Ett snabbt och lyxigt tips!

Senaste tiden har varit galet stressig. Allt ska bli klart på jobbet innan semestern, de sista plantorna på landet behöver akut komma ner i jorden nu när frostnätterna (förhoppningsvis) är över och man hinner knappt tänka på att äta och ännu mindre på att laga mat.

En roligt sak så här års är "vi träffas innan semestern"-tillfällen. I helgen var J:s bror och fru och hälsade på oss i byn på landet. I veckan som gick beundrade tjejgänget en kompis nyinflyttade lägenhet på spontan inflyttningsmiddag och nu i veckan är vi kollegor inbjudna till en arbetskompis fina sommarställe precis vid havet. KUL!

Häromveckan var vi på middag hos en f d arbetskompis. Hon och hennes man köpte ett hus för några år sedan och jag har varit så nyfiken på att få komma dit. Vi blev inte besvikna. Strax intill en lite småtrist förort (men, med tunnelbana) finns en idyll som från en annan tid. Gigantiska gräsmattor med fruktträd i sluttningen ner mot sjön, ett naturreservat som närmsta granne och bara vackra 1800-talsvillor i omgivningarna. A och hennes man T har också gjort ett jättejobb med sitt hus och den stora trädgården.

A bjöd på en väldigt god middag och jag har faktiskt helt fräckt snott tipset på den smarta förrätten.
Västerbottenvåfflor med rom, rödlök och crème fraiche tar inte många minuter att göra och smakar helt fantastiskt. J och jag har redan lagat dem en gång och jag är helt säker på att det kommer att bli flera.

Våffelsmet från mix går utmärkt och för ett stort våffeljärn blandar man i 1/2 dl riven västerbottenost per våffla. På bilden ser ni att J:s och mina våfflor är lite bleka. Det blev bråttom när vi skulle  fotografera i en av få solglimtar som visat sig på sista tiden... Man SKA göra som A och grädda våfflorna rejält frasiga. Toppa med crème fraiche (eller smetana), valfri rom typ stenbitsrom eller löjrom och finhackad rödlök. Njut och inhösta beundran från omgivningen!

Glad midsommar med värmande gratäng

Värmande moussaka

Försommarsallad med parmesanost och krutonger

Rabarbersaftkobbel med bitar av frukt

Burr, vad kallt det är och nu vräker regnet ner över byn igen. Den här midsommaren har verkligen inte bjudit på något sommarväder. Elementen inne i stugan går varma och frostvarning inför nätterna har fått mig att rusa runt i trädgården med plantor som måste släpas in eller täckas.

Trots pissvädret har vi ändå fått till en del firande. Väl påpälsade avnjöt vi midsommarstång med folkmusik och folkdans på själva midsommarafton. Senare på kvällen blev det middag med majessill och hemodlad färskpotatis, gräddfil och gräslök, följt av grillad finbiff med rostade tomater och tryffelsmör och klassisk avslutning med jordgubbar och vaniljglass.

Igår på midsommardagen kom våra föräldrar ut till byn. Solen glimtade till ibland, men det blåste iskallt och det var verkligen en sån tur att vi kunde sitta och äta i syrrans varma växthus.

Vad äter man då när det ÄR sommar, men samtidigt kallt? För mig har helgen gått i gratängernas tecken. Gräddigt, mustigt, värmande och med en massa färska örter från trädgården. Jag har hunnit laga ett par olika varianter och under växthuslunchen frossade vi på J:s och min tolkning av moussaka. Hemligheten med en riktigt god köttfärsgratäng tror jag är färsens kvalitet, att koka såsen riktigt länge och så kryddningen förstås! Jag har en extra god, gulgrön, grekisk oregano i min trädgård som är perfekt i den här sortens mat. Muskotnöt är också nästan ett måste i bechamelsåsen. Det tar sin lilla tid att laga en gratäng som denna, men man kan absolut göra den ett par dagar innan den ska ätas, för den blir bara godare av att stå till sig i kylskåpet.

Till växthuslunchen bidrog syrrans odlingar med grönsaker och blommor till salladen. Min systerson, L, hade gjort kladdkaka som avnjöts med vispad grädde och jordgubbar till efterrätt. Det gick verkligen ingen nöd på oss och gratäng och andra godsaker fungerar faktiskt lite som tröst när man längtar efter sol och sommarvärme.


Moussaka, 8 personer

6 stora auberginer
1/2 dl smakrik olivolja
1 kg högrev eller nötfärs av god kvalitet
4 gula lökar
4 vitlökslklyftor
2 msk smör
2 burkar krossade tomater (Mutti)
2 dl rött vin
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl kalvfond
salt och nymald svartpeppar
rejält med färsk oregano
1 l röd mjölk
1 dl idealmjöl
2 msk smör
salt, nymald vitpeppar och muskotnöt
3 dl riven lagrad ost, t ex grevé
1 kartong cocktailtomater

Sätt ugnen på 150 grader. Skala auberginerna med potatisskalare. Skär i ganska tunna skivor, ca 1/2 cm. Bred ut skivorna på ugnsgaller. Torka i ugn ca 20 minuter. Om man har varmluftsugn kan man torka flera galler samtidigt, annars fungerar det bäst i omgångar och tänk på att öppna ugnsluckan då och då. Skivorna ska bli lite "lädriga" för att moussakan sedan ska bli lagom fast. Sprinkla olivolja över de färdigtorkade auberginskivorna.

Mal högreven medelgrovt med köttkvarn.

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs mjuk och glansig i smör. Hetta upp en järnstekpanna med smör och stek färsen på ganska hög värme i omgångar.

Häll samman lökstek, färs, rött vin, krossade tomater, tomatpuré och kalvfond i en tjockbottnad gryta. Salta och peppra och låt sedan koka långsamt i minst en timme, gärna längre. passa och späd med vatten om det börjar se för tjockt ut. På slutet smaka av med salt, svartpeppar och en massa hackad färsk oregano.

Vispa samman mjölk och idealmjöl i en teflonkastrull. Koka upp och fortsätt koka långsamt ett par minuter under vispning tills konsistensen är lagom tjock. Smaka av med salt, nymald vitpeppar och massor med nymald muskotnöt. Smält ner ett par matskedar smör i bechamelsåsen.

Smörj en stor eller två mindre formar med olivolja. Bottna med köttfärssås och varva lager med auberginskivor, bechamel och köttfärssås. Avsluta med auberginskivor, bechamel och riven ost som fördelas ovanpå. Dekorera med halverade tomater och kvistar av oregano.

Grädda 30-35 minuter i 190 graders ugn tills moussakan får fin färg.

Quinoasallad med frasstekt halloumi och limedressing

Quinoa och jag är kompisar. Det trevliga, nyttiga, proteinrika grynet är ett bra alternativ till ris eller couscous och fungerar perfekt i matiga sallader. Ursprungligen kommer quinoa från Sydamerika. Växten är släkt med spenat och rödbeta och kanske på ännu närmre håll med svinmålla, en ätbar planta som växer som ogräs här i Sverige. 

Quinoa finns både i ljus, svart och röd form. Jag tycker de smakar rätt lika, men de svarta och röda varianterna är dessutom väldigt snygga. Smaken är trevligt nötig, men kan bli lite besk eftersom quinoafröna har skyddande sapotiner, beska ämnen, i skalet. Beskan minskar till rätt nivå om man sköljer grynen noga i varmt vatten innan kokning och sedan förser salladen med rätt dressing. Quinoan suger också åt sig av dressingen på ett väldigt gott sätt och blir därför nästan ännu godare dagen efter i matlådan. 

Måndagssalladen blev vegetarisk med frasstekta halloumibitar. Grönsaker - tomat och avokado från köksbänken och rädisor, spenat, lökblast och koriander från odlingarna hamnade i salladen tillsammans med och en limedressing.

Quinoasallad med frasstekt halloumi och limedressing, 2 pers

1,5 dl quinoa

3 dl vatten

1 msk olivolja

1 krm salt

dressing:

1/2 dl olivolja

1/2 lime, pressad

1/2 kruka koriander

1/2 röd chilifrukt

salt och svartpeppar

en nypa socker

1 paket halloumiost

1 msk olivolja+ 1 msk smakneutral rapsolja

1 påse, ca 3 dl babyspenat

10 cocktailtomater

1 avokado

1 knippa rädisor

Någon mild lök, jag tog lökblast, en pytteliten rosélök och lite överbliven purjo

Skölj quinoagrynen noga i varmt rinnande vatten. Koka upp vatten, salt och olivolja. Tillsätt den avrunna quinoan och koka långsamt i 15 minuter. Låt stå i ytterligare 5 minuter och häll sedan bort eventuellt återstående vatten och låt quinoan ånga av.

Finhacka koriander och chili. Blanda med övriga ingredienser till dressingen. Smaka av med kryddorna. Häll det mesta av dressingen på quinoan.

Skiva halloumiosten och stek den frasig och gyllene i en blandning av olivolja, som ger smak och neutral rapsolja, som gör att oljeblandningen tål den högre temperatur som behövs för att få halloumin frasig.

Bottna tallrikar med sköljd babyspenat. Lägg på quinoan. Dela tomater, avokado och rädisor i bitar, hacka löken. Toppa salladen med grönsaker, halloumi och resterande dressing.

Sommarfest med jobbet

Igår gick jobbets stora sommarfest av stapeln.

Det var som en scen ur "Den store Gatsby" när alla kollegorna, många uppklädda till tänderna enligt kvällens 1920-talstema fyllde upp hela det stora växthuset på Rosendal. Även om några envisa åskmoln hopade sig över Djurgården var det ändå ljust, grönt, blommigt och försommarstämning, helt annorlunda än när vi för några år sedan firade kontorets julfest i snö och mörker på samma ställe.

Anledningen till att detta hamnar i bloggen är naturligtvis MATEN. Maten på Rosendal är så sagolikt god att jag måste skriva om den för att komma ihåg själv. Och jag kommer garanterat att försöka experimentera fram egna varianter på några av de goda rätterna framöver!


Festen inleddes förstås med bubbel och några snygga, men inte särskilt minnesvärda, snittar.

Sedan var det dags för den suveräna buffén, med närodlade, ekologiska råvaror, presenterade och smaksatta så bra att man blev avundsjuk på kockens kunskaper.

"Brända" tomater visade sig vara mycket godare än det lät, särskilt när de serverades med en salt, krämig fetaoströra. Jag tror att Rosendal hade ugnsbakat sina tomater, men själv skulle jag skulle vilja testa grillning, kanske en kombination av direktgrillning för fin färg och långsam indirekt grillning för att få tomaterna genomlagade...

Ramslökspolenta var ett nytt, gott sätt att tillaga den fina primören ramslök. De grillade polentabitarna toppades av en elegant toppbrynt bit purjo och en klick sardellmajonäs. Senare i sommar hoppas jag att det kommer att grillas en hel del polenta hemma hos mig.

Inkokt fisk är normalt inte min favorit. Jag tycker att den kan bli lite menlös, ibland får den till och med besk bismak, men de fina bitarna ljusrosa forell som serverades i en liten kastrull på Rosendal var helt annorlunda! De hade goood fisksmak, helt perfekt syrlighet och kompisar som picklad rödlök och gurka, riktig majonäs och knastrigt kavringsmul med dillfrö gjorde verkligen inte rätten sämre. Mitt behov av ett ställe där man kan köpa riktigt pinfärsk fisk var stort redan innan, men med inspiration Rosendals inkokta firre ökade det ytterligare. Ska jag anlägga en forelldamm på tomten?

Torsken, som serverades hel, med ben men utan skinn, var gigantiskt stor. Personal hjälpte oss att lägga upp de skimrande, skiviga bitarna på tallrikarna och täcket av salsa verde, härligt sardellstinn, örtigt grön sås, var verkligen den perfekta smakkombon till fisken.

Den långlagade lammnacken, var också god, örtigt somrig i smaken och ett bra exempel på att långsamlagat kött visst kan ätas som sommarmat också.

Även tillbehören - bakade vackra rotsaker, Rosendals eget bröd och färskoströra att breda på det var toppengoda.

Jag var otroligt nöjd efter buffén så det gjorde inget att efterrätten i form av hemlagad ostkaka med bär- och rabarberkompott, inte riktigt var min grej. Trots föredömlig mandelsmak har jag lite svårt för efterrätter i form av mjölk- och gräddpuddingar. Mina kollegor gillade i alla fall Rosendals ostkaka skarpt och någon utropade glatt "Jag fick mandeln!"

Jag var mycket nöjd när jag fram emot midnatt tog mig hem genom ett ännu försommarljust, ljummet Stockholm till Gröndal för att lyxa till det och bo i stan över natten. J hade ställt upp på att åka ut och passa illrarna på landet.

Dessa härliga sallader!

När tiden är knapp, allt ska hinnas med och sommaren prunkar DÅ är snabba goda sallader räddningen!

Mina egna odlingar levererar nu sallat av alla möjliga sorter, andra goda blad, rädisor och färska örter.

En enkel ost- och skinksallad blev extra lyxig med en snabbmixad persiljevinägrett.

Fjolårspersiljan börjar gå upp i blom, men är ännu fin att äta. Jag plockade ett knippe och mixade med olivolja och vit balsamvinäger. (2/3 olja, 1/3 vinäger brukar bli en bra blandning.) Salt, svartpeppar, lite färsk dragon, en  mycket liten färsk vitlöksklyfta och lite dijonsenap hamnade också i hacktillsatsen till min minimixer. Resultatet blev en illgrön dressing med smak av svensk sommar!

Mulet - då blir det soppa!

När solen skiner med sin frånvaro brukar jag ofta äta soppa och några goda mackor till middag.

Häromdagen inventerade jag kryddförrådet och upptäckte till min glädje att jag hade alla ovanliga kryddor som behövdes för att laga Lisa Förare Winbladhs Blomkålssoppa med curry, senapfrön och äpple.

En av ingredienserna i soppan är (om man vill) "hing", denna lätt stinkande krydda som är vanlig i indisk mat. Det finns till och med de som påstår att den där omisskännliga och typiska doften som genomsyrar indiska restauranger till stor del består av just hing. Jag hade en liten påse i mitt kryddskåp. Hade ännu inte lagat något med den, men ville gärna testa.

Jag vet inte om det var hingens förtjänst men soppan blev härligt smakrik, med trevligt crunch av den goda toppingen. En sak som jag verkligen gillar med det indiska köket är att det finns så många goda vegetariska rätter!

Jag åt naanbröd till min soppa. (Recept i detta inlägg. De går bra att frysa.) Underbart gott och perfekt om för att suga upp den sista goda slurken soppa i tallriken.


Lisas indiska blomkålssoppa, 4 port

4 potatisar
1/2 blomkålshuvud
1 gul lök
1 tsk brunt senapsfrö (ta inte de gula, då blir det tydligen beskt)
1 msk rapsolja
1 msk curry
2 krm hing (eller 2 vitlöksklyftor)
1/2 paket saffran
8 dl grönsaksbuljong
rivet skal från 1/2 citron
1 burk kokosmjölk
salt och peppar

Topping; tjoch yoghurt, fintärnat äpple, grovhackade jordnötter, korianderblad

Skala och skiva potatisen. Ansa och dela blomkålen i mindre bitar. Skala och grovhacka löken.

Fräs lök och sneapsfrö i oljan tills löken mjuknat och senapsfröna börjat poppa. Rör ner curry och hing och fräs ytterligare någon halvminut under omrörning. Tillsätt saffran, buljong, potatis och blomkål. Låt puttra i 15 minuter tills allt blir mjukt.

Vänd ner citronskal. Mixa i matberedare eller med en effektiv stavmixer. Tillsätt kokosmjölk och låt koka upp. Smaka av med salt och peppar.

Servera med topping.

Vegetarisk lyxmåndag med drömmar om Italien

Tomatsallad med buffelmozzarella

Nyplockade knoppar av Cime di rapa

Jag hittade spännande och jättegod Täbyproducerad buffelmozzarella i färskvarudisken på Ica i Rimbo. Dyr, men superfin i smak och konsistens. Jag är beredd att tro tillverkarna som hävdar att mozzarella är en extrem färskvara som ska konsumeras inom tre dagar. Sedan kan man misstänka att bufflarna inte precis bor i Täby, men man kan inte få allt...

I väntan på att de egenodlade tomaterna ska knoppas och mogna njuter jag av att svenska butikers tomatutbud blivit riktigt drägligt på senare år. De bästa jag hittade denna gång var cocktailtomater i flera färger.

Jag gör capresesallad extremt enkel. Tomatskivor (vässa kniven!), mozzarellaost, hackad färsk basilika, lite finhackad rödlök (kanske inte helt traditionellt, men gott), fin balsamvinäger och olivolja, salt och nymald svartpeppar.


Något som däremot mognat blixtsnabbt i min köksväxtodling är "Cime di rapa", en italiensk snabbodlad minibroccoli där man äter blomknoppar, späda stjälkar och blad. Eftersom detta var min premiär för grönsaken lagade jag den mest traditionella rätten "Orecchiette con le cime di rapa".

Jag blev inte ett dugg besviken - tros sin enkelhet en otroligt god rätt!

Jag hade tänkt köpa densnäckformade pastan, men den fanns inte trots att jag besökte en välsorterad butik i Stockholms city. Eftersom jag hade durumvetemjöl hemma gjorde jag egen pasta istället. Den blev inte lika snygg som den som tillverkades av italienska husmödrar i instruktionsfilmer på youtube, men smakade alldeles utmärkt och jag antar att övning ger färdighet.

Tyvärr blev det ingen bild på den färdiga rätten då mörkret vid vid den tiden sänkt sig över byn.


Orecchiette con le cime di rapa, 2 port

3 dl durumvetemjöl
1-1,5 dl vatten
kokvatten + salt
4 sardeller
1 rejäl vitlöksklyfta
1 msk olivolja
en knippe, motsvarande ca 15 cime di rapa-knoppar inklusive späda blad
1 klick smör
salt och nymald svartpeppar
1 dl grovriven peccorinoost

Häll vetemjölet på en ren bänk eller rejäl skärbräda. Värm vattnet tills det är snudd på för varmt för att hantera. Häll vatten lite i taget och arbeta ihop till en mycket fast men inte smulig deg. Knåda i några minuter tills degen verkligen går ihop. Rulla till ca centimetertjocka rullar, skär i små knappt centimeterstora bitar och forma pastan t ex efter instruktion här.

Finhacka vitlök och dela cima di rapan i mindre bitar. Värm olja i en stekpanna. Smält sardellerna i oljan och stek vitlökshacket ljusbrunt. Tillsätt cime di rapa och låt allt bli varmt. Smält ner en klick smör, salta (vid behov) om mal i svartpeppar.

Koka upp pastavattnet. Salta. Koka pastan ca 2 minuter. Häll i durkslag och sedan ner i stekpannan med cima di rapan och vänd om så att pastan verkligen får suga ut sig alla de goda smakerna.

Toppa den färdiga rätten med en rejäl driva peccorinoost.