Nobellyx med förhinder

lånad bild

En elak mag-ailien som sannolikt kom från ett ostron har förmörkat min tillvaro den senaste veckan. För någon som gillar och tänker på mat så mycket som jag gör är det väldigt dystert när blotta tanken på något ät- eller drickbart mer avancerat än vatten får en att må pyton.

Från måndagens bottennotering då jag inte kunde äta någonting har det långsamt blivit bättre under veckan och igår trodde jag mig vara redo för vår egen nobelmiddag i vardagsrummet framför TV:n med den stora festen. 

Vår meny:

• Carpaccio på Kristoffer Franzéns lufttorkade skinka, balkongodlat grönt
• Halstrad röding med champagnesås, blomkål på tre olika sätt och knaperstekt ostronskivling
• Sorbet på blåbär med smul och rostad vit choklad

Tillagningen gick bra och jag kunde ju känna att allt smakade gott, men två tuggor in i huvudrätten fick jag ge upp. Lyckliga J fick njuta av min portion också.

En halv, fin middag...

Nobelfesten i Stadshuset som vi kunde följa på TV bjöd verkligen på lyx. Man känner sig stolt över Sverige som kan ordna en sådan fantastisk bankett. Nobelmenyn med signatur Sayan Isaksson och Daniel Roos lät otroligt god. Detta åt gästerna i Blå Hallen:

  

• Piggvar och kammussla med växter från havet, brynt smör och löjrom
• Glödbakad kalv svept i svamp, rotselleri och äpple samt rotsellerijuice, serveras med potatispithiviers
• Körsbärsblomma med smak av kaffe och mandel

Piggvar och kammussla kom i form av en tartarpuck, fast med grillat innehåll och täckt med hackat grönt från havet. På detta en kupol av kalixlöjrom med bladguld för att understryka att detta är Norrlands guld. Rätten innehöll också "lökspöke" de tunna hinnorna mellan lökens skikt och blad av röd oxalis. Ett "bröd" av friterad gräslök och alger toppade rätten och brynt smöremulsion, denna smarta majonnässläkting som jag inte testat ännu, ingick också.

Huvudrättens kalvytterfilé skulle påminna om kebabrulle eller ett förkolnat trästycke, fast på lyxsätt. Köttet var inrullat i en färs av murklor, svart trumpetsvamp och purjolöksaska. Dekorationen på köttbiten var fönsterlav och stammar från förrättens röda oxalis. Potatispithivier var en liten elegant paj, täckt med smördeg, innehållande krossad mandelpotatis, svamp, smör och purjolök. En rotsellerisockel fylld med kräm av selleri och äpple, syltad kungsmusseron, syltlök och bondböna. ingick också. Till detta serverades något som jag tror var rödvinssky kokt med rotselleriputset.

För efterrättens eleganta körsbärsblomma hade Daniel Roos inspirerats av efterrättstallrikens blomform och majblomman. Smakerna var kaffe, mandel och körsbär och rätten innehöll många olika konsistenser tänkta att bryta mot varandra. Bottenlagret bestod av mandel- och hasselnötsnougatcrisp med kakaokross. Nästa lager var browniebotten med kaffe och rätten innehöll även vaniljpannacotta, körsbärsgelé och kaffebavaroise. Den var fylld med körsbärssås och inlagda
körsbär och toppad av kaffeglass med karamellcrisp.


Genialiskt! Jag måste testa något liknande vid ett tillfälle när jag är lite mer sugen på mat igen...