Smørrebrød på landet

När vi kommer ut till landet en kväll efter arbetsveckan gäller det att snabbt få fram något riktigt gott.

På vägen ut till byn handlar vi på Ica Rimbo, vars manuella disk har snäppt upp de kulinariska kvaliteterna på våra landetvistelser rejält. Här finns riktigt bra ost och chark. Väl på plats i stugan har jag laddat upp landetfrysen med snabbinade skivor av danskt rågbröd.

Smørrebrød går att variera i det oändliga. Det finns massor med traditionella pålägg och därutöver är det bara att vara kreativ.

I helgen blev det tre goda, klassiska sorter.

Smørrebrød med räkor
Skivor av danskt rågbröd som smöras, grönsalladsblad, kokta ägg i skivor, tomat och gurka, majonnäs (helst hemvispad), en massa skalade färska räkor, citron och dill

Smørrebrød med blåmögelost och päron
Skivor av danskt rågbröd som smöras, grönsalladsblad, blåmögelost i skivor (St Agur är en favorit), päronskivor och knaperstekt bacon

Smørrebrød med rostbiff och curryremoulad
Skivor av danskt rågbröd som smöras, grönsalladsblad, rostbiffskivor, curryremoulad (hälften majonnäs, hälften gräddfil, finhackad pickles, curry, salt och peppar, smaka av med lite citron och en gnutta mango chutney), klippt krasse


Jag hoppas att det blir fler smørrebrød på landet innan säsongen är slut. Det skulle vara suveränt att lyckas få till hembakat danskt rågbröd. Och om vädret skulle få för sig att bli kallare (hoppas inte) tror jag att det kan passa med en enkel varm soppa till.

Frukosten räddad!

Den här skönheten, en persikoliknande tomat av sorten "Basinga" har min kompis E odlat i sitt nya växthus.

Vi fick den och några till när vi hälsade på hos E och hennes familj igår. Dessutom bjöds vi på en helt underbar gazpacho lagad på ett gigantiskt exemplar av samma tomatsort och andra egenodlade grönsaker. Vilken lyx! För att inte tala om det hembakade brödet, olivsmöret och den suveräna peston... Mer uppskattat än alla oxfiléer, humrar och belugakaviarer i världen.

Tomatpresenten räddade J:s och min frukost imorse. Så här års frossar vi i färska tomater. Knäckemackan till frukost med tomatskivor, majonnäs, salt och peppar är ett måste! Det här är vårt favvoknäcke just nu och majjon ska helst vara hemvispad, eller Hellmans, som är den enda acceptabla färdigköpta.

Mina egenodlade tomater mognar tyvärr alldeles för långsamt i år. Bara enstaka har kunna plockats trots att plantorna var de finaste jag någonsin haft. De flesta som odlar på friland säger samma sak, har man inte ett växthus så är det lögn att få tomaterna att mogna i år. Den solfattiga juli spökar fortfarande och jag som brukar skryta med att jag alltid får fram mogna tomater på friland drömmer mer än någonsin om ett växthus.

Turligt nog har vi hittat ett bra ställe nära landet som odlar och säljer tomater. Nu i helgen får vi åka förbi och handla.

Sommarkväll på innergården

Röd och grön gazpacho

Marinerad, grillad vildsvinskarré med kantareller

När E och hennes franska man JF kommer för att hälsa på oss blir det fest! Dessa underbara människor envisas med att fortsätta bo i Holland, så vi kan inte ses så ofta.

E och JF är, förutom mycket annat, också verkliga mat- och vinmänniskor.

Eftersom vädret var sensommarvarmt när de hälsade på i helgen dukade vi upp på vår innergård. En vegetarisk buffé av gröna och röda smårätter baserade på våra egna grönsaker fick fungera som förrätt.

Vi  hade både röd och grön gazpacho i små fina glas. Jag har köpt en hel hoper gamla, fina, småglas på second-hand-affärer och de är perfekta för den här typen av servering. (Såna här glas kan man ofta få för bara några kronor eftersom de har en storlek som jag tror anses lite svåranvändbar.) Vi hade också gjort tomatbruschetta i litet format, snittar med bondbönor och ett väldigt gott snacks med squash. Till förrätten lyxade vi till det och drack champagne. En av mina favoritsorter - Deutz brut classic.

Huvudrätten var skivor av marinerad vildsvinskarré som vi grillade på trädgårdsgrillen och åt med med kantarellsås, rostade rotsaker och en enkel sallad med gröna blad. Vildsvinskött är helt otroligt gott och jag tycker att man gör en välgärning genom att äta upp de djur som håller på att bli för många och förstör skog och mark så att det står härliga till. Marinaden till vildsvinet måste ni testa! Jag fick idén med svarta vinbär i marinaden från en vän och blandningen blir så god att man nästan får lust att äta den med sked. När man grillar vildvinskött ska man inte tänka gris, en rosa kärna måste lämnas, annars blir det torrt. Till köttet drack vi ett italienskt rött vin som passade perfekt till, Zenato 2011, ett vin gjort på druvan Merlot från Gardasjön i Italien.

När solen gått ner blev det lite kyligt att sitta ute. Vi gick upp i lägenheten för efterrätten. Jag hade gjort det enkelt för mig genom att köpa chokladfondanter från Picard och en god vaniljglass. Men sedan kom jag på att det vore gott att dricka Xanté, den vansinnigt smarriga päronkonjakslikören, till desserten. För att få ihop mat och dryck stekte jag några skivade päron i smör och råsocker med smaksättning av citronskal, vanilj och kardemumma.


Världens godaste grillmarinad till vildsvin, marinad till ca 4 port kött

1 1/2 dl svarta vinbär
1 msk honung
2 msk kinesisk soja
2 msk röd balsamvinäger
torkad timjan
salt och nymald svartpeppar
1/2 dl smakneutral olja

Blanda alla ingredienser. Mixa eller krossa vinbären med en sked och rör ihop. Marinera köttet, gärna något dygn. Glöm inte att ta fram köttet i tid innan grillningen så att det inte läggs iskallt på grillen.

Ostronört - årets stolthet i köksträdgården

Varje säsong finns det några saker som gör mig EXTRA glad och stolt i köksträdgården.

I åratal har jag försökt odla ostronört (Mertensia maritima). I vilt tillstånd är ostronört en strandväxt och den är ganska ovanlig i Sverige. Det är en vacker växt vars ljusa blågröna blad smakar starkt av ostron, vilket gör dem extra läckra i sallader till fisk och skaldjur.

För några år sedan beställde jag en planta ostronört från Tyskland. Den blev liggande lite för länge på posten. Kom fram och mådde inte så bra...

Sedan försökte jag beställa fröer och så ostronört, men fröerna var troligtvis för gamla för de grodde inte.

Förra året lyckades jag få tag på färska fröer från en annan odlingsentusiast (Tack snälla, snälla!!!). Fröna grodde, plantorna tålde utplanteringen fint och hela säsongen njöt vi av våra gourmetblad.

Tidigt i våras gick jag och spanade i köksträdgården. J trodde väl att jag blivit tokig när jag började hoppa runt av glädje och hurra. Ostronörten, som är perenn om den trivs, hade överlevt vintern och kom med fina nya blad.

I somras blommade plantorna med vackra blåa blommor. Inte för inte kallas ostronört för "havets blåklocka".

Och nu på sensommaren mognar fröer från plantan. Det är lite trixigt att fånga dem, eftersom de har en inbyggd ivägsprättningsmekanisk som aktiveras så snart ett frö är moget. Självsådden blir väl tillgodosedd, men jag har också lyckats fånga några fröer.

Sommarens favoritmat - varmrökt lax

Med risk för att bli tjatig måste jag slå ett slag för sommarens favoriträtt nummer ett - egen varmrökt lax.

Superenkel att göra, nyttig och kan varieras i det oändliga.

Vi brukar passa på att röka en rejält stor mittbit av en laxfilésida när vi ändå är igång.

Kryddningen på fisken kan varieras, men jag tar oftast salt, peppar, stött fänkålsfrö och kanske lite rivet citronskal. Det är smart att ta fram laxen i tid ur kylskåpet så att den hinner tempereras. Om man tillagar den från iskallt läge vätskar den sig gärna, vilket inte ser så trevligt ut.

Klotgrillen tänds med kol i ena halvan av grillen. När fin glöd uppstått, strör man uppblött rökspån på glöden. Lägger fisken med skinnet nedåt på den andra sidan av grillen. På med locket, håll spjällen lite halvöppna så att röktemperaturen blir lagom. Passa fisken, det brukar ta någonstans mellan 15-30 minuter tills den är färdig, beroende på hur varmt det är i klotgrillen. De är inte så stor risk att överlaga om man inte missköter passningen grovt. Den hemrökta fisken blir alltid saftig.

För oss är varmrökt lax snabbmat, så vi äter oftast en enkel sallad på grönsaker från trädgårdslanden till. Ibland blir det några kokta färskpotatisar också, eller couscous, eller potatissallad eller några andra kokta gryn. Sås är gott till och både guacamole och tsatsiki passar bra liksom enkla såser på tjock yoghurt blandad med antingen sweet chilisås eller mango chutney. En sås på majonnäs, gräddfil, citron, hackade färska kryddörter som dill, persilja och lite dragon är otroligt somrigt och passar perfekt till laxen.

Iskyld melon- och gurksoppa

Man kan inte få för många recept på iskylda soppor som passar i sommarvärmen!

I början av sommaren lagade vi flera gånger en verkligt läskande gurk- och melonsoppa enligt ett recept från "Elle mat och vin".


Melon- och gurksoppa, 1 kanna

1 gurka
1/2 galiamelon
1/2 dl crème fraiche
1 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
1 dl färsk körvel
1/2 dl färsk mynta
salt och peppar

Skär gurkan i bitar. Ta bort skal och kärnor från melonen. Lägg i en mixer och mixa tillsammans med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar.

Servera väl kyld.

Godaste pizzan - sommarens matminne från Öland

Min semester i år var extra lyxig eftersom jag fick besöka båda mina favoritöar, Öland och Gotland.

J:s föräldrar har sitt sommarhus på norra Öland. I år var vi rekordmånga familjemedlemmar på plats samtidigt och i denna matglada familj äter man alltid helt fantastiskt, både hemma i stugan och när det äts "på lokal".

Ett matminne från Ölandsvistelsen som jag också testlagat hemma är en helt otrolig pizza. Originalet var stenugnsbakad och serverades på "Kaffestugan i Böda". Min version hemma blev minst lika god.

Tarte flambée är en pizzaversion från Alsace. Ofta är den täckt med crème fraiche och ost, snarare än tomatsås. Det låter kanske inte så spännande, men med en smakrik ost i kombination med riktigt god varmrökt skinka och lök är det supergott. Ni måste testa!

Om det är svårt att få tag på varmrökt skinka av god kvalitet (rökt "på riktigt" inte bara behandlad med rökarom) så går det bra med annan varmrökt grisdel, t ex bog som ibland kan finnas i bit i hyllan vid baconet.


Tarte flambée med varmrökt skinka, gruèreost, crème fraiche, rödlök och sparris, 2 pizzor

2 dl ljummet vatten (37 grader)
2 msk mjölk
1/4 paket jäst
1/2 tsk salt
1 tsk honung
2 msk olivolja
5 dl vetemjöl

100 g gruèreost
1 1/2 dl crème fraiche
50 g varmrökt skinka av god kvalitet, i tunna skivor (jag tar Väddöskinka)
10 sparrisar
1 rödlök
salt och peppar

Värm ugnen till 200 grader med en pizzasten på gallret högt upp. (Alternativt plåt.)

Smula jästen i en bunke. Rör ut i honung, salt och lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, olivolja och mjölet. Bearbeta degen rejält tills den blir smidig, gärna med degkrokar i en matberedare. Jäs övertäckt i ca 40 minuter.

Riv osten och rör samman med crème fraiche. Salta och peppra.

Skala och skär löken i tunna skivor.

Kavla ut degen tunt på ett bakplåtspapper. Bred på ostblandningen. Fördela skinka, sparris och rödlök på pizzan.

Skjutsa in på den varma skivan i ugnen med hjälp av brödspade eller en plåt. Höj ugnstemperaturen till det varmaste, sätt på grillen och laga tills pizzan fått fin färg, ca 5-10 minuter.

Iskalla nudlar i sommarvärmen

Underbara augustivärme! Visserligen behöver jag åka ut till landet och vattna odlingarna efter jobbet mitt i veckan, men det är det värt.

Mitt på dagarna är jag mest sugen på något svalkande i solen.

Senaste "Elle Mat och Vin" kom med recepttips som gav ytterligare en dimension till hur man godast lagar iskalla nudlar i buljong. Jag väljer helst sobanudlar som har god nötig smak och känns lite matigare än andra nudlar. Sobanudlarna är gjorda av bovete.

Iskalla nudlar kan göras hur lätt eller krångligt som helst, beroende på hur många tillbehör man gör till dem. Jag ser receptet som en skiss som kan varieras.

Primörgrönsaker från trädgården är perfekta till nudlarna. Räkor fungerar. Denna gång blev det några miljömärkta jätteräkor. Vi har också ätit nudlarna med tunna skivor av Salma-lax och jag tror också på kycklingkött. Naturligtvis kan rätten också göras utan skaldjur, kött eller fisk. En äggula eller ett pocherat ägg skulle säkert vara gott också.

Två recept på tillbehör som jag testat med stor framgång till nudlarna är marinerade shiitakesvampar och japansk omelett.


Iskalla sobanudlar med tillbehör, 4 port

Till buljongen:
1 1/2 dl mirinvin
1 1/2 dl japansk soja
1 näve bonitoflingor

Till shiitakesvampen:
6 torkade shiitakesvampar
vatten
1 tsk socker
1/2 dl av buljongen

Till omeletten:
3 ägg
1 msk socker
1tsk salt
2 tsk sake
2 msk smakneutral rapsolja

1 paket sobanudlar
2 salladslökar
primörgrönsaker: gurka, morot, rädisor, rättikor, sockeärtor mm
2 msk inlagd ingefära i skivor, strimlade
salmalax, räkor eller liknande
wasabi
furikake eller rostade sesamfrön

Blötlägg svamparna i ljummet vatten, ca halvtimme, tills de blir mjuka.

Koka upp mirinvin, soja och bonitoflingor till buljongen. Sila bort flingorna och kyl buljongen.

Skiva svamparna. Spara blötläggningsvattnet. Lägg svampen i en kastrull med 1/2 dl av blötläggingsvattnet, sockret och buljongen. Koka på låg värme tills nästan allt vatten kokat bort. Lägg i en skål och kyl.

Vispa samman ingredienserna till omeletten. Sila smeten genom en finmaskig sil. Hetta upp olja i en stekpanna. Häll i smet, tunn som en pannkaka och stek på båda sidor. Stek på samma sätt fler tunna omeletter av smeten. Stapla i en trave och rulla ihop. Strimla i tunna skivor. Lägg upp i en skål och kyl.

Skiva salladslöken fint. Skär grönsaker och tillbehör i bitar.

Koka upp vatten. Lägg i nudlarna och låt koka tills de är precis färdiga. Spola i kallt vatten och kyl sedan i en skål med isbitar så att de blir riktigt kalla.

Servera nudlarna i en skål med buljong. Strö över salladslök och furikake/sesamfrön och servera med tillbehören.

Kräftskiva i pergolan

I fredags hämtade jag ut beställda nykokta Vättern-kräftor från min skaldjursleverantör, en man som åker upp från Västkusten med en bil fylld av goda skaldjur som han säljer till oss skaldjurssvältfödda stockholmare. Visst, det finns skaldjur att få tag på här också, men risken för att de inte är pinfärska och/eller överkokta är stor. Svenska skaldjur är dyrt så när jag köper dem vill jag vara säker på att de är av absolut högsta kvalitet.

Vi spontanbjöd syrran med familj till kräftskiva i pergolan. Jag inledde lördagen med blåbärsplockning. Det är lite av en tradition. När syrran och jag var barn brukade vi ofta ha en egen kräftfest med en eller ett par kompisar i glasverandan i sommarstugan. Avslutningen på festen skulle alltid vara blåbärspaj och stor energi och möda användes till plockningen av bären.

På lördagskvällen kom syrran, svågern och systersonen cyklandes med en kantarellpaj.

J och jag hade städat och dekorerat pergolan med kräftlyktor. Kvällen var varm och för säkerhet skull hade vi laddat en eldkorg för att mota bort kvällskyla och daggfukt. Myggen har inte varit så svåra i år, men för säkerhets skull satte vi på vår myggskrämmare. Jag vill inte göra reklam, men det är en bra apparat som gjort utomhussittningar på kvällarna möjliga även i perioder då de blodsugande djuren anfaller i horder utanför skrämselzonen.

Vi inledde med bubbel och svalkande vattenmelongazpacho (Recept finns i detta inlägg). Kräftorna fick sällskap av ett gäng räkor. Jag hade gjort en västerbottenpaj. Vi åt rostbröd med ost och syrrans trädgårdssallad med färska sockerärtor.

Västerbottenpajen gjordes efter detta recept, fast med en klassisk pajbotten (vetemjöl, smör, lite kallt vatten). Pajen blev god och krämig, men vi skrattade gott för skapelsen hade fått brun yta och var på pricken lik en chokladpaj. Möjligen berodde det på övervärmen i landet-ugnen, men för säkerhets skull - grädda på lägre temperatur eller lägg en bit folie över formen, är mitt tips!

Eftersom pajer redan stod på menyn hade jag gjort en annan efterrätt med blåbär. Äntligen kom jag för mig att använda ett recept på "Blåbärs- och marängglass" som jag rivit ut ur en "Allt om mat" för många år sedan. Jag skulle nog hellre vilja kalla det "Blåbärs- och marängparfait" En stilig efterrätt och god, men med lite väl mycket "frusen gräddkänsla" för min smak. Nästa gång krånglar jag nog till det, tar fram glassmaskinen och gör blåbärsglassen efter ett glassrecept som blir fluffigare och med mer mjölk i smeten.

Kräftorna och framförallt kantarellpajen var däremot helt otroligt goda och vi hade så kul och mysigt tillsammans när skymningen föll över byn att maten faktiskt inte var i absolut fokus.

Dukat i pergolan

Kantarellpaj, som inte alls var för salt, utan helt underbar

och sen blev det mörkt...

Trädgårdlycka - bondbönor

Jag kan inte låta bli att odla bondbönor, trots att utbytet i mina små köksväxtland inte blir så stort. Fast några små lyxiga portioner till J och mig blir det i alla fall från det 120x120 cm-land som varje år viks åt de goda primörbönorna.

Jag vill allra helst tillaga bondbönorna så att deras egen goda smak och konsistens kommer fram.

Lyxigt snacks med vitlöksfrästa bondbönor

Det är lite pyssel då bönorna först ska spritas, tas ut ur sina mjuka liksom pälsklädda skidor. Sedan kokar man upp vatten, låter bönorna koka någon minut, varefter de är lätta att skala, precis som man skalar mandel.

Jag kantskär brödskivor och steker dem frasiga och gyllene i smör.

En rejäl klick smör till åker ner i stekpannan, tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta. De absolut knallgröna bondbönorna får steka i några minuter på medelvärme. Salt, nymald svartpeppar och lite pressad citron ger den rätta smaken.

På de stekta brödskivorna lägger jag bönorna i drivor, och tillagade på detta sätt påminner primörernas smak faktiskt nästan lite om svamp.



Odling av bondbönor är enkel. Tidigt på våren, så tidigt som det går att gräva i jorden planteras de stora bönorna på ca 5 cm djup. Jag sätter 4 bönor i varje kvadrat om 30x30 cm.

På försommaren börjar bönorna bli höga och kräver stöd. Jag sätter ner fyra bambukäppar i hörnen på odlingen och najar fast ett grovt armeringsnät 120x120 cm, ca 75 cm upp från jorden. Bönplantorna växer genom nätet och får bra stöd.

I juni/juli blommar plantorna vackert. Vanligast är vita blommor, men det finns också någon rödblommande sort. Problem med bladlöss i topparna har jag haft något år och det avhjälps med såpvatten eller att man helt enkelt klipper av toppen. Det senare lär också befrämja bönornas mognad.

I augusti när man börjar se bönorna i sina baljor är det dags att skörda. Enligt vissa finsmakare ska bönorna konsumeras inom timmar efter skörd, men jag brukar nog tycka att de går bra att spara i kylskåp några dagar.

Odlingsexperter förespråkar att man ska klippa ner och gödsla plantorna efter skörd och därmed  få ut ännu en omgång bönor senare på hösten. Jag har aldrig lyckats med detta. Misstänker att det kräver en längre odlingssäsong än den som erbjuds i inre Roslagen.

Ett annat tips är att man tydligen, i alla fall i södra delarna av Sverige ska kunna lyckas med höstsådda bondbönor, som då kan ge skörd redan på våren eller försommaren. Det låter intressant, men kräver antagligen en mycket mild vinter och vår.

Vad det gäller sorter tycker jag att rödblommande "Crimson Flowered" är vackrast, medan "Giant Exhibition Longpod" ger mest utbyte per odlingsyta.

Augustihelg att leva för

När det ÄNTLIGEN kommer en helg med fint väder och sammetskvällar gäller det att ta vara på den! Efter semesterns alltför många dagar av stillasittande, stirrandes ut genom fönstret för att se om det inte ska sluta regna snart kändes det skönt att den gångna helgen bjöd på så mycket spontant, roligt och aktivt .

På fredagskvällen var vi på grillfest på en lummig innergård i stan. Vi hade med oss lyxiga lammracks att grilla, torrkryddade med bl a spiskummin. Värdparet bjöd på suveräna grilltillbehör och såser. Mycket gott, roligt och många intressanta samtal. Jag lyckades helt klart dricka för mycket vin, men det var det definitivt värt!

På söndagsmorgonen masade sig J och jag upp tidigt, packade matsäck och begav oss på utflykt söderut, till Tullgarn. Vi tog en rätt strapatsfylld promenad i naturreservatet på Tullgarnsnäs. (Allt regnande hade gjort stigarna mycket svårframkomliga.) Efter vandringen pustade vi ut på en brygga vid Tullgarns slott.

Den medhavda picknickmaten smakade hur gott som helst. Jag VET att jag är en matsnobb, men efter barndomens dagisutflykter är jag allergisk mot vämjeliga picknickmackor i form av trista skogaholmslimpskivor med svettig, smaklös ost som börjat torka och böja upp sig i kanterna.

Ett MÅSTE på mina egna picknickar är istället utflyktsmackor som min mamma brukar göra dem. Ituskurna tekakor smörade och bredda med hemlagad majonnäs, med drivor av riktigt god tunnskuren varmrökkt skinka av god kvalitet (helst Väddöskinka) skivor av gurka och tomat med lite salt och svartpeppar på.

J har inga problem med sina barndomsutflyktsmackor. Han vill fortfarande gärna ha knäckebrödsskivor med vändstekt ägg på. Mycket märkligt tycker jag, som inte riktigt förstår charmen med mjuknat knäckebröd. Men å andra sidan gillar jag själv en massa konstiga saker mest eftersom jag älskade dem som barn. (T ex blir jag galen av lycka om jag får en sån här...)

Eftersom dagen var varm hade jag mixat en läskande gazpacho, med bl a vattenmelon som vi kylde med isbitar och tog med i termos. Egentligen tyckte jag att det lät lite konstigt med vattenmelon i gazpachon, men det blev verkligen bra, saftigt med underbar krispig konsistens, och jag kommer säkert att laga den flera gånger.


Gazpacho med vattenmelon, 1 termos

1/2 minivattenmelon
4 tomater
1/2 gurka
2 msk olivolja
1/2 röd chili
2 msk citronsaft
salt och nymald svartpeppar

Skär kryss i tomaterna. Doppa i kokande vatten någon halvminut. Ta bort skalet och tärna tomaterna. Skala gurkan och skär i bitar. Lägg tomathack och gurka tillsammans med vattenmelonköttet, helst utan kärnor, i en mixer. Tillsätt hackad chili, olivolja och citronsaft. Mixa till soppa. Smaka av med salt och peppar. Kyl soppan tills den blir iskall. Servera gärna med isbitar.


Vi drack sommarens alkoholfria favoritdryck, Kullamust, till maten.

Bakning av söta saker är inte min starka sida, men i sommar har jag gjort ett par omgångar av lättbakade muffins som blivit väldigt goda. Muffins blir lätt torra och jag är inte så förtjust i sån där kletig glasyr som varit populärt under några år. Knepet är istället att fylla muffinsen med blåbär, vit choklad och, efter tips från min kompis K, bitar av banan som ger god smak och gör bakverken saftiga.


Muffins med blåbär, banan och vit choklad, ca 20 st

150 g rumsvarmt smör
2 dl socker
2 ägg
1/2 dl vatten
rivet skal från 1/2 citron
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 dl blåbär
1 banan, skivad
50 g vit choklad, grovhackad
Ev lite råsocker blandat med några hackade mandlar

Sätt ugnen på 210 grader.

Vispa smör och socker pösigt, helst med elvisp. Tillsätt äggen, ett i taget och vispa in. Tillsätt vatten och rivet skal från citron. Blanda mjöl och bakpulver. Sikta ner i smeten och rör ner det.

Häll smeten i muffinsformar, på en plåt, gärna en muffinsplåt.

Fördela blåbär, banan och choklad i formarna. Strö ev över lite råsocker och mandelhack.

Grädda ca 10 minuter. Passa noga, torra muffins är en styggelse.

På vägen hem for J och jag via "Det Vilda" och "Nibble trädgård" för att bunkra lite vildsvinskött och fina grönsaker.

På lördagseftermiddagen stack J iväg på svensexa, medan jag åkte till landet med min kompis K. Äntligen kunde man sitta utomhus och njuta i pergolan. Vi sippade rosévin och smaskade i oss snacks. Kvällen bjöd sedan på utomhuskonsert på käraste "Drömkåken". Syrran med familj och kompisar var också där. I konsertbiljetten ingick mat och jag fick min efterlängtade västerbottenpaj. Det finns ingen som gör den lika god som "Drömmis"! Fina bandet "Wrapped in red" spelade och tillslut utbröt härligt danskaos framför scenen.

Sammetsmörkret sänkte sig över byn. K och jag gick hem till stugan, tände ljus och satt en stund och pratade i köket.

På söndagen kom J och och vi grillade vildsvin till lunch, men det får bli ett helt eget inlägg.

Ibland, och ofta vi lätt oväntade tillfällen, är livet precis som man önskade att det alltid skulle vara....

Iskall gazpacho på hemodlad gurka

Efter en helg med underbart sensommarväder känns det lite lättare att smälta besvikelsen med att årets semesterväder varit mestadels grått och regnigt.

Trots vädret har 2015 års skördesäsong i köksträdgården och på balkongen ändå blivit riktigt bra. Jag har verkligen njutit av mina ätbara odlingar och har inte heller behövt vattna särskilt mycket. Undantaget från framgångarna är bara de grönsaker som är allra mest solkrävande, men kanske får tomater och squash en chans till om augustivädret fortsätter att vara bra?

Från en enda gurkplanta, sorten "Delta Star", har vi plockat minst 40 härliga goda minislanggurkor (ca 20 cm). Fantastiskt! Jag har haft denna sort tidigare och visste att den var bra, men i år slog den alla rekord. Plantan var köpt på Kröns trädgård i våras och fick växa i en Earthbox på vår soliga balkong. Jag kan verkligen rekommendera gurkodling. Enklare och mycket längre säsong jämfört med tomater. Och smaken på hemodlade gurkor går inte att jämföra med de trista köpta. Tänk bara på att gurkplantor behöver gott om plats, riktigt näringsrik jord och inte får torka ut.

Dillen har också levererat i år, särskilt de självsådda plantorna som jag lät vara kvar där de kom upp i köksväxtlanden.

Trots att vitlöken blev satt först i våras (ska sättas på hösten) blev skörden helt OK, ett helt gäng rosavita vitlökar, varav de flesta faktiskt till och hann dela upp sig i små klyftor.

P1:s matprogram Meny har i sommar enbart sänt repriser, men jag upptäckte att programmet, i nygammalt format med Karin Fransson och Sven Ekberg, fanns att lyssna på som pod-radio på news55.se. Härifrån har jag fått massvis med proffsig och spännande inspiration till sommarköket! I första programmet lagades en iskyld gazpacho som lät verkligt intressant.

De flesta ingredienserna till gazpacho på gurka kunde jag plocka i min egen trädgård och jag kan lova att den iskalla soppan var otroligt god och läskande. Jag valde att göra min soppa lite mer rustik jämfört med originalet som silades innan servering. Idén att spetsa soppan med flädersaft var genialisk.

Nyskördadt - gurkor, dill, chili, lök och vitlök

Så här lagade jag:

Iskall gurk- och dillgazpacho med fläder, 1 kanna

3 minigurkor, ca 20 cm långa
1 grön chilifrukt (Jalapeno)
1 liten färsk lök med blast
2 dl hackad färsk dill
1 vitlöksklyfta
1 msk vitvinsvinäger
1 dl kycklingbuljong
1 blad gelatin
1/4 dl smakrik olivolja
1/4 dl smakneutral rapsolja
2 msk koncentrerad fläderblomssaft
Saft och finrivet skal från 1/2 citron
Salt och svartpeppar

Lägg gelatinbladet i kallt vatten.

Skala gurkorna, gärna lite slarvigt så att en del skal bli kvar. Skär i bitar.
Skala och hacka lök och vitlök. Kärna ur chilifrukten och finhacka. Lägg alla ingredienser i en kannmixer. Salta, och häll i olja och vinäger. Låt marinera en stund.

Mixa fint, tillsätt kycklingbuljong.

Värm gelatinbladet på svag värme och rör ner i lite av soppan. Mixa ner gelatinblandningen i soppan.

Smaka av med fläderblomssaft och ev mer salt och peppar.

Kyl soppan tills den blir riktigt iskall.

Servera gärna med några isbitar i. Jag dekorerade min soppa med vackra gurkörtsblommor.