Nej, inte heller i år fick vi någon inbjudan till Nobelfesten i Stadshuset.
Vi fick helt enkelt följa det högtidliga firandet från TV:n vardagsrummet i sällskap med pälsprinsessan Vintra.
Det gjorde inget för vi avnjöt vår egenlagade Nobelmeny framför skärmen.
Hemma i Vardagsrummet åt vi det här:
- Löjromsägg på blomkålssoppa med örtolja och små blad av olika slag
- Rödingfilé med champagnesås och sallad på syrad gurka och fänkål
- Uggla av vaniljmousse på spegel av björnbärscoulis
Tänk att något så enkelt som blomkål blir så vansinnigt gott när man kokar soppa med kycklingfond, en skvätt vitt vin och grädde på den! Att jag är svår på löjrom av högsta kvalitet är ingen hemlighet. Denna var från Vättern och jag hade varit förutseende nog att låta den rinna av i en sil en stund innan den formades med två skedar. Jag skattade mina egna inomhusodlingar på småblad, bl a röd oxalis, en växt som jag vet att också Nobelkocken Sayan Isaksson är förtjust i och som dekorerade förrätten i Stadshuset med både i år och förra året.
Röding är en av de godaste fiskarna som är lätt tillgänglig i vanliga butiker. Om man köper en hel firre brukar man kunna skära ut filéer av riktigt god kvalitet. (Jag skjuder skrovet någon minut i fiskbuljong och tar vara på allt fiskkött som sitter fast där. Perfekt till exempelvis en lunchsallad, macka eller röra till bakad potatis.) En vitvinssås med en skvätt mousserande vin som tillsätts på slutet är festligt. Att marinera gurkkuber och mandolinskivad fänkål en liten stund i en 1-2-3-lag är lätt och passar superbra till fisken.
Desserter är inte min grej, men nu fick jag äntligen chansen att köpa de otroligt gulliga ugglorna gjorda av vaniljmousse med kolakärna, från Picard. Ett tips är att de blir väldigt mjuka när de tinar så följ den franska bruksanvisningen och ställ skapelsen på tallrik medan den fortfarande är fryst. Hemma i frysen fanns sommarens björnbär som kunde pressas genom en sil och sötas till såsspegel.
Vi var väldigt nöjda med vår egen Nobelmiddag som åts tillsammans med mousserande vin.
Denna meny med signatur Sayan Isaksson och Daniel Roos åt gästerna i Stadshuset:
- Kolbakad havskräfta och kammussla med nässlor, ramslök och syltade vinteräpplen
- Vaktel från Södermanland i svart vitlök och purjolöksaska med jordärtskocka bevarad skogssvamp och jus på rostat kycklingskinn och senapsfrö
- Sudachimoln med hjortronsorbet, misosmulor och friterat rispapper
Som vanligt låg det mycket arbete bakom rätterna som var fantastiskt vackra och verkade väldigt goda.
Temat var bevarande av mat genom t ex torkning, rökning och inläggning.
"Konserverad elegans" kallade Sayan Isaksson förrättens vars skaldjur hade bakats och sedan skurits ut till en fin rundel som sprayades med crème fraiche och dekorerades med nässel- och ramslöksmajonnäs i form av en gren eller ett träd. Picklad tunnskuren rättika formades till små ringar som ställdes på tallriken, fylldes med nässel- och ramslöksmajonnäs och sedan omväxlande inlagd picklad lök, paradisäpplen, delikatessgurka och vinteräpplen. Över det hela lades en "gren" av nässel- och ramslöksbröd med gröna blad av blomsterkrasse och mörklila blad av röd oxalis.
Här är en liten film som visar tillverkningen av förrätten.
Huvudrätten med höst- och skogstema innehöll en av mina favoriter - hasselbackspotatis, som i denna extrema festtappning var småpotatisar serverade tillsammans med grönkål och lövformade potatischips av kokt potatis som kavlats och torkats med svamp. Spännande teknik, ett slags superlyxiga "pringles"-chips. Jag bara måste testa detta i min svamptork.
Ett tillbehör var saltbakad silverlök i jordärtskocksskal med lökkräm, bondbönor, blomkålsbuketter, broccoli och purjolöksolja.
Ett annat tillbehör var pressad terrin av vaktellår, glob av jordärtskocka och svamp med lökmembran, friterad fönsterlav och torkad blomkål.
Köttet var i form av vaktel och färs med svamp som steks i en liten rulle, glaserats med lagrad vitlök och panerats med krispig grönkål. Jag antar att det var väldigt gott. Själv är jag, konstigt nog, inte alls förtjust i just vaktel. Vi har lagat de fina små fåglarna själva några gånger, men för mig smakar just detta fågelkött beskt och inte alls gott.
Sudachi som ingick i desserten hade jag aldrig hört talas om, men det är tydligen en extra syrlig limesläkting från Japan. I övrigt innehöll desserten passionsfruktskräm, hjorton, smaksatta tapiokapärlor, smul med vit miso, citonmaräng med puffat ris och sesamfrön smaksatta med plommon, friterat rispapper med torkad hjortron och hjortronsorbet. Det lät som en intressant och fräsch dessert som flörtade lite med Sayan Isakssons japanska inspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar