Vår fina låda närproducerat nötkött har en liten nackdel. Bitarna är anpassade för ett större hushåll än J och mig. Därför blir det något av en nötköttsbonanza när vi väl tar fram en bit. (Väldigt miljömässigt och hälsomässigt inkorrekt, jag vet, men det händer inte så ofta.)
Oxfilé är kanske den vanligaste styckdelen till carpaccio, men fint innanlår som skärs supertunt tvärs fibrerna och bankas blir också gott. Fördelen med att använda innanlår är att det har mer köttsmak jämfört med filéen.
Förra helgen när innanlårsbiten först togs fram gjorde vi en alldeles traditionell carpaccio.
De lövtunna köttskivorna lades ut platt på tallrikar. Små rucolablad, rostade pinjenötter och grovriven parmesan ströslades över. Flingsalt och några vrid på svartpepparkvarnen och så drisslades det hela med en av mina favoriter bland olivoljor - Planeta.
Hur gott och lyxigt som helst!
Varianter på oxcarpaccio som jag gillar är ett använda riktigt färska rostade macadamianötter istället för pinje. Vällagrad peccorino är inte dumt istället för parmesan. Nästa gång tänker jag testa en hallonbalsamico och kanske lite chilisting också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar