Planer inför kvällens nyårsmiddag

inspirationsbild

Jag brukar alltid ha något frostigt tema för våra nyårsmiddagar, men det känns inte rätt i år med tanke på det milda vädret. Därför får årets tema bli "dimhöljda skogar". Snart ska J och jag ta med oss Jimmy ut på promenad och då ska jag passa på att samla in lite lämpligt naturmaterial som bas för dekorationer.

Menyn blir följande:

Färska ostron på is och hemkokt hummer med granskottsemulsion
Champagnespetsad jordärtskockssoppa med strössel av friterad Karl Johansvamp
Rosastekt ankbröst med stekt skogssvamp och portvinssås
Sorbet på lingon och blåbär på spegel av skogshallonsås
Ostar (om vi orkar)

Och så bubbel med löjromssnittar till tolvslaget förstås!

Ett frestande inlägg och ett resttips

I år avnjöt vi en fantastiskt god julskinka. Vi hade köpt en rimmad skinka från en ekologoisk Nibble-gris som ungslagades på låg temperatur, 90 grader, upp till 72 graders innertemperatur  och sedan griljerades just före servering på julen.

I mellandagarna har en given frukostmacka varit med julskinka och illstark hemlagad julsenap.

Men idag är det nyårsafton och jag misstänker att en del av er tänker servera någon vickningsrätt frampå småtimmarna? I vår familj har vi i många år lagat en supergod lunch/vickningsrätt på överbliven julskinka. Ta helt enkelt ditt bästa Janssons frestelse-recept, men byt ut ansjovisen mot rejält med julskinkstärningar. Man kan också blanda i lite riven jordärtskocka bland potatisen och det blir gott att toppa med riven lagrad ost innan ströbrödet strösslas på. Frestelse på julskinka är riktig comfort foood, en rätt som jag älskade som barn och jag kan garantera att den smakar lika gott när man är vuxen!

Citronmarinerad fänkålssallad med apelsin och granatäpple

Jag kan inte sluta äta den! En sallad som vi brukar kalla "M:s julsallad", eftersom min syster M införde den på julbordet för många år sedan. Nu är det verkligen inte bara en sallad som passar på julbordet, utan en underbart god rätt som blir fantastiskt så här års när apelsinerna är fina.

Mmmm, jag måste snart göra en raid åt fruktkorgen till och ta fram mandolinen och fankålen. Va, är klockan bara lite över 9 på morgonen? DET gör väl inget!


Citronmarinerad fänkålssallad med apelsin och granatäpple

pressad saft av 1 citron
1 dl olivolja
1 msk flytande honung
vitpeppar
salt
1 färsk fänkål
2 apelsiner
1 granatäpple
100 g rucolasallad
1 liten knippa dill
1 dl mandel

Skålla mandlarna och rosta dem sedan långsamt i en torr järnskekpanna. När de börjar få färg och är helt knapriga tillsätter man lite olja, t ex smakneutral rapsolja och salt.

Blanda citronsaft, olivolja, honung, vitpeppar och salt till dressingen.
Ansa och skiva fänkålen tunt (1,3 mm kör jag) på mandolin. Skala och skär ut apelsinfileér ur apelsinen. Plocka kärnorna ur granatäpplet. Riv rucolasalladen i lagom stora bitar och plocka dillen i små kvistar.

Blanda alla ingredienserna. Strö över den rostade mandeln strax före servering

 

GOD FORTSÄTTNING

...alla läsare!

Efter en extremt jobbig arbetstermin, galet stressig med mer övertidsjobb än jag någonsin haft blev julen härligt lugn.

Vi firade i dagarna två, först med J:s familj och sedan min. Det var gran, ljus, umgänge, god mat, julklappar till barn och ungdommar och allt annat som hör till.

På hemmafronten har vi pysslat om våra djur. Nytillskottet, treåriga omplaceringen, illerhanen Jimmy är fortfarande mobbad av vår Vintra. Det ser nästan löjligt ut när hon, som är 1/3 så stor trakasserar vår fina hane. Men det kanske inte är så kul att få halva sitt revir avstängt av en hage där det dyker upp ett nytt djur. Illrarna har heller inte kunnat hälsa på varandra förutom genom hagens galler då Jimmy fortfarande har ärr och stygn kvar från en operation.

Självklart fick illrarna också julklappar, vilka de lätt öppnade för egen tass. (Man slår in lite löst och gömmer gurkbitar inne i paketet.) Sedan blev det däremot kris då båda tyckte bäst om Jimmys sjörövarskepp i luddigt tyg, med många illriska in/utgångar och remmar  som gör att man kan hänga upp det t ex under ett bord. Vi VET att Vintra kommer att älska sin illertunnel, men självklart var hon tvungen att bli sotis på Jimmys skepp... Turligt nog är Jimmy en riktig promenadiller och när vädret tillåter går vi ut med honom i koppel och lämnar Vintra hemma lekandes sjörövare i Jimmys skepp.

Illrar är extremt aktiva när de är vakna, men de sover också i långa perioder. Då har jag passat på att läsa böcker och ha det skönt. Inte fel alls!

Härliga dagar har det varit, men nu börjar jobbet igen, med två jätteprojekt och ett mindre som ska vara klara i början av januari. Tur att jag gillar mitt jobb!

Vegetarisk måndag eller ett grönt tips till julbordet.

I åratal har jag försökt odla den godaste av pumpor, butternutpumpa. Det har blivit fina plantor, men inga frukter. Jag har läst på och konstaterat att just butternut behöver mer värme och längre somrar än vad vi har här i Stockholmstrakten. Med i våras fick jag tips om en ny variant av butternut, en med sortnamnet "Long de Nice" från Runåbergs fröer som skulle vara lämplig för nordligare breddgrader. Och se, under över alla under, två gigantiska pumpor blev resultatet!

Det fantastiska med pumpor är att man kan spara dem så länge inomhus, i rumstemperatur.

Vi ville gärna laga något gott av våra fina butternuts och fastnade för ett riktigt juligt recept från Coop. Det blev väldigt gott, men vi ville gärna göra en helt vegetarisk variant. Sidfläsk är ju inte helt lätt att byta ut, men J har ju pysslat en hel del med både varm- och kallrökning nu i höst och i kylen fanns kallrökt saganakiost. Jag är säker på att det blir gott med orökt saganaki också, eller fetaost. Jag tycker ursprungsreceptet innehöll för mycket grönkål som ju lätt kan ta över. Jag byter gärna ut en del av den mot den mildare blomkålen. Jag har också gjort en annan redning och i denna rätt passar riven muskotnöt nästan löjligt bra. Resultatet? Ett helt vegetariskt alternativ som är toppen att äta som det är, eller som tillbehör till kött, varför inte på julbordet där gratängen pryder sin plats med sina vackra färger.


Fröken Dills krämiga pumpagratäng med grönkål, 6 port

1 paket saganakiost (gärna rökt) alt fetaost, tärnade

150 g liten strimald purjolök

2 msk smör

300 g grönkål, ansad och strimlad, alt blomkål i små bitar

1 dl vatten

300 g palsternackor

400 g butternutpumpa

2 dl riven cheddar

2 dl vispgrädde

1 tsk idelamjöl

riven muskotnöt

1 tsk salt

0,5 tsk nymald svartpeppar

1 dl pumpakärnor utan skal

 

Sätt ugnen på 225°.

Stek löken i smör. Tillsätt grönkål/blomkål och vatten. Fräs tills grönkålen är mjuk, ca 5 min.

Skala och skiva palsternacka och pumpa. Koka upp grädden, vispa i idealmjölet och skjud till en lagom tjock redning.

Blanda ihop alla ingredienserna i en passande ugnsform. Grädda i mitten av ugnen ca 30 min, tills pumpa och palsternacka är mjuka. Rosta pumpakärnorna i en torr stekpanna och strössla över gratängen.

Njuuuuut!

 

Jimmy

Foto: Alexandra

Idag får ni hålla tummarna för illern Jimmy. Han lämnades in hos veterinären imorse för att operera bort en knöl på halsen. OM allt går väl kommer han hem till oss före jul och vår lilla pälskling Vintra får en illerkompis igen!

Äntligen!

Igår fick vi tillträde till vår nya lägenhet. J förevigade våra första steg in i vårt nya hem.

På kvällen kom en massa släkt, vänner, arbetskamrater, grannar och andra på "inspektionsglögg".

Lägenheten var ju helt tom sånär som på lite julbelysning som vi hunnit hänga upp, så alla fick gott om plats.

Förutom glögg, pepparkaka och grönmögelost hade vi vin,öl och julmust och så hade jag kokat några goda soppor och köpt ett gigantiskt surdegsbröd. Man fick äta ur pappmuggar och det var vegetarisk pumpasoppa (som i detta recept, men med grönsaksbuljong), långkokt chili med gräddfil eller gulashsoppa med smetana.

Fram emot midnatt rumlade vi hem till gamla lägenheten, mycket nöjda och glada.

Nobel 2013

Inte heller i år blev vi bjudna på Nobelfesten i Stadshuset. Typiskt!

Vi fick alltså inte äta:

Förrätt:
Pärlhönsmosaik, morotsvariation med gotländsk tryffel och kantarellduxelle med tryffelmajonnäs.

Varmrätt:Havskräftfylld piggvarskupol, tartelett med havskräfta på ostcrème och spenatbädd, spetskålsterrine, havskräftsås och mandelpotatispuré.

Dessert:
Chokladsiluett med nougat och havtornsexplosion.

Men inte surade vi för det, inte! Vi dukade fint med vita duken och silverbesticken framför TV:n i vårt eget vardagsrum och frossade på en egen Nobelmiddag. På grund av den senaste tidens extrema arbetsbelastning blev det inga krångliga rätter, men många snabba och välsmakande genvägar.

Till förrätt åt vi gratinerade kammusslor från Picard som dekorerades med hemodlad minimorot och små salladsblad. Dessa färdigköpta musslor är fantastiska. Någon gång när jag får tid ska jag experimentera fram ett recept så att alla ni som inte har ett Picard nästgårds kan få njuta detta goda.

Huvudrätten var skaldjur. Jag hade tänkt mig havskräftor eller hummer, men det fanns inte ens på dyr-Ica, så det fick bli räkor och krabba med två såser istället. Hemlagad hovmästarsås är ett måste till krabba och så gjorde vi en egen riktigt fluffig aioli.

Efterrätten var minichokladbakelser från Picard med vaniljglass.

När det var dags för dans i Stadshuset fick jag tyvärr avstå eftersom jag var tvungen att jobba, men det var trevligt med lite musik till datorknappandet.

Ett kök blir till - del 1, tidiga planeringen.

skiss

Jag som alltid varit så mycket EMOT att slänga ut hela kök och köpa allt nytt... Och nu är vi på gång att själva göra det i vår nya lägenhet. Motsägelsefullt, men det kök som finns på plats är Familjebostäders standard från tidigt 1980-tal. Maskinerna är slut och resten av inredningen är i jättedåligt skick.

köket idag

Vi testade först med att lägga in rummet i IKEA:s köksplaneringsverktyg, men det kändes inte alls rätt. Huset där lägenheten ligger är från 1913 och även om alla de gamla fina detaljerna; lister, foder, spegeldörrar och inredningar från den tiden har tagits bort vill vi absolut återskapa känslan som det en gång KAN ha varit,  ingen lyx, men (troligtvis) ett tjänstemannahem från 1913.

inspirationsbild

Även om jag själv är arkitekt är detta tyvärr inte en kompetens som jag har. Jag kan varken tillräckligt mycket om bebyggelsehistoria, teknik eller hantverk. Däremot hade jag en helt fantastisk lärare på den allra bästa kursen under arkitektutbildningen, "Framtida byggande" , en kurs som handlade lika mycket om byggteknisk historia som om framtiden. Jag hade inte träffat min lärare P på massor med år, men jag visste att han hade ett eget arkitektkontor tillsammans med sin fru och att han ritat många fina köksinredningar. Sagt och gjort, kontakt togs och förra helgen fick jag äntligen träffa P igen efter alla dessa år. Otroligt roligt! P, J och jag satte oss runt ett bord för några timmars intensivt skissarbete. Vi glömde tid, rum och middagen som var planerad. P:s värld av idéer, detaljlösningar, hantverksknep, känsla av ett rum, tips och råd var helt uppslukande. (Förlåt P att du inte fick någon middag, jag minns att du levde mest på kaffe redan på skolan... Vi lovar att det ska bli bättre förtäring på invigningsfesten och närhelst du annars vill komma och hälsa på!)

Först gick vi igenom förutsättningarna. J hade mätt upp rummet och det behövdes för mäklarskissen visade sig vara helt fel. Vi listade ut vilken riktning golvbjälkarna borde ha och vilka väggar som inte kunde påverkas (ytterväggar, vägg mot badrummet som är minst 40 cm tjock, med en massa schakt i...).

J och jag hade en tanke på att vi ville ha IKEA-stommar kombinerade med nytillverkade luckor, men det tog inte många minuter innan vi insåg att detta inte skulle bli bra. En massa krångel med passbitar och extremt svårt att få till 1913-års känslan. (Inget ont om IKEA-kök och deras kompisar, de är smarta, prisvärda och passar absolut i lite modernare sammanhang!)

Vi inser att platsbyggt blir mycket dyrare och kommer att ta lång tid, men om vi kan skrapa ihop pengarna, och det tror jag att vi kan, så finns det inget alternativ för det kommer att bli så extremt mycket bättre i just vår lägenhet! Vi har ju dessutom vår duktiga snickare B, varför idén med platsbyggt blir bra.

detalj

planlösningsförslag

skiss

 

Planlösningen ändrades en del jämfört med det vi först tänkt. En extra frys och städskåpet får flytta in i arbetsrummet, annars blir det helt enkelt för trångt.

En hel vägg och ett hörn i köket kommer att få väggfast bänk där man kan sitta, men också förvara saker under det pianogångjärnsförsedda locket i sitsen. Ett befintligt element kommer att byggas in i bänken och denna del måste vara demonterbar så att man kan städa under och dessutom serva elementet. Den kommer också att vara försedd med ett (skitsnyggt) galler så att luften kan passera.

Köksskåpen ska byggas med linoljemålad pärlspontpanel, få riktiga pinngångjärn och tidstypiska beslag. Överskåpen ska bli exra djupa så att också stora tallrikar får plats.

Arbetsbänken, för det blir troligtvis bara en lång bänk, blir rostfri med enkel rak bockad profil som kan tillverkas av en plåtslagare. Bänken blir 73 cm bred istället för standard 60, som egentligen är för smalt för att kunna jobbar riktigt effektivt.

Man trängs alltid vid vattnet och här blir det två rejäla hoar, men också ett extra vattenställe (typ restaurang) precis vid spisen. Denna rörgren ska kunna stängas av och J röstade för att vi använder en kul kran, typ "brandslang", för detta.

Ett hörn som sticker ut blir rundat.

Golvet blir målat trägolv i rutor 30x30 cm. Socklar blir nytillverkade, frästa i lägenhetens gamla standard, målade med linoljefärg (otrolig känsla i den färgen men - dyr, måste målas i minst 3 lager, tunna tunna skikt som arbetas in i träet, måste göras själv då målare inte får jobba inomhus med lösningsmedelsburen färg. Vi tänker att J med sin erfarenhet av träbåtar kan basa för målningen nästa termin då han ska vara tjänstledig från skolan för att plugga).

Maskinerna hade vi först tänkt bygga in, men det blir bara fippligt. Kyl/frys, diskmaskin, fläkt och spis får vara "något annat" och faktiskt synas. Vi ska försöka hitta några apparater som har bra funktion och inte är alltför fula.

Dörren in till det angränsande arbetsrummet/illerrummet måste flyttas och ska i samband med detta bli en spegeldörr med karm och foder som det en gång kan ha sett ut i vårt fina hus.

Kulörerna på snickerier och kakel blir diskreta grått/vitt men i övrigt, väggar och golv är det lite kinkigt, särskilt med tanke på att rummet vetter mot norr. P tipsade om att kulörer inte behöver bestämmas från början utan kan komma lite senare när man börjar se på plats hur det hela kommer att bli.

Till sist ett råd som jag kan skriva under både som privatperson och som yrkeskunnig. OM du tänker spendera tid och/eller pengar på att bygga eller bygga om, tänkt på att det är extremt lönsamt att lägga ner ordentligt möda/pengar/tid på planeringen av det hela. Slutresultatet blir så mycket bättre! Ta hjälp av ett proffs, även om du tror att du själv har de bästa idéerna! I nio fall av tio har man svårt att tänka utanför ramarna när det gäller ett eget projet och det är SÅ bra att få det belyst från något annat håll och få tips från någon med stor erfarenhet från liknande projekt.

 

Odling 2013

Odlingssäsongen 2013 går till historien som en av de bästa hittills. Salladen på bilden skördade vi för bara några veckor sedan. Helt underbart att avnjuta färska blad i mörka november! Och ännu finns det lagrad skörd i form av gröna tomater som ska kokas till chutney, fantastiska pumpor; Babybear och, under över alla under; butternutpumpan "Long de Nice", palsternackor och några små lökar. Persiljan kan fortfarande skördas och i lådan utanför köksfönstret finns rucola, någon liten sockerärt och vinterportulak (kallas "miner´s purslane" på engelska och är inte alls släkt med annan portulak, som inte är frosthärdig).

Jag kommer också att göra tappra försök att övervintra några tomatsticklingar, variegerad isört, wasabiplanta och en physallisplanta.

Trots den extremt intensiva jobbhösten har jag också hunnit sätta både vitlök och tulpanlökar på landet. Höstsådd av fröer som lämpar sig för detta (svartrot och palsternacka m fl) har det också blivit. Min kronärtskocksplanta av sorten Herrgård har fått en rejäl vinterinklädnad. Allt detta kan jag tacka den långa milda hösten för.

2013 har också varit ett roligt år då en hel del tankar och idéer om köksväxtodling utbytts, via facebooknätverk, på jobbet, på resa till Gotland/Öland och på andra sätt.

Nu väntar vi snö och det är väl inte att undra på när vi har december månad.

För det nya året finns en massa spännande odlingsplaner. Häng med framöver så får ni se!

Ultimat lyx på Oaxen krog

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Bild: Oaxen

Äntligen har jag begått mitt livs lyxigaste restaurangbesök!

En alldeles vanlig torsdag i november, i en vecka med alltför mycket och alltför stressigt jobb fick vi en kväll i en annan värld. Mathimlen!

Spårvagnen gick ut till ett senhöstmörkt Djurgården och från hållplatsen var det bara några minuters promenad till Oaxen krog och slip.  Vi träffade våra vänner i baren där de drack en spännande gindrink med smak av ingefära.

Väl inne i matsalen, där vi fick sitta med full insyn in i det öppna köket, valde vi varsitt glas av den rekommenderade champagnen, 2009 Les Beaux Regards Bérèche et Fils Champagne. Den smakade som en riktigt fin champagne, inklusive toner av Pommac, vilket säkert låter konstigt, men var perfekt. De delikata apritretarna serverades en efter en i tjusiga uppläggningar. Alla var fantastiska, men mest minnesvärt var det friterade kycklingskinnet och något (var det samma munsbit?) med underbar äkta tryffel. J minns det lilla tångbrödet med krabbröra. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att skriva upp vilka de olika tilltuggen var, men vi började redan nu inse att maten på Oaxen är unik och kanske inte riktigt sådant man varken vill eller ska svänga ihop hemma i köket.

Själva menyn inleddes med "Hyvlat sjöborresmör med åldrad morot, råräka & rom från pilgrimsmussla". "Det är som att äta havet." sa K och hon hade helt rätt. Sjöborre har jag nog aldrig ätit tidigare och den var fantastisk serverad som tunna skivor hyvlat smör. Den åldrade mototen visade sig vara just lagrad i spisvärme och rommen från pilgrimsmussla är ju suverän, så synd att de oftast säljs utan rom.

"Svensk hummer med dill i ostronsås, kålrabbi brässerad i ostvassle & gran samt syrad shalottenlök" var nästa rätt. Riktigt fin hummer kan ju aldrig bli fel! Jag blev förvånad över hur nätt tillagad den var. Normalt tillagas humrar alltid för länge, vilket gör dem torra och tråkiga. Dessa små godbitar smälte i munnen! Tillbehören var intressanta med fin gransmak, men jag föredrar nog just hummer utan alltför mycket annat som smakar. Vinet till hummern var 2011 Improvisacio Cal Raspallet Penedès från Spanien. Här har jag gjort några anteckningar som är svårlästa, men jag tror att vi tyckte att det var ett lite ovanligt vin som stack ut, men passade bra till hummern.

Nästa rätt var vegetarisk, "Grönkål & åldrad kålrot stekt i äppelcidervinäger med paranötter, jästa Djurgårdsäpplen samt persiljekräm". Jag är ju SVÅR på grönkål och äpplena var smått magiska. Hela rätten var lite som en efterätt, men inte alls söt. Vinet var 2010 Gilbourg Benoit Courault Loire.

Menyns höjdpunkt var "Örthalstrad havskräfta med varm surgrädde, grillad sallad & svampspäck med svampsoja". Så vacker med en spegel av mörk soja toppad av perfekt havskräfta och så vansinnigt god - perfekt tillagad och suverän smakkombination! Både J och jag gillar Grüner Veltliner och 2011 Hochrain Grüner Veltiner Veyder-Malberg Wachau från Österrike gjorde oss inte alls besvikna. Mycket karaktär!

Den höga nivån hölls uppe i nästa rätt "Skrapad reninnanlår med rödingrom, löktravspuré, långfilsyrad grädde, samt syltad svartkål och vitlav". Surf and turf på lyxsätt, en underbart vacker och god rödingrom är ju aldrig fel och väldigt spännande, om än lite beskt att äta vitlav. Vinet var 2012 C.A.I. Riesling Immich-Batteriberg Mosel från Tyskland.

Middagen var rätt lång och i halvlek sveptes vi in i filtar och bjöds ut på verandan, med utsikt över vattnet. Vi bjöds på rykande varm buljong på svamp- och ankfot och fick oss en pratstund med en av de anställda. Han berättade lite om skillnaderna på Oaxen när det låg på ön med samma namn och nu när det flyttat in mot stan och hamnat på Djurgården. På ön levde personalen tillsammans, lite som på kollo, och man gjorde allt själv, t ex all rökning av olika produkter. Fast även med den mer centrala adressen görs mycket från början och personalen plockar mycket egna örter och annat i naturen.

Ännu en stor favorit bland de många rätterna var "Kokt piggvar med bryssel- och spetskål, ärtpuré och bovete. Piggvaren låg i små paket av ångad spetskål och rätten var sprinklad med söta brysselkålsblad. Kombinationen med kålsmaker och fisk är inte lätt, jag har smakat några rätt misslyckade varianter, men här var den helt perfekt. Kanske gjorde den lite söta ärtpuréen sitt till för att gifta ihop smakerna? Vinet var 1998 Cotes du Jura Carail Chateau d´Arlay Jura från Frankrike, ett slags ovanligt roséliknande vin gjort på både gröna och röda druvor, en metod som historiskt varit vanlig i Jura, men där Chateau d´Arlay numer lär vara den enda producenten.

Nästa rätt var det enda på menyn som jag innan kände mig tveksam till. "Renblodpudding med glaserad gulbeta samt puré på svart Skillebyvitlök" kändes inte helt lockande för mig som inte gärna äter någon blodmat. Jag smakade i alla fall på de eleganta små blodpuddingkuberna. De påminde om ganska menlös svartsoppa och hade en mjuk konstistens som inte riktigt föll mig i smaken. J fick min blodpudding och jad njöt av de goda tillbehören istället.Vinet var 2009 Montepulciano d´Abruzzo Emidio Pepe Abruzzo. Ett vin med verklig karaktär, så långt från de snälla pizzavinerna Montepulcianodruvan brukar hamna i.

Nu var det dags för köttet. In kom ett paket med sotig björknäver som öppnades och avslöjade bakad/lättrökt rådjusytterfilé. Det absolut perfekta köttet serverades med rökt oxmärg, selleripuré och flammad fänkål. Hur gott som helst och ett underbart Nebbiolovin därtill, 2004 Boca Le Piane Piemonte.

Nu började jag bli rejält mätt. Desserterna var såklart toppen de också, men eftersom jag är mer för salta än söta saker är jag glad att det söta kommer på slutet. Första desserten var "Puré på stensöta & körvel med mousse på vit choklad, frusen fänkålsjuice & bränd vit choklad". Detta följdes av "Glass på myskmadra med hjortron, syrad grädde, krispigt surdegsbröd & chokladsmulor." Allt var gott, särskilt glassen var helt underbar.

Som om inte allt detta var nog fick vi dessutom praliner i eleganta skrin efter all maten. Jag tror J förmådde smaska i sig några, men annars fick den fina lådan följa med hem för att avnjutas senare.

Vi var extremt nöjda med vårt Oaxenbesök! Visst är det helt vansinnigt att äta så mycket och så dyrt, men om mat är ens största intresse och man i alla fall inte hinner göra av med de sparade nöjespengarna på t ex resor, då tycker jag att man ska slå till och gå på riktigt fin krog vid några få tillfällen. Om inte annat för att få idéer till det egna matlagandet, men också för att man ska njuta av det enkla och rustika i t ex en hembakad pizza och lantligt rödvin så mycket mer! Lyxmat har sin plats, men vanlig, god hemmamat har också sin.