag har ändå några favoriter. Så här års, när man kanske har rester av en vällagrad julcheddar brukar jag göra Welch rarebit.

Welch rarebit
4 skivor gott bröd, t ex chiabatta eller lantbröd av surdegstyp
4 dl riven vällagrad cheddarost
2 msk porter
1/2 dl crème fraische
2 äggulor
1 tsk colemans senapspulver
salt och svartpeppar
worcestershiresås


Rosta brödskivorna lätt (så att de inte blir soggiga av ostsmeten senare). Rör ihop ingredienserna till ostsmeten. Salta och peppra efter behag. Bred ut smeten på brödskivorna. Sätt in under het grill tills osten är smält och fått färg. Ringla över lite worcestershiresås och servera genast med sallad och ett glas öl.

Uppdaterat: Fick lite extra inspiration igår kväll och lagade samma Welch rarebit, men med Nakna kockens goda chutney från "Hemma hos Jamie" (julklapp) under ostsmeten. Det blev väldigt gott. Kul att vi fick användning för de sista hemodlade chilifrukterna också!

Vi spann vidare på det engelska temat. Eftersom vi köpt några goda brittiska aler ville vi gärna ha lite mer pubmat. Vad passar då bättre än en mustig Shepards pie med drömgott, muskotdoftande potatismos?

Så länge som man slipper inälvor, custard, sönderkokta grönsaker och de där vidriga burkärtorna (finns de kvar någon annanstans än i storbritanien?) så är ju engelsk mat riktigt god!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ser verkligen läckert och gott ut! :O)//Anna

Anonym sa...

Väldigt speciell och god kombo med lagrad cheddar och colemansenap i Welch rarebit. Det är ingen light-mat precis, men måste i alla fall ätas någon gång om året.

Tycker fröken Dill

Anonym sa...

SEr jättegott ut:)Gott Nytt År!

Fröken Dill sa...

Tack detsamma, gott nytt år tillbaka. Förresten, det här är nog en alldeles perfekt rätt att avnjuta på nyårsdagen.

Tror fröken Dill

Lagers tabberas sa...

Jag älskar ill och med den urkokta spenaten, burkärtorna och slappa kålen från det engelska köket.
När jag var student i England på 70 talet kom jag dit som graduated och fick därmed äta i en litet finare matsal. Jag älskade de där luncherna och middagarna och visst en shepards i all ära, men tänk en steak and kidney biter ifrån bättre.

Anonym sa...

Jag har en sjuklig vilja att hålla med alla, men bör nog träna på att tycka att det är kul att andra tycker annorlunda än mig... Har svårt för inälvsmat. Och svårt att inte svimma av äckel på det där bed- and breakfastet som stolt presenterade black-pudding till frukost... och den engelska saugagen ska vi inte ens tala om. Ruggigt, tycker jag. Kul att någon annan tycker annorlunda! Och jag tror fortfarande att det finns en massa smarrigt att upptäcka även i det brittiska köket. Om inte annat så har de fantastiska aler och med "the local cider" är alla eventuella aversioner glömda.

Hälsar Dillen
(som av kuriosa-syfte tiggt till sig en burk Haggis av svågern)