 |
| Sommargyllen |
 |
| Löktrav |
 |
| Hägg i blom |
 |
| Gullviva |
 |
| Almfrukt |
Min arbetskompis Elina är otroligt duktig på ätliga växter. Nu är tiden perfekt för skörd i naturen och igår
ordnade Elina en liten kurs/växtvandring för oss på jobbet. Vi gick
verkligen inte långt, bara några kvarter från kontoret, men oj vad
mycket vi hittade! Elina säger att staden eller stadens utkant med
trädgårdar nästan är bättre än landsbygden om det är ätliga växter man
är ute efter.
När det gäller att äta vilda växter är jag otroligt kräsen, och kanske nästan lite fånigt skeptisk. Det ska vara gott, inte bara ätligt! Men för att ta reda på om något är gott måste man ju först känna till det.
Vi började vandringen i en gräsbacke fylld med vackra gula maskrosor. Maskrosen är ätlig och i Frankrike vet jag att man odlar den för att njuta av bladen i sallader. Själv är jag skeptisk till beskan, men av blommorna kan man göra vin, som enligt en arbetskompis blir gott bara det lagras tillräckligt länge. Blommorna kan också doppas i pannkakssmet och stekas/friteras till efterrätter eller få utgöra bas för solskenssirap.
Almens frukter har sin korta säsong just nu. Dessa har länge varit en av mina favoriter. Perfekta i sallad. Härligt grön, nötig smak och krispig konsistens.
Sommargyllen är en växt som jag nu äntligen fick lära mig hur den ser ut. (Blanda inte ihop med Sommargyllning - det är en fågel.) Växtens späda knoppar och stjälkar är perfekta att ångkoka som vild broccoli.
Löktrav är kanske allra godast precis när den kommer, men även toppar och blomknoppar som finns nu är goda med pepprig smak av lök/ vitlök. Löktraven ska inte tillagas alls, eftersom den förlorar all smak vid upphettning. Pesto och andra kalla rätter är bra användningsområden.
Att Gullvivans vackra blommor är både ätliga och goda visste jag inte. Perfekt att strö över vårsalladen eller någon dessert.
Häggblommor torkar Elina för att ge härlig, blommig smak på svart te.
Mjölkört eller Rallarros känner jag igen när den får sina scharlakansröda blommor på högsommaren, men nu fick jag lära mig hur de späda skotten ser ut. Bryt av bladen och koka stjälken som sparris tipsade Elina.
Späda björkblad är ätliga, liksom rönnblad och lindblad.
Älgört innehåller acetylsalicylsyra och fungerar precis lika bra som magnecyl. Ca 2 tsk torkade blad av älgört motsvarar en huvudvärkstablett.
Vi hittade också lönnblommor, kirskål, nate/våtarv, nässlor, vitplister, nejlikrot, renfana, späda rosenblad, ängssyra och mycket, mycket mer.
Mycket mer än jag trott är ätbart och gott i naturen. Som alltid gäller det att vara säker på att man plockar rätt växt. Det bästa är såklart att få den förevisad av ett proffs som Elina. Använd annars en bra Flora. Allergier och överkänslighet kan förekomma, varför man kanske inte ska vräka i sig mängder första gången. Å andra sidan innehåller de vilda en massa nyttigheter, är klimatsmart, gratis och obesprutat.
Nu måste jag smälta mina nyvunna kunskaper och sedan hoppas jag kunna bjuda på lite mer detaljerade tips på hur man lockar av den vilda skörden sina gourmetkvaliteter.
När det gäller att äta vilda växter är jag otroligt kräsen, och kanske nästan lite fånigt skeptisk. Det ska vara gott, inte bara ätligt! Men för att ta reda på om något är gott måste man ju först känna till det.
Vi började vandringen i en gräsbacke fylld med vackra gula maskrosor. Maskrosen är ätlig och i Frankrike vet jag att man odlar den för att njuta av bladen i sallader. Själv är jag skeptisk till beskan, men av blommorna kan man göra vin, som enligt en arbetskompis blir gott bara det lagras tillräckligt länge. Blommorna kan också doppas i pannkakssmet och stekas/friteras till efterrätter eller få utgöra bas för solskenssirap.
Almens frukter har sin korta säsong just nu. Dessa har länge varit en av mina favoriter. Perfekta i sallad. Härligt grön, nötig smak och krispig konsistens.
Sommargyllen är en växt som jag nu äntligen fick lära mig hur den ser ut. (Blanda inte ihop med Sommargyllning - det är en fågel.) Växtens späda knoppar och stjälkar är perfekta att ångkoka som vild broccoli.
Löktrav är kanske allra godast precis när den kommer, men även toppar och blomknoppar som finns nu är goda med pepprig smak av lök/ vitlök. Löktraven ska inte tillagas alls, eftersom den förlorar all smak vid upphettning. Pesto och andra kalla rätter är bra användningsområden.
Att Gullvivans vackra blommor är både ätliga och goda visste jag inte. Perfekt att strö över vårsalladen eller någon dessert.
Häggblommor torkar Elina för att ge härlig, blommig smak på svart te.
Mjölkört eller Rallarros känner jag igen när den får sina scharlakansröda blommor på högsommaren, men nu fick jag lära mig hur de späda skotten ser ut. Bryt av bladen och koka stjälken som sparris tipsade Elina.
Späda björkblad är ätliga, liksom rönnblad och lindblad.
Älgört innehåller acetylsalicylsyra och fungerar precis lika bra som magnecyl. Ca 2 tsk torkade blad av älgört motsvarar en huvudvärkstablett.
Vi hittade också lönnblommor, kirskål, nate/våtarv, nässlor, vitplister, nejlikrot, renfana, späda rosenblad, ängssyra och mycket, mycket mer.
Mycket mer än jag trott är ätbart och gott i naturen. Som alltid gäller det att vara säker på att man plockar rätt växt. Det bästa är såklart att få den förevisad av ett proffs som Elina. Använd annars en bra Flora. Allergier och överkänslighet kan förekomma, varför man kanske inte ska vräka i sig mängder första gången. Å andra sidan innehåller de vilda en massa nyttigheter, är klimatsmart, gratis och obesprutat.
Nu måste jag smälta mina nyvunna kunskaper och sedan hoppas jag kunna bjuda på lite mer detaljerade tips på hur man lockar av den vilda skörden sina gourmetkvaliteter.
2 kommentarer:
Så kul och intressant runda du och kollegan tog!
Du sätter fingret på något avgörande tycker jag, och du har nämnt det förut - ätligt behöver inte betyda gott. Jag äter många vilda växter men bara om de är smakfullt, goda eller typ intressanta... Gullviva var ny för mig - hade för mig att den är giftig!
Angående maskros (och egen mycket bitter erfarenhet...) så finns det ett gäng olika sorter och de varierar enormt i beska och smak. Klippt ur virituella floran.
Släktet har omkring 60 artgrupper med ett par tusen småarter, mest i Norra halvklotets tempererade områden. I Sverige förekommer tolv artgrupper (sektioner) med omkring 1000 småarter.
Det är helt grymt trevligt att testa nya vilda bekantskaper men det kan bli lite jobbigt när munnen plötsligt känns lite svullen... Har en grundregel - aldrig testa något som kan vara sprängört alltså flockblommiga utan att kolla mycket noga.
Vi ses! Malin
Spännande, eller hur! Och då kanske det finns maskrosor som är mindre beska. Å andra sidan vill man ju inte odla dessa utan äta de som finns och de är beska, i alla fall i Roslagen.
Jag visste att man kryddade brännvin med gullviveblad, men hade faktiskt aldrig tänkt på att blommorna kunde ätas.
Elinas tips på no-no-växter( förutom att man aldrig ska testa något som man inte känner till)var ranunkelsläktet med sipporna, flockblommiga, liljeväxter och något som kan vara tibast. Själv är jag som sagt en skeptiker. Man kan säkert även reagera på sådant som inte är giftigt, av ren ovana, tänker jag.
Skicka en kommentar