Rostad zucchini- och citronpasta

Vår favorit bland riktigt snabba vegetariska pastarätter just nu lagas efter ett recept från DN. Eftersom det är J som hittat receptet tillagas rätten ganska troget efter originalinstruktionerna och det blir verkligen jättegott. Lent krämigt med pepprighet från chili och rucola och fräsch syra från citronen.

Vi använde några av de sista egna cocktailtomaterna i rätten och rucola kunde plockas på balkongen. En illstark egen chilifrukt och små vitlökar hade vi också. Odlingssäsongen för squash är däremot slut, så den fick vi köpa.


Rostad zucchini- och citronpasta, 4 pers

350 g pasta, vi tog smala Capellini
1 zucchini
1 msk + 2 msk olivolja
1/2 tsk salt + 1/2 tsk salt
svartpeppar från kvarn
250 g cocktailtomater
1 röd chili (eller mindre om den är illstark)
2 buffelmozzarella
1 ekologisk citron
1 vitlöksklyfta
1 dl pumpakärnor
80 g rucola
flingsalt

Skiva zucchinin och dela skivorna till halvmånar. Stek i olja i en het stekpanna tills de får fin färg. Salta och peppra.

Halvera tomaterna. Kärna ur och finhacka chilin.

Låt osten rinna av och bryt den i ca 2 cm stora bitar. Skölj citronen noga. Riv skal och pressa ur saft. Blanda osten med citronskal och -saft. Skala och pressa i vitlöken. Tillsätt chili, 2 msk olja, 1/2 tsk salt och svartpeppar.

Rosta pumpakärnorna i en het stekpanna,

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Häll av pastan och lägg tillbaka i kastrullen. Vänd ner zucchini, mozzarella, tomat och rucola. Strö över pumpakärnor och flingsalt, vrid över lite svartpeppar och servera genast.

Hotellfrukost i Hamburg

Jag är nyss hemkommen från studieresa till Hamburg. Hela kontoret passade på att åka några dagar när vi ändå inte kunde jobba p g a flytt in i nya lokaler hemma i Stockholm.

I Hamburg fokuserade studiebesöken på skolor, utbildningslokaler och nya HafenCity (utvecklingen av de gamla hamnkvarteren.) Det spektakulära nya stora konserthuset, Elphilharmonie, var tyvärr fortfarande ett bygge. Arkitekter är superkända firman Herzog & de Meuron och projektet har kantats av skandaler, extrema förseningar och fördyrning. Premiären blir först 2017, men det såg redan ut att bli ett väldigt spännande hus i ett läge där det syns från hela staden.

Vi behövde inte gå hungriga under studieresan, men allra bäst var ändå hotellfrukostarna. Hotellet Grand Elysée var stort som en hel stad och frukostarna var helt fantastiska. Här fanns allt! Tyskarna är ju bra på både bröd, ost och chark och det märktes. Otroligt god schwarzwaldskinka, säkert 10 olika sorters dessertostar, en massa sillinläggningar och lax som jag inte ens orkade smaka på. Om man gillade flingor fanns en uppsjö av sådana med yoghurtar, kvarg och allt man kan tänka sig. Bland det varma var baconen perfekt knaperstekta, småkorvarna hur goda som helst och äggtillbehör som scramblade ägg, stekta ägg eller omelett beställde man av en speciell kock som stod och lagade det á la minute.

Croissanter, söta bakverk, frukt och fruktsallad fanns det såklart en hel uppsjö av.

Bland dryckerna fanns kaffe och te av god kvalitet, självklart en massa juicer, tyvärr inte min favorit, blond grapefruktjuice, men en väldigt god rosa dito. Man kunde till och med få mousserade vin till frukost. Jag kunde ha stannat i denna frukostmatsal hela dagen!

Recept från "A girl and her greens"

"A girl and her greens" tycker jag är en suverän titel på en kokbok. Brittiska stjärnkocken April Bloomfield lagar grönsaker med lika stor omsorg som om de vore kött eller fisk. Boken är inte helvegetarisk, men har ett väldigt spännande fokus på grönsakerna.

Suverän idé, tycker jag, och eftersom det fanns ett vackert huvud romanesco i kylskåpet fick jag chans att prova ett av bokens recept till söndagslunchen. Resultatet blev en fröjd både för öga och gom. En god rätt i sig eller ett bra tillbehör till kött eller fisk.

Så här lagade jag:


Hel grytstekt blomkål med tomat och sardeller

1 blomkålshuvud (eller romanesco)

5 tsk olivolja + lite mer till servering

3 vitlöksklyftor, tunt skivade

5 sardellfiléer

3/4 tsk hackad färsk rosmarin + lite extra till servering

1 burk konserverade hela tomater, grovhackade

1 dl vitt vin

chiliflakes efter smak
1 tsk flingsalt

Värm ugnen till 225 grader.

Trimma blomkålsstammen och skär ut stammens kärna som en kon med en liten kniv. (För jämnare tillagning och för att smakerna ska komma in i grönsaken.)

Värm oljan i en ugnsfast gryta med lock som rymmer hela blomkålshuvudet.

Lägg i blomkålen, rotera och bryn den runt om med hjälp av en kökstång. Bryn även stamänden i några minuter. Ta upp blomkålen.

Bryn vitlök, sardeller och rosmarin tills vitlöken är ljusbrun. Tillsätt hackade tomater, vin, chili efter smak och salt.

Rör om, låt skjuda upp. Tillsätt blomkålen med stamänden nedåt. Skeda tomatsåsen över . Låt koka ca 5 minuter utan lock så att tomatsåsen tjocknar.

Sätt på locket, ställ grytan i ugnen och tillaga tills blomkålen är mjuk, ca 30 minuter. Kolla tomatsåsen var tionde minut, späd om den känns för tjock.

Servera i tjocka skivor drisslad med olivolja och strösslad med färska örter.

Marmelad på gröna tomater

Bara några av alla jättemånga gröna tomater

I år hade jag massor med gröna tomater.

De som såg mest hoppfulla ut lades på eftermognad och kommer troligtvis att rodna och gulna, även om de aldrig får lika god smak som de som solmognat.

Resten översvämmade vårt kök. Eftersom det finns en gräns för hur många stekta gröna tomater man kan äta lånade jag inspiration från min syster som pratade lyriskt om den gröna tomatmarmelad med citron och ingefära som hon gjort av sina omogna tomater. "Perfekt till ost" sa syrran, och det lät ju bra.

Jag kanske borde ha frågat lite mer ingående om receptet som systern använt, för mitt första försök resulterade i rinnig sockerlag med en massa citron- och tomatbitar i. Inte så gott!

Turligt nog var det ju inget problem att åter koka upp marmeladen och tillsätta pektin. Ett litet tips är alltså att gröna tomater (i alla fall mina gröna tomater) inte innehåller pektin, i alla fall inte tillräckligt för att ge marmelad bra konsistens. Möjligen hade en annan lösning varit mer socker eller längre koktid, men jag ville inte ha översöt marmelad och tyckte att fruktbitarna var lagom kokta och andelen fruktbitar var lagom i marmeladen. Receptet nedan är justerat så att det ska fungera. Och syrran hade helt rätt i att marmeladen är supergod till ost.

Grön tomatmarmelad

1 kg gröna tomater
1 liten ekologisk citron
1 rejäl bit ingefära
några matskedar vatten
7 dl socker
1/2 flaska fruktpektin

Skölj tomaterna och tvätta citronen noga. Skär allt i ganska små bitar och passa på och rensa bort tomaternas stjälkfäste och citronkärnorna. Skala ingefäran och hacka mycket fint.

Lägg tomat, citron och ingefära i en tjockbottnad gryta (inte gjutjärn, det missfärgar marmeladen). Häll i några matskedar vatten så att frukten inte bränns när den kokar upp.

Koka upp och koka under lock i 30 minuter.

Tillsätt sockret och koka ca 15 minuter till, utan lock.

Tillsätt pektinet och rör om ordentligt.

Häll upp marmeladen på glasburkar som du steriliserat i kokande vatten. Sätt på locken och låt svalna.

Ajvar relish

Efter att ha läst diverse hyllningar till den goda röran med ursprung i Balkanländerna blev jag otroligt sugen på ajvar relish. Det är absolut inget fel på den man köper färdig, men jag hade några egenodlade paprikor och chilifrukter som behövde ätas upp.

Paprikorna var rätt tunnväggiga, så det blev mycket pill för en liten burk. Fantastiskt gott blev det i vilken fall och jag kommer definitivt laga en större omgång på mer köttiga köpepaprikor som borde vara i säsong nu.

Ajvar är gott som dipp till bröd, i en kall sås, på varma mackor och quesadillas. Det är ett perfekt tillbehör till kryddiga köttfärsdolmar som cevapcicis, såklart! Jag tänker också prova den på hemlagad pizza. J vill alltid ha ajvar till omeletten.


Ajvar relish

1-2 röda paprikor (jag hade 6 st, men de var små och tunnväggiga)
1 aubergine
1 vitlöksklyfta
ca 1 chilifrukt
1 tsk paprikapulver (gärna rökig variant)
salt och svartpeppar
1 msk saft från pressad citron
2 msk olivolja

Lägg paprikorna precis under ugnens grillelement på 250 grader. Passa noga, vänd med en tång eller liknande så att de blir svarta och blåsiga runt om. Ta ut och låt svalna i aluminiumfolie.

Sänk ugnstemperaturen till 200 grader, vanlig över och undervärme. Halvera auberginen på längden och lägg in i ugnen så att den får bakas mjuk och få lite färg.

Skala paprikorna och ta bort kärnhusen. Skär i pyttesmå tärningar. När auberginen är klar får den svalna en stund, skedas därefter ut ur skalet och skärs även den i pyttersmå tärningar och blandas med paprikan.

Skala och riv i vitlök. Tillsätt paprikapulver, citron och olivolja. Salta och peppra. Hacka chilifrukten mycket fint och tillsätt. Här brukar jag smaka av så att styrkan blir lagom. Olika hemodlade chilifrukter har mycket olika stryka och röran ska bli het men inte för het.

Röran håller några dagar i kylskåp och går bra att frysa.

Ännu en bokklubbsmiddag

Vårt kök börjar likna en litterär salong. Igår var det dags för tjejbokcirkeln att träffas. Vi hade läst "Det som inte dödar oss", David Lagerkranz smått skandalomsusade fortsättning på Stieg Larssons Millenietriologi.

Jag var ingen stor entusiast till bokvalet. Alldeles oavsett vad man lägger för moraliska aspekter på det hela verkar det väldigt svårt för en annan författare att ta över en romanvärld och dess personer. Bokcirkeln gillade dock den nya boken och även jag tyckte faktiskt att det var en rätt bra deckare, om än inte lika spännande som de tre första delarna. Och visst känner man igen karaktärerna även om Lisbeth Salander blivit tamare och Mikael Blomkvist suddigare i konturen. Den lille autiska pojken August och de andra personernas relation till honom är däremot ett nytt tillskott. Bokens riktigt onda person, jag ska inte avslöja vem, känns tyvärr till slut smått patetisk.

Eftersom jag skulle fixa bokcirkelmiddagen letade jag efter matinspiration vid läsningen. Tyvärr förekom det sparsamt med mat och dryck i boken. Mikael Blomkvists favoritrestaurang "Samirs gryta" har stängt och  Lisbeth Salander äter som bekant mest färdigmat typ Billys panpizza och Gorby´s piroger som sköljs ner med coca cola.

Piroger är ju gott, men den enda gång jag testade Gorby´s trodde jag att det var något fel på dem. De var verkligen O-goda. För att ändå få lite Salanderstämning bakade jag egna piroger och pysslade till några egna Gorby´s förpacknigar till dem med hjälp av färgskrivare, sax och klister.

Resten av middagen gick i höstens tecken. Vi åt långlagad löksoppa med timjan och gruèrekrutonger, helstekt vildsvinsytterfilé med rödvinssås och stekta trattkantareller. Desserten, lingonkolapajer, var den enda rätt som lyckades hamna på bild.

Soppreceptet var Lisa Förare Winbladhs "Ganska klassisk fransk löksoppa". Suveränt recept som verkligen lockar ut det allra bästa ur löken (inte min egenodlade, tyvärr, men köpt från ekoodlare på landet)! Jag petade i en hel del färsk timjan på slutet och eftersom jag inte gillar soggigt bröd gjorde jag istället frasiga krutonger med smält gruère som serverades separat till soppan.

Vildsvinet fick bada i bästa vildsvinsmarinaden i en vacumförpackning i ett dygn. Styckdetaljen ytterfilé var egentligen ett felköp. Jag borde valt stek eller karré. Ytterfiléen är ju fläskkotlett med   benet och fettet som ger saftighet bortskuret. Nu blev köttet ändå rätt bra och inte alltför torrt efter att det brynts i varm stekpanna och sedan tillagats långsamt i 125 graders ugn till en innertemperatur på 67 grader.

Rödvinssåsen var en vanlig rödvinssås kokt på sky från vildsvinet förstärkt med en försvarlig mängd av min hemkokta köttbuljong.

Till köttet serverades en sallad (några köpta och det sista av mina egna grönsaker), men jag tyckte att det behövdes potatis också, för att suga upp den goda såsen. "Restaurangpotatis" brukade vi kalla det som barn. Små skalade potatisar som skjuds försiktigt i saltat vatten tills de är nästan färdiga. Slungas sedan i smör, saltas och peppras och sedan får gå färdiga och få fin färg i ugn på 225 grader, ca 10-15 minuter. (Säkert bör man kunna utgår från kalla kokta potatisar också.)

Till efterrätt ville jag göra något på de fina lingon jag plockat på landet. Tjinuskipaj var första tanken, men en sådan kännas lite väl kompakt och mastig efter en rejäl middag varför jag bestämde mig för portionsformar med lingon, kolasås och smuldeg med pekannötter. Resultatet blev väldigt smaskigt och ändå friskt. Oj, vad gott det är med kolasås! Det kunde ha varit lite mer kolasås i pajerna vilket jag har justerat i receptet nedan.

Portionssmulpajer med lingon och kolasås, 4 port

3 dl lingon, färska eller frysta
1 tsk potatismjöl

kolasås:
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl socker
1/2 dl ljus sirap
lite salt

smuldeg:
50 g smör
2 msk socker
1 dl vetemjöl
1/2 dl havregryn
50 g pecannötter eller hasselnötter, hackade
lite salt

Blanda lingon med potatismjöl och socker. Fördela i portionsformar som tål värme. Häll ingredienserna till kolasåsen i en tjockbottnad kastrull. Koka upp och koka under omrörning i några minuter tills såsen börjar tjockna och får lite färg.

Häll kolasåsen över lingonen, men spara gärna lite till serveringen.

Smält smöret. Blanda ingredienserna till smuldegen lite slarvigt så att det blir smuligt.

Toppa formarna med smuldeg. Grädda i 175 grader, 15-20 minuter.

Vid servering, ringla lite extra värmd kolasås över pajerna. Avnjut med en kula fin vaniljglass.

Dukat för träff med jobbets bokcirkel

Igår var det dags för premiärträff med vår bokcirkel på jobbet.

Bordet stod dukat hemma i vårt kök. Boken var charmiga, lättlästa, men kanske annars inte direkt minnesvärda "Gatukatten Bob" av James Bowen. Den sanna historien om vänskapen mellan en stor röd hankatt och en f d uteliggare fungerade lite som gulliga djurklipp på Youtube för mig. Jag blev verkligen berörd, men samtidigt skämdes jag lite för att just denna historia var så hjärteknipande när det finns så mycket annat  i världen som borde beröra mer. Kanske finns det en gräns för vad man kan ta till sig, eller också är förklaringen att en djurägare alltid är en djurägare.

I vilket fall är det väldigt kul att vi fått igång en bokcirkel/bokklubb på jobbet och det var verkligen intressant att få ta del av kollegornas boktips.

Förtäringen på bokträffen var delikat, M hade tagit med sig rotfrukschips och en egen blandning med olika nötter och torkade frukter. Sedan åt vi soppa som jag lagat på årets sista squash. M hade köpt ett helt otroligt surdegsbröd och jag lovar att det var stort som en spädgris! Vispat smör med lite flingsalt, paprikahummos, ostar, marmelader och grönsaker till brödet och sedan te, kaffe med kakor och frukt som M tagit med. I, som stod för vinet, utmärkta torra rieslingen Biecher, missade tyvärr hela träffen p g a kvällsjobb. Jättetråkigt, men det blir fler tillfällen! Till nästa gång ska vi läsa Patrick Modiano...

Höstkyla och värmande buljongkok

I helgen kom kylan på allvar till landet. Minus fyra grader långt fram på förmiddagen och trots brasa i öppna spisen frös vi i vårt oisolerade hus.

Vägföreningen hade sin städdag så vi fyllde på grus i väggropar, röjde sly och släpade undan grenar. Vintrarna i byn är ofta snörika så alla unga träd som växer nära vägen kan ställa till med stora problem när de blir snötyngda och lutar sig över vägbanan. Hemma på tomten var det dags att tömma alla vattentunnor och ta upp det mesta av det som fanns kvar i odlingarna.

Väl hemma svämmade förrådet av lök, rotsaker och färska kryddor över, så jag ställde två gigantiska grytor på spisen och kokade buljonger. Till köttvarianten hade jag köpt ett rejält märgben och ett kilo oxsvans.

På bilden syns en del av de rotsaker, lök och kryddor som utgjorde övriga ingredienser. I den runda formen syns lök- och rotsaksrens som jag sparar vartefter i en påse i frysen för att ha till hands vid just buljongkok. Världens smartaste! Rens och skal går bra att använda och skulle det vara lite jordigt är det inte hela världen, det ska ju kokas länge och sedan silas noga.

När man kokar buljong är det viktigt att ha en rejält stor gryta. Smakerna måste ha mycket vätska att komma ut i. Sedan silar man buljongen och reducerar den genom kokning tills man får koncentrerad buljong i lagom mängd för att fylla i istärningslådor eller portionsburkar i frysen.

Egen buljong gör den enklaste soppa, gryta eller sås helt underbart god.

Receptidéen nedan är köttbuljong, men för grönsaksvarianten är det bara att utesluta köttet.


Hemkokt köttbuljong

1 märgben
1 kg oxsvans
smakneutral rapsolja
5 gula lökar
2 purjolökar
5 morötter
1 rotselleri
1 knippe persilja
Ev libbsticka
10 pepparkorn
Ett par lagerblad
1 tsk torkad timjan
Minst 5 l vatten

Bryn märg och svansbitar i olja i en järnstekpanna eller i ugnen på hög värme. De ska få  ordentligt med färg utan att bli brända. Lägg ben och kött i en stor gryta med kallt vatten. Koka upp och skumma av.

Skär lök med skalet kvar i klyftor. Bryn i olja i en stekpanna tills bitarna får rejält med färg. Dela purjo, morötter och rotselleri i mindre bitar och bryn dessa vartefter.

Lägg alla ingredienser i grytan med köttbitarna och låt puttra långsamt under lok i minst 5 timmar. Sila sedan buljongen och låt koka utan lock för att reducera till lagom koncentration.


Ett buljongkok tar en hel dag, men den mesta tiden sköter det sig själv och behöver bara tittas till lite då och då.

Jag är kär i min potatislök

Nu borde jag såklart ha presenterat lite tips på fredagsmat och fredagsmys, men som bloggare ligger man ju ofta ett steg efter...

Istället vill jag passa på att hylla mina älskade potatislökar. Potatislök är en slags härdig, men bortglömd ur-lök, som var vanlig i Sverige innan sättlök av gula lökar kom ut på marknaden. Potatislök är de enda lökar jag lyckas odla. Jag har försökt med gul, röd och schalottenlök både från sättlök och egna plantor, men nej, det blir bara förkrympta små plantor som ruttnar bort. (Purjolök, som ska vara svårodlad, blir däremot alltid bra.)

Potatislökarna blir hur fina som helst! De må vara små, men så naggande goda med mycket löksmak. En sådan lök finhackad på en eller ett par portioner sallad blir hur bra som helst. Ett par lökar blir en bra bas till en sås och de behöver inte skalas om de bara ska ge smak åt såsen och sedan silas bort. Naturligtvis är potatislökarna helt perfekta i grytor där man vill ha hela, brynta smålökar. Vid skalning av dessa små godingar kan det vara bra att ta till knepet med att doppa eller spola dem i riktigt varmt vatten precis innan man sätter igång. Då blir skalet segare och är lättare att få av.

Potatislökarna skördades i juli/augusti när blasten började vissna. De fick torka till utomhus några dagar och sedan i en luftig låda inomhus, i vårt soliga sovrum. Jag har gått och nallat från lådan hela hösten, men häromveckan putsade jag lökarna genom att gnugga bort stjälkar och yttre skal. Jag passade också på att sortera undan de minsta lökarna som ska bli utsätt nästa vår. Här kommer det smarta med potatislökar. De har högt innehåll av torrsubstans och tål att lagras på ett undanglömt ställe, i normal rumstemperatur hela den kalla säsongen. Till våren planterar man dem och då går de inte i blom utan varje liten lök blir 3-5 stycken. Mycket smidigt!

En av de godaste rätterna med lax!

En av mina kollegor prenumererar på en matkasse från Viktväktarna. Jag är mycket imponerad över vilka goda och lättlagade maträtter det innebär. Och det stämmer ju som kollegan säger: "Tjockisar har gått upp i vikt eftersom de älskar god mat." Därför måste man mota Olle i grind med nyttig, fast samtidigt GOD mat.

Ett recept från viktväktarkassen har spridit sig som en löpeld här på jobbet. Den kryddstekta laxen lagas på nolltid, gillas av alla, även barn enligt kollegorna, och dagen efter är den dessutom perfekt som en kall sallad. Aldrig kunde jag tro att lax med spiskummin och paprikapulver kunde bli så gott! Och fullkornscouscous hade jag inte testat tidigare. Nu har jag insett att den faktiskt är ännu godare än den vanliga, i alla fall om man smaksätter den på rätt sätt.

När vi skulle åka ut till landet lite senare än vanligt förra fredagen och behövde en god maträtt som gick snabbt att laga var ju valet nästan självklart. J fixade lax, sås och couscous och jag fick dra upp morötter ur landet och plocka bönor i skenet av en ficklampa!

Jag har ändrat lite i receptet. Viktväktaroriginalet använder en mager, 8%, crème fraiche och kokar grönsakerna i lättsaltat vatten. Med egna späda lila bönor av sorten "Blauhilde" (eller var det möjligen "Violet podded stringless") och ljusgula extra goda morötter, "Jaune du Daubs"vill jag göra det absolut mesta av dem. Då tycker jag man ska steka med finhackad lök i lite smör eller olivolja och sedan bräsera med en skvätt vin. Jag tycker också att man kan välja en ekologisk apelsin och ge smaken en extra skjuts genom att också använda rivet skal till smaksättning av couscousen.

Min kollega tipsar om knepet att skaka kryddor och laxtärningar i en plastpåse för att få det hela jämnt fördelat.


Kryddstekt lax med couscous, 4 pers

2 tsk spiskummin
2 tsk paprikapulver
500 g lax
250 g fullkornscouscous
1 liten knippa bladpersilja
1 apelsin, saft och skal
1 msk vit balsamvinäger
1 tsk flytande honung
2 dl crème fraiche
2 vitlöksklyftor
2 tsk sambal oelek
ca 20 st haricot verts
4 morötter
1 schalottenlök
2 msk olivolja eller smör
2 msk vitt vin
salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 220 grader.

Blanda spiskummin, paprikapulver, salt och svartpeppar i en skål eller plastpåse. Skär skinnet av laxen och skär fisken i ganska stora tärningar. Vänd laxen i kryddorna, eller skaka runt tärningarna i plastpåsen. Lägg på bakplåtspapper i en ugnsform. Baka i ugn 8-10 minuter.

Tillaga couscousen enligt anvisning på förpackningen. Tillsätt persilja och rör om med en gaffel. Blanda skal och saft av apelsin med honung och vinäger. Salta och peppra. Rör ner dressingen i couscousen.

Rör samman crème fraiche, riven vitlök och sambal oelek. Smaka av med salt och peppar.

Skala och finhacka löken. Dela morötterna på längden. Fräs lök, bönor och morötter i olivolja eller smör tills de får lite färg. Tillsätt vitt vin och lite vatten. Sätt på ett lock på pannan och tillaga tills grönsakerna blivit lite mjuka men ändå har spänsten kvar. Salta och peppra.

Servera laxen med couscous, grönsaker och sås.

Höstmyset kan börja

Även om det alltid är sorgligt när den varma, ljusa säsongen tar slut så finns det en massa bra med höst och vinter. Man får till exempel mysa inomhus! Rödvin, god mat, bra böcker och varma brasor...

Igår när jag kom hem från landet eldade vi i vår kakelugn som nu blivit tätad och provtryckt. Otroligt mysigt, bra drag och det finns inget som värmen från en vedbrasa! Med tiden kommer vi säkert att använda kakelugnen för härliga grillmiddagar, men igår hade J hade lagat falukorv i vanliga ugnen. Jag älskar den rätten och att äta den framför en sprakande brasa gör den inte ett dugg sämre.

Frostvarning och sista frilandsgurkan

Den kommande natten varnar väderprognosen för frost på landet. I vanlig ordning är jag i valet och kvalet om jag ska åka upp till byn och försöka täcka odlingarna. Å andra sidan är det redan 6 oktober och säsongen har varit lång...

Sista frilandsgurkan skördade vi i söndags. Plantorna var då rejält angripna av mjöldagg, men levererade ändå fina minislanggurkor. Sorten är Sonja, som har varit bra men känslig för mjöldagg. Hemma på balkongen har jag haft F1-hybridsorten Deltastar och den har bara sprutat ur sig gurkor.

Vi äter mycket gurka under odlingssäsongen. Vår iller, Vintra, älskar just denna grönsak. Vi människor  äter den på mackor och i sallader såklart, eller som snacks i kuber med salt på (eller som när jag var liten, kryddade med Aromat). J brukar göra pressgurka och jag gillar att använda gurka i kalla soppor.

Jag kommer att sakna de egna gurkorna väldigt mycket. De är mycket godare än de smaklösa man kan köpa i affären. Det känns väldigt länge att vänta till juni/juli nästa år för att återigen få njuta av den goda gurksmaken.

Om det är något jag önskar mig så är det en längre odlingssäsong. Men ännu finns det förstås potatis, morötter och jordärtskockor kvar att skörda. Persilja och pak choier tål också en del kyla.

Uppdaterat 2015-10-07
Såklart kunde jag inte hålla mig utan tog en tur till landet igår. Jag hade möjlighet att ta några timmar kompledigt på eftermiddagen och det var ju ändå min namnsdag.

Jag blev belönad eftersom trädgården klarat sig, trots att min granne kom förbi och berättade att herr Frost varit på besök. Jag skördade ett antal kilo gröna tomater och sedan täcktes köldkänsliga växter in i fiberväv. Det var en sån himla fin stund i trädgården. Kvällssol och vackert ljus. Jag gick runt och njöt av den sista blomsterprakten och om detta blev mitt hejdå till den varma växtsäsongen så känns det trots allt rätt så OK.

Vegofavoriten

J och jag är riktigt duktiga på att hålla oss till vegetariska måndagar. Hela våren hade vi en storfavorit bland rätter som vi lagade säkert ett par gånger i månaden. Så fort vi fick syn på fina granatäpplen i affären blev vi sugna. Inspirationen till tabbolueh på blandade gryn med rökt paprikahummos och stekt halloumi kommer från Elle Mat och Vin. Receptet innehåller en hel del moment och ingredienser. Det tar lite tid att laga, men man blir väl belönad.

En vacker, lyxig, otroligt god och nyttig rätt som gör en ordentligt mätt och dessutom passar perfekt i lunchlådan! Vad gäller grynen i tabbouhlen kan man välja sina egna favoriter. Jag gillar när det blir lite kontrast i både smak, färg och konsistens och brukar därför välja t ex svart quinoa, röda linser och matvete, men bulgur, fullkornsbulgur, matkorn eller vad ni nu har för favoriter passar också bra.

Så här års smakar rätten extra gott eftersom vi använder våra egenodlade örter och egen vitlök.

Självklart kan man variera rätten genom att lägga till grönsaker som  t ex gurka, fänkål, blomkål, broccoli, vitlöksstekt squash eller aubergine. Istället för halloumi kan man såklart välja kyckling eller lax.


Gryntabboleh med paprikahummos och stekt halloumi, 4 pers

3 dl gryn, t ex matvete, matkorn, linser, quinoa, bulgur
grönsaksbuljong (mängd beroende på hur mycket vätska som behövs för att koka grynen)
2 msk god olivolja
1 vitlöksklyfta
salt och svatpeppar
färsk basilika, motsvarande 1 kruka
ett litet knippe färsk persilja
färsk mynta, motsvarande 1 kruka
1 citron, rivet skal och saft

1 granatäpple, kärnorna
1 dl hasselnötter

2 paket halloumi, gärna med chili i
2 msk olivolja

hummos:
1 burk kikärtor
1 grillad paprika
3 msk olja från den grillade paprikan
1 msk tahini
1 tsk misopasta
1/2 dl pressad citron
2 vitlöksklyftor
1 tsk spiskummin, rosta gärna kryddan i en torr panna en kort stund
1/2 tsk rökt paprikapulver
salt
1 msk god olivolja

Koka grynen i grönsaksbuljong enligt anvisningar på förpackningar. Om jag väljer flera sorters gryn brukar jag koka dem för sig för att få bra konsistens på alla. Vartefter grynen är färdigkokta hålls de i ett durkslag så att överflödig vätska rinner bort.

Mixa alla ingredienser till hummosen. Smaka av med salt. Lägg upp i skål med en liten grop fylld av olivolja och dofta över lite extra paprikapulver.

Blanda olivolja, skal och saft från citron. Riv i vitlöksklyftorna. Smaka av dressingen med salt och peppar. Hacka de färska örterna. Blanda örter och dressing med de kokta grynen.

Hacka hasselnötterna grovt och rosta i en torr panna tills de får fin färg.

Skiva halloumin i centimetertjocka skivor och stek i olivoljan tills de får fin färg.

Lägg upp tabbouleh med halloumiskivor. Strössla över granatäppelkärnor och rostade nötter. Servera med paprikahummosen.

Mina tomater

Gul liten tomat som plockas genom fönstret

Tomater på balkongen

Äntligen, efter evigheters väntan, började mina tomater mogna på ordentligt någon gång i mitten av september.

På landet kan jag skörda tomater genom att bara öppna ett fönster. Plantorna växer i stora dubbelbottnade hinkar och klättrar på snören mot sydfasaden. Tyvärr spricker en del frukter så här års. Ojämn bevattning och framförallt stora temperaturskillnader mellan dag och natt lär vara boven.

Vi har också börjat ta hem de tomatplantor som är så pass låga att de är hanterbara. På balkongen hemma får de ordentligt med sol, jämn vattning och om frost skulle hota är det lätt att rycka ut och skydda plantorna genom att täcka med t ex ett par lakan.

Vi äter extremt mycket färska tomater så här års. Capresesallad, bruchetta, underbara blandsallader, bästa frukostmackan med knäcke, majonnäs, salt och svartpeppar...

Jag långrostar också tomater i ugn. Oftast går resultatet åt direkt, men en del av de soltorkade hamnar också i frysen.

Jag försöker också lägga upp ett tomatlager för soppor, grytor och gratänger. Dessa tomater skållas, jag skär bort stjälkfästet och tar bort de flesta kärnorna och fryser i påsar. Otroligt gott istället för burktomater!

Nu håller jag tummarna så att de nästan vitnar för att den första frosten låter vänta på sig så att alla gröna tomater på plantorna hinner bli färdiga.