tisdag 3 november 2015

Köttkanin - ett inlägg som utvecklades till att bli mer intressant än jag först trott


Jag har beställt en död kanin!

Djuret i fråga är en köttkanin uppfödd av en av mina arbetskompisars dotter. Den lär vara flådd, urtagen och fryst.

Frågan är bara nu hur jag ska laga till mitt fynd så att det blir riktigt gott?

Uppdaterat: Efter en mindre hatstorm på facebook... (Mycket intressant, förresten, men jag är hemskt ledsen om någon blev arg, det var inte meningen att provocera!)

Jag har funderat i många år på det här med kött. Jag högaktar er som inte äter kött, men jag tror inte att jag själv inom den närmaste framtiden helt kommer att sluta äta kött. (Om jag inte blir tvungen av något skäl kommer jag inte att bli helvegetarian förrän jag samlat på mig så många goda idéer till vegomat att kött helt enkelt inte alls behövs.) Däremot skulle jag vilja äta kött betydligt mer sällan och NÄR jag äter det vill jag ha koll på hela produktionskedjan och vara säker på att det är så djurlyckligt och miljövänligt producerat som möjligt. Och sedan ska varenda gnutta kött verkligen avnjutas på absolut bästa sätt.

Ett djur som lever lyckligt och sedan, utan att det hinner fatta något, slaktas tycker jag inte innebär lidande. Miljöeffekterna, att uppfödning av djur kostar mer resurser jämfört med vegetabilier är däremot ett problem. Liksom bidrag till växthuseffekten.

Å andra sidan vill jag verkligen värna det öppna betade landskapet. Och varifrån ska gödseln till ekoodlingarna komma om man inte har djur? Svåra frågor det här...

Kaniner  är resurssnåla att föda upp och bidrar inte särskilt mycket till växthuseffekten. Just den kanin jag tänker köpa finns redan, min arbetskompis frågade bara om jag ville köpa den. Jag vet dessutom att det rörde sig om hemslakt och jag vet att den gjordes proffsigt och ansvarsfullt av en person jag har koll på.

Kaniner är supersöta och verkligt fina husdjur, men det är till exempel grisar, lamm, kycklingar och duvor också.

Och, nej, jag skulle inte kunna tänka mig att äta upp en kanin, gris eller kyckling som jag själv tagit hand om, men jag skulle nog kunna tänka mig att byta med grannen.

Och så måste jag kanske svara på de där frågorna som jag fick ifall jag skulle kunna tänka mig att äta  hund och katt också? Självklart inte! Vi har ingen tradition att äta dessa i Sverige och jag tror inte att det är smart att äta djur som i huvudsak lever på kött om man inte måste.

Likt de flesta köttätare är jag däremot något av en hycklare. Numera vet jag nämligen att slakten inte är min grej, efter att en gång ha hjälpt till vid fågelslakt. Tro mig, ankan hann inte fatta något, men jag och han som höll i yxan mådde pyton i veckor efteråt. Jag skäms lite när jag jämför med min egen mormor som inte hade några problem med att nacka en kyckling till middagsgrytan, när jag själv inte fixar det. Men det är ju lite andra tider nu. (Trist att inte fixa det, dock. Hönsbonden på landet säljer sina lyckligt uppfödda tuppkycklingar billigt. För att få ägg måste man nämligen föda upp höns och ca 50% av alla kycklingar blir tuppar. Verkar rätt smart att äta dessa istället för kycklingen från affären...) Jag är väldigt tacksam att det finns andra som är skickliga och kan tänka sig att slakta.

Sedan är det egentligen ganska konstigt att mitt köpande av kaninen upprör (även mig själv) mer än alla som bara går till snabbköpet och köper vilket kött som helst i plastförpackning...


PS: Bilden på kaninen var faktiskt den minst obehagliga jag hittade. Gulliga levande kaniner kändes fel... Och döda flådda kaniner ser verkligen jätteläskiga ut... Jag får nog blunda/ta en rejäl sup innan jag ska stycka min stackars kanin.


3 kommentarer:

Anna sa...

Jag håller med dig fullt ut.

Fröken Dill sa...

Tack så mycket, det värmer! Jag blev faktiskt rätt chockad och lite ledsen över hur mycket hat det tänkta ätandet av en stackars redan död ekokanin väckte. Jag fick till och med frågan om jag äter spädbarn ockå... Trist och inte så sakligt.

Johan Lindmark sa...

Jag har ätit mycket kanin i mina dagar då en släkting till oss höll sig med kaniner som föddes upp på överblivna grönsaker från egen och andras produktion. Och dessa har jag lekt med som liten och sedan satt tänderna i. Har inga problem med att äta djuren, och som du skulle jag nog lite problem med själva slaktandet, tyvärr måste jag säga men som stadsmänniska är det ju inget man är uppväxt med.