 |
| Tomatsallad med buffelmozzarella |
 |
| Nyplockade knoppar av Cime di rapa |
Jag hittade spännande och jättegod Täbyproducerad buffelmozzarella i färskvarudisken på Ica i Rimbo. Dyr, men superfin i smak och konsistens. Jag är beredd att tro tillverkarna som hävdar att mozzarella är en extrem färskvara som ska konsumeras inom tre dagar. Sedan kan man misstänka att bufflarna inte precis bor i Täby, men man kan inte få allt...
I väntan på att de egenodlade tomaterna ska knoppas och mogna njuter jag av att svenska butikers tomatutbud blivit riktigt drägligt på senare år. De bästa jag hittade denna gång var cocktailtomater i flera färger.
Jag gör capresesallad extremt enkel. Tomatskivor (vässa kniven!), mozzarellaost, hackad färsk basilika, lite finhackad rödlök (kanske inte helt traditionellt, men gott), fin balsamvinäger och olivolja, salt och nymald svartpeppar.
Något som däremot mognat blixtsnabbt i min köksväxtodling är "Cime di rapa", en italiensk snabbodlad minibroccoli där man äter blomknoppar, späda stjälkar och blad. Eftersom detta var min premiär för grönsaken lagade jag den mest traditionella rätten "Orecchiette con le cime di rapa".
Jag blev inte ett dugg besviken - tros sin enkelhet en otroligt god rätt!
Jag hade tänkt köpa densnäckformade pastan, men den fanns inte trots att jag besökte en välsorterad butik i Stockholms city. Eftersom jag hade durumvetemjöl hemma gjorde jag egen pasta istället. Den blev inte lika snygg som den som tillverkades av italienska husmödrar i instruktionsfilmer på youtube, men smakade alldeles utmärkt och jag antar att övning ger färdighet.
Tyvärr blev det ingen bild på den färdiga rätten då mörkret vid vid den tiden sänkt sig över byn.
Orecchiette con le cime di rapa, 2 port
3 dl durumvetemjöl
1-1,5 dl vatten
kokvatten + salt
4 sardeller
1 rejäl vitlöksklyfta
1 msk olivolja
en knippe, motsvarande ca 15 cime di rapa-knoppar inklusive späda blad
1 klick smör
salt och nymald svartpeppar
1 dl grovriven peccorinoost
Häll vetemjölet på en ren bänk eller rejäl skärbräda. Värm vattnet tills det är snudd på för varmt för att hantera. Häll vatten lite i taget och arbeta ihop till en mycket fast men inte smulig deg. Knåda i några minuter tills degen verkligen går ihop. Rulla till ca centimetertjocka rullar, skär i små knappt centimeterstora bitar och forma pastan t ex efter instruktion här.
Finhacka vitlök och dela cima di rapan i mindre bitar. Värm olja i en stekpanna. Smält sardellerna i oljan och stek vitlökshacket ljusbrunt. Tillsätt cime di rapa och låt allt bli varmt. Smält ner en klick smör, salta (vid behov) om mal i svartpeppar.
Koka upp pastavattnet. Salta. Koka pastan ca 2 minuter. Häll i durkslag och sedan ner i stekpannan med cima di rapan och vänd om så att pastan verkligen får suga ut sig alla de goda smakerna.
Toppa den färdiga rätten med en rejäl driva peccorinoost.
4 kommentarer:
Meeen.... Det där ville jag smaka. Nåväl, får väl pallra mig upp och äta resterna (finns det kvar?)
/J
Riktig lyx! Och det där med att mozzan ska ätas superfärsk tror jag också. En italiensk kille jag var på en dejt med en gång sa att han kunde smaka skillnad på färsk och några dagar gammal mozzarella.
Synd att det inte blev någon bild på pastan, men den låter riktigt god!
J; nix pix uppätet till sista smula, men kan lagas igen, pastan borde funka med sån där långstammad "sparrisbroccoli" också...
Matarkivet; intressant med färskheten hos mozzarella, då kanske den superfärska är värd sitt pris... I vilket fall vara den så god att jag absolut kommer att köpa den igen!
Det är säkert sant med osten. Mozzarella känns ju inte direkt som osten som blir bättre av att ligga till sig och mogna. Och visst är det skillnad på olika mozzarella.
Coolt med mini-broccolisarna! Låter som ettt gott och kul grönt tillbehör.
Skicka en kommentar