Ordning i kaoset!

Är du som jag och har drivor med recept liggande hemma, i mer eller mindre oordning? Och upplever du att ditt favoritreceptet i alla fall alltid är borta när du ska ha det?

Jag tror inte ens att ett helt långt liv skulle räcka för att testa alla recept som jag har sparat. Faktum är att jag provlagar nya rätter ganska sällan, mest beroende på att jag har så otroligt många gamla favoriter. Nu måste det bli ändring på detta! En gång i veckan ska jag försöka testa något nytt.

De rätter som blir goda kommer dessutom att hamna i bloggen, vilket gör att det blir lite ordning på det hela. Smart va?

Igår hade vi vår fantastiska kväll på F12. Återkommer med rapport så snart bilderna är redigerade!

Äppelblogg 3 - en efterlysning

Nu är mina äpplen på landet mogna. Det blir inte många på det lilla trädet, kanske fem stycken. Sorten är däremot väldigt trevlig. Saftiga, krispiga, aromatiska äpplen med vacker färg på utsidan, vit nästan genomskinlig och röd. Fruktkött är härligt rosa i kanten. Tyvärr har jag inte lyckats lista ut vilken sort det är. Någon som har tips?

Undrar fröken Dill

Och nu blir det reklamblogg!

I den bästa av världar skulle alla matsajter och matforum länkas ihop så att alla kunde ha ETT ställe att umgås på. Nu är verkligheten inte riktigt sådan, utan det finns olika ”klubbar” och communities där matintresserade utbyter tankar. Det bästa jag har hittat hittills är http://www.matforum.nu/. Idag är jag extra nöjd med just detta forum eftersom listan på bloggar som får vara med med senaste rubriker just utökats så att alla som vill(?) får vara med! Kul, det har jag väntat LÄNGE på! (Dessutom är det ett forum där man verkligen håller en trevlig ton mot varandra, vilket verkligen inte är självklart på forum som handlar om andra ämnen…)

Det finns olika skäl till att matblogga. Någon vill bli känd, en annan vill slå läsarrekord, tjäna pengar eller få gratisprodukter, någon annan vill ha koll på sina egna recept, någon vill byta recept med vänner och bekanta, umås med vänner som bor någon annanstans o s v, o s v.

Själv älskar jag att skriva OCH att laga mat vilket osökt leder till matbloggande. Jag ”spök-skrev” bloggen (opublicerad) ett helt år innan jag började blogga på allvar för att se om intresset skulle hålla i sig. Det som tillkom var att jag nu fotodokumenterar också. På min lista där jag skriver ner utkast till vad jag vill skriva om i bloggen framöver finns alltid alltid ca 157 idéer. Jag är nästan avundsjuk på mig själv för att jag är så kreativ! Men jag har också haft ett blogguppehåll på flera månader 2008 p g a nackskada och depp. Tack och lov att det gick över! På vintrarna är det svårare att blogga, mest p g a att ljusbrist gör det svårt att ta bra bilder.

Det mest fantastiska med att matblogga är kontakten med andra matintresserade. I den vanliga bekantskapskretsen finns få riktiga matnördar så det är jätteroligt att ni finns därute och att utbyta tankar och idéer med er. Tack alla fina matnördar och alla andra läsare!!!

Den absolut godaste efterrätten!!!

Tack vare snälla Åsa på Elle mat och vin har jag nu återigen mitt borttappade recept på den MEST OPTIMALA EFTERÄTTEN, ”Chokladbrownie med hallonmousse" från Elle a la carte 1999. Faktum är att detta är en av de få efterrätter jag verkligen tycker är värd att laga. Tänk, både nötter, dajm, choklad, hallon OCH passionsfrukt!!!

Under åren då mitt älskade recept varit borttappat har jag flera gånger försökt återskapa det. Alltid med mer eller mindre misslyckat resultat. Allra värst blev det för några år sedan. Jag och min kompis A var båda singlar och vi hade blivit bjudna hem till en kille som även bjudit med sin kompis. Det var inte en date, men ändå trevligt att träffa några singelkillar. A:s och mitt uppdrag inför middagen var att fixa EN ROLIG TÅRTA. Jag antog raskt utmaningen. Rolig, rolig… nu måste jag vara KREATIV tänkte jag ock surfade runt på nätet. Plötsligt hittade jag ett recept på chokladkaka med pop-rocks i (det där sprättiga godiset som var populärt på 1980-talet och som också förekom i den ganska kuliga milleniumchokladen från Marabou, om nu någon minns den). Självaste Heston Blumenthal stod för kak-receptet och det lät ju betryggande. En sådan botten med hallonmousse tänkte jag glatt! Botten bakades och väl på plats hällde vi på moussen.

Vi blev bjudna på otroligt god middag med champagne och en fläskfiléhuvudrätt som jag måste blogga om någon gång för den var fantastisk. Efter några timmar var det dags för finalen – Tårtan. Det kärleksfullt tillagade bakverket bars fram och nu skulle kanten på springformen tas av. Totalt antiklimax!!! Moussen hade inte stelnat utan rann ut över hela duken. Chokladbotten var desto hårdare. Pop rocksen verkade ha smält och förvandlat chokladeleändet till en ogenomtränglig betongkaka, utan minsta möjlighet till överaskande tingeleffekt på tungan. Utan minsta möjlighet att överhuvudtaget få i sig den!

Vilka är era mest misslyckade matlagningar?

Själv har jag lärt av erfarenheten och håller jag mig numera till originalet:

Chokladbrownie med hallonmousse
1 ½ dl valnötter
1 ½ dl hasslenötter
100 g mörk choklad
100 g smör
2 ägg
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
½ tsk bakpulver
1 dl vetemjöl
2 dubbeldajm

5 dl vispgrädde
4 ½ gelatinblad
7 dl hallon
2 ½ dl strösocker
Drygt ½ msk vaniljsocker
3 ½ dl matlagningsyoghurt
4 passionsfrukter

Värm ugnen till 200 grader. Rosta nötterna i 10 minuter och hacka dem grovt. Smält ihop smör och choklad. Blanda i nötterna.

Vispa ägg, socker och vaniljsocker i en annan bunke. Rör i bakpulver och vetemjöl.

Vänd ner chokladblandningen och den krossade dajmen. Baka i springform 8-10 minuter. Låt svalna.

Vispa grädden. Blötlägg gelatinbladen. Mixa hallon, strösocker och vaniljsocker till en puré. Blanda med yoghurten.

Smält gelatinet. Rör ut lite av hallonmixen i den. Vänd till sist ner resten av hallonmixen och till sist grädden.

Häll blandningen över chokladbottnen och ställ formen i kylskåp i minst 2 timmar (helst längre!!!).

Servera med passionsfrukt i klyftor.

Som Tam och inköp av mud fish

Det absolut godaste jag någonsin har ätit var den gröna papayasalladen Som Tam för länge sedan i en av Bangkoks förstäder, där en vän bodde under en tid. (Läs allt om Som Tam hos Lagers!) Salladen var vansinnesgod, men samtidigt så stark att den knappt gick att äta. Tårarna sprutade, men jag vara helt enkelt tvungen att ta en tugga till och sedan en till.

Jag har provat att göra den goda salladen här hemma, men den har inte blivit riktigt som i Thaland…. Styrkan är lätt att ordna med thaichili, blandad med lite mildare röd chili (annars blir det bara för starkt), men jag har haft problem att få till den rätta mustigheten. Efter lite påläsning på nätet insåg jag att det vara mud fisken, Plaa Ra som saknades.

Jag har tyvärr ingen asiatisk mataffär på min väg hem från jobbet men J passerar St Eriksgatan. Alltså, med mig i telefonen frågade han vad det nu var för konstigt han skulle köpa? ”Mud-fish, fermenterad thailändsk fisk, Plaa Ra” försökte jag”. J hittade två olika burkar och frågade den rara affärsinnehaverskan vilken som var bäst. ”Varifrån kommer din tjej?” frågade hon. ”Hon kommer ifrån jobbet.” svarade J. ”Nej jag menar varifrån? Norrifrån?” ”Va, från Bromma???” ”Nej, varifrån I THAILAND?” Tjejen var helt övertygad om att ingen svenska skulle vilja köpa mud fish, thailändarnas svar på surströmming. ”Hon måste vara en MYCKET OVANLIG flickvän!” ”Ja, det är hon svarade J”. Så nu vet ni, jag är en mycket ovanlig flickvän!

Hemma förberedde jag kryddiga satayspett med kyckling och jordnötssås. Som Tam-salladen ska egentligen stötas i mortel, men min var för liten så större delen av den gröna papayan blev grovriven och bara en liten del hamnade i morteln med finhackad chili, vitlök, fisksås och limejuice. Enligt vissa recept på Som Tam ska mängden chili vara lika stor som mängden papaya(!!!), men av nödtvång ändrade jag lite.

Mycket ovanliga flickvännens Som Tam

1 grön papaya, urkärnad

1 illstak thaichili och 2-3 mildare (efter smak)

4 vitlöksklyftor

10 st nättkokta brytbönor (ska egentligen vara ”långbönor”, men går lika bra med brytbönor)

1 nypa salt

3 msk pressad lime (ska egentligen vara tamarindjuice, men det hade vi inte)

2 tsk fisksås

2 tsk Plaa Ra

Strö saltet över den urkärnade papayan och låt stå i 30 min. Torka därefter med hushållspapper och krama ur all vätska. Riv på rivjärn. Pressa Plaa Ra genom en sil eller silduk så att du får ut vätskan. (Går lättare om man späder med fisksåsen). Kör vätskan i microvågsugn tills den kokar för att döda ev fiskparasiter. Hacka chilin, blanda med en del av papayan och stöt i en stor mortel. Tillsätt vitlök, salt, juice och fisksås/Plaa Ra-blandning och fortsätt stöta tills allt är väl blandat. Rör ner koncentratet med resten av papayan och blanda i bönorna. En del har tomater eller strimlade morötter i sin Som Tam, men så blev det inte igår. Salladen kan garneras med hackade jordnötter, skivad salladslök och myntablad.

Lycka är att hitta rödgul trumpetsvamp!

Jag gjorde tidig premiär i svampskogen. Redan som spädis fick jag följa med på mammas och pappas svampturer buren i bärsele.

Det är något speciellt med svamp och svampplockning! Dels är det väldigt gott och användbart, dels är det gratis. Lugnet och stämningen i en fin svampskog är ju nästan oslagbart. Nuför tiden när kyrkan nästan spelat ut sin roll tror jag att många svenskar får sina sakrala upplevelser i skogen.

I helgen blev jag först lite besviken eftersom jag inte hittade så många kantareller som jag hoppats, men missräkningen vände när jag plötsligt fann mig stå mitt i ett rödgul trumpetsvampställe. Den rödgula trumpetsvampen ser ut ungefär som trattkantarell, men kommer tidigare och har kraftigare färg. Den är också mer smakrik och godare än trattkantarell påstår i alla fall J:s mamma.

De här svampsorterna plockar jag: kantarell (både blek och vanlig), trattkantarell, karl johan, citrongul slemskivling, stolt fjällskivling, svart och rödgul trumetsvamp, champinjoner (ängs- t ex), taggsvamp, smörsopp, blodriska och blomkålssvamp (om man har tur). (Tips - ni har väl sett http://www.svampguiden.com/?)

Vilka svampsorter plockar ni?

Före-middagen-mys

Eftersom vi ofta äter middag ganska sent finns behov av lite gott plock att servera tidigare på kvällen. Igår hade jag förberett några sorters och så kom J hem med några till. Jag hade hällt upp sweet chilisås och ugnslagat några olika snacks från Mr Party. J kom med friterade knäckebrödsbitar, kaprisröra, gräddfil och lök i skålar.

J drack ett glas vitt och jag tog en alkoholsvag söndagsanpassad vindrink som innehöll vitt vin, bubbelvatten, tranbärsdrickakoncentrat, is, citron och några lingon. Gott och läskande intaget i skymningsträdgården.

En grön gigant

Nej, det är inte ett ovanligt grönt spädbarn på bilden även om storleken och tyngden var ungefär densamma. Det är en jättelik grön squash som växt i syrrans trädgård.

Vad lagar man av en sån magnifik grönsak? Squashgratäng förstås, enligt nedanstående recept som ni måste prova. Det är en av de där rätterna som blir ÄNNU godare än vad man kunde tänka sig. Tyvärr minns jag inte var receptetkommer ifrån, men jag har inte hittat på det själv för jag skulle inte ha kommit på hur gott det är med syrlig gräddfil i gratängen!

Vi åt vår gratäng till de absolut godaste tunna revbensspjäll man kan göra, Tore Wretmans polynesiska (i länken lagade av Tina)! Tillbehör är Heinz chilisås, coleman senapspulver utrört i vatten och en stor grönsallad.

Squashgratäng

400 g squash

1 purjolök

1,5 dl vispad grädde

1,5 dl gräddfil

2 dl riven, lagrad ost

Salt och dragon

Persilja

Skala squash, dela i småbitar osh stek dem mjuka. Skär purjon i ringar som steks mjuka. Blanda grädde, gräddfil, ost, salt och dragon. Lägg purjo i botten av en ungsfast form. Fördela squashen ovanpå och täck med gräddblandningen. Grädda i 225 grader i ca 15 minuter. Klipp persilja över gratängen.

Mysteriet med den röda kebabsåsen

I många år har jag jagat recept på RÖD, STARK kebabsås. Jag har testat att basera den på heinz chilisås, krosstomat, tomatpuré mm, men det har aldrig blivit riktigt bra. Och sådan man kan köpa färdig smakar urk, konserveringsmedel. I fredags när vi skulle äta shish kebab, grillade spett med kyckling, uppstod behovet igen. Döm min förvåning när den jag hittade det här receptet som lagades och blev verkligt gott och mycket likt det man får på kebabställena! Vi hade ingen cayennepeppar, men finhackad hemodlad chili fungerade minst lika bra.

Spetten var kycklinglårfilé skuren i bitar och trädd på spett som fick marinera en stund med pressad citron, malen spiskummin och koriander, paprikapulver, salt och peppar. Spetten grillas varefter de rullas i finhackad persilja. Lägg bitar av sallad, tomat, strimlad lök och gurka i värmda pitabröd, klicka i hommus, vitlöksyoghurt och röd sås och ät med spetten.

J drack öl till spetten, men jag ville gärna ha lite rött vin. Köpte på systembolagets inrådan Ken Creek. Det visade sig vara alltför menlöst för min smak. I stort sett ingen syra alls. Rödvin för personer med magsår? Följ istället herr Öhmans råd och köp Casillero del Diablo Cabernet Sauvignon! Mycket gott och smakrikt vin för pengarna. Om det passar till kebabkryddor vet jag inte, det får en större vinexpert än jag avgöra.

Röd, stark kebabsås

1 del Ajvar Relish

2 delar tomatsås

1 del olja

persilja

basilika

cayennepeppar

saltsvartpeppar

vitpeppar

socker

Blanda ingredienserna och smaka av!

Äppelprovning 2 - Astrakan

Enligt många är astrakan den absolut godaste äppelsorten. Det är ju också detta äppelträd som får symbolisera Krisinas hemlängtan i Mobergs utvandrarna och vars kärnor från Duvemåla hon planterar i Amerika och tillslut får smaka äpplena igen. (I och för sig lite konstigt eftersom det inte blir samma sort om man planerar äppelfrön, men ändå…).

Astrakanen blir övermogen på en ögonblinkning så det gäller att skörda i tid. Äpplet är aromrikt, sött, har lite löst och saftigt kött. Olika varinater av astrakan förekommer; Gyllenkroks, röd, vit , Leckö m fl. Astrakanäpplen lämpar sig bäst som dessertfrukt och trädet är härdigt upp till zon V.

3 x lax

J önskade sig lax till middag. Gravad lax och färsk i bit hade vi hemma och då saknades ju bara en tredje variant – kallrökt förstås!

Hur äter man då de olika laxvarianterna på godast tänkbara sätt? Den gravade vill jag äta med traditionell gravlax/hovmästarsås. Till den rökta vill jag ha pepparot för det passar så otroligt bra till. Färskriven pepparrot rörs ut i lite crème fraîche . Den färska laxen vill jag gärna grilla, dels för att det blir fina grillränder, dels för att det är så gott. Innan grillningen kan man pensla laxen med sweet chilisås. Till grillad lax passar något lite sött och starkt tillbehör. Jag gör en sås med bl a mango chutney. Eftersom vi försöker hålla nere intaget av potatis, vitt ris mm åt vi laxtrion med en matig sallad.

Sås till grillad lax
1 dl matyoghurt
1 msk finhackad gul lök
2 msk mango chutney
½ tsk finhackad färsk ingefära
1 liten vitlöksklyfta
Sambal oelek, salt och peppar efter smak

Blanda ingredienserna och låt gärna såsen stå en stund så att smakerna utvecklas.

Fruktstund

I våras gick mitt jobb över från att bjuda personalen på vanlig frukt till ekologiskt odlad. Varje måndag kommer två lådor från Ekolådan. Den ekologiska frukten är jättegod! Det är verkligen smakskillnad jämfört med den vi hade tidigare. På en medföljande lapp kan man läsa var de olika frukterna är odlade. Enda kruxet är att frukten inte har så lång hållbarhet, men det är oftast inget problem då det mesta är uppätet redan på torsdagen.

Sedan till en annan reflektion. När man var student med små inkomster fick man vackert betala för frukt och kaffe själv. Nu när man har en lön blir man bjuden... Borde vara tvärtom tänker jag och påminner mig om att jag ska ge en låda päron från bostadsrättsföreningens träd (vi kan omöjligt äta alla) till dagiset som ligger granne.

Varför blev det inget spännande recept i det här blogginlägget? Tyvärr, jag träffade bokcirkelgänget igår och blev bjuden på middag. Illgrön ärtsoppa med bubbel och knallröda kräftor med alla tillbehör. Tack M!!! Boken var Håkan Nessers ”En helt annan historia”. En verkligt spännande och välskriven deckare även om jag gillade Nessers ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” ännu bättre. Läs den eller läs båda! Förresten när ni ändå håller på läs ”Människa utan hund”, Nessers första deckare om kriminalinspektör Barbarotti också!

Konservering som på 1940-talet

I somras fyndade jag boken ”Kött- och fiskkonservering” från 1943 på loppis. Boken kostade 5 kronor och var komplett inklusive fläckar från flitigt användande (?). Otroligt kul, med massa gammal, nu nästan bortglömd kunskap om hur man bevarade mat innan det fanns kylskåp och frysar.

Jag gillar särskilt beskrivning på hur husmodern ska klättra upp i skorstenen för att hänga upp korv för rökning och alla mer eller mindre äckliga recept på köttkonserver. KUL!!!

På baksidan av boken finns reklam för Stora kokboken med KRISTIDSNYCKEL. Den skulle jag vilja lägga vantarna på. Spännande svensk mathistoria!

Ur min bok fastnade J för surstek och nu har jag lovat att han ska få ta en oxstek ur frysen för att laga denna fantastiska rätt. Själv tänker jag tillverka syltade kantareller och pressgurka som tillbehör. Jag är annars inte mycket för husmanskost, men dettta kan ju bli riktigt gott?! Man bör nog ha potatis till och en brunsås, kanske med lite pikant smaksättning, ansjovis?

Äntligen!

En viktig medlem i min brokiga "familj" är snabb-SAAB:en, här på idolbild tagen vid havet på Gotland. SAAB:en har varit med ett par år nu och är den första bil jag har. Det fina fordonet har skött sig utmärkt, men parkeringssituationen på min gata är minst sagt kaotisk. Jag får parkeringsböter, blir tvungen att åka hem från jobbet för att parkera om bilen o s v, o s v.

Därför var det stor glädje igår när SAAB:en kunde ta parkeringsplatsen på vår gård i bestittning. J och jag firade med en liten flaska Frexinet. Vi satt i korgstolarna i trädgården och skålade med varandra och med SAAB:en i den ljumma sensommarkvällen. När andra bilar kom förbi på gatan, desperat letande efter p-plats skrattade vi elakt "Hä-hä" som den där killen i South Park (Cartman?). Skadeglädje är den enda sanna glädjen! Dessutom kan vi nu ta emot bilburet besök eftersom det går att klämma in en extra bil bakom SAAB:en.

HURRA!

Jag och min kollega ska få gå på ett jobbevenemang anordnat av en leverantör. Vi ska få laga mat på Fredsgatan 12. Precis som Jamie Oliver. Jag är helt LYCKLIG!!!!

Den stora fisksoppan i ärvd terrin

Från sin farmor har J ärvt en stor soppterrin. J:s farmor tyckte att den var en av de finaste saker hon hade. Vi tycker att den är precis på gränsen mellan gräslig och roligt kitschig. När J:s farmor bjöd hem familjen var det alltid under förevändning att det skulle bara bli en liten soppa. När alla ätit sig proppmätta på den goda fisksoppan DÅ kom steken med alla tillbehör. Efter steken kom osten, alla sorters. Och efter osten kom tårtan. J påstår att han har aldrig varit så nära att äta ihjäl sig någonsin...

Eftersom dagen varit lite kulen passade en varm soppa till middag. För att matcha soppterrinen föll valet föll på en mustig fisk- och skaldjurssoppa med saffran och apelsin. I soppan "lightaioli" i form av turkisk yoghurt med pressad vitlök, lite olivolja, salt och peppar. Till soppan serverdes gott bröd med lagrad ost. Efter soppan - ingenting!

Mustig fisksoppa med saffran och apelsin, 4 port
En skvätt olivolja
150 g lax, skuren i stora kuber
150 g vit fisk, t ex sej, skuren i stora kuber
20 räkor, med skal, skalade
1 gul lök, i skivor
1/2 purjo, det gröna i skivor
2 morötter
1 färsk fänkål, skivad
5 tomater, skållade, skalade och urkärnade, i klyftor
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 paket saffran, mortlade med lite salt
Skal och saft av 1/2 apelsin
2 dl torrt vitt vin
1 l god fiskbuljong (jag tog räkbuljong från frysen, vatten, fiskfond och ett par grönsaksuljongtärningar)
Tabasco eller cayennepeppar
Salt och peppar
Ev lite dragon
"Fuskaioli": Turkisk yoghurt, 1 vitlöksklyfta, 1 msk olivolja, salt och peppar

Fräs grönsaker och lök i olivolja, börja med de hårdaste och lägg vartefter i de mjukare. Späd med vin och buljong, pytsa i apelsinsaft, saffran och tomatpuré. Koka en liten stund. Grönsakerna skall fortfarande vara al dente. Smaka av med salt, peppar, ev dragon och tabasco eller cayennepeppar. Strax innan servering läggs fiskbitarna i och soppan värms snabbt så att fisken inte blir överkokt. Strössla räkor i soppan vid servering. Njut med aioli eller vitlöksyoghurt!

Till sist ett litet tips om du, som jag, vill ha soppan i matlådan nästa dag. Håll fisk och skaldjur på sidan om och koka/värm inte dem som ska ätas dagen efter förrän det blir dags. Rå fisk i tärningar kokar på nolltid i varm soppa!

Årstidens överflöd

Är det någon mer än jag som har svårt att välja bland alla godsaker som är i säsong just nu? På bilden ett urval av sådant jag plockat på landet, köpt närodlat eller plockat på självplock. Vad sägs om tomater, dillkronor, gurka, färsk vitlök, många sorters kryddor, kantareller, paprika, squash, palsternacka, nypotatis, kronärtskockor, fänkål, sallad, vaxbönor, äpplen och päron?

Kvällens meny blev femrätters "extra allt". Smörstekta kantareller på dito brödskiva, en liten rätt med vaxbönor och små squashar, hemgravad lax med hovmästarsås och en underbar dillkokt nypotatis. Sorten hette Arielle och vi åt den med lyxigt Väddösmör och salt. Små kronärtskockor med samma smör, salt och en citronklyfta. Vi avslutade med varsin krabbhalva med hovmästarsås. Ett bra slut på veckan!

Wokade vaxbönor och squashar
Ca 15 vaxbönor, skurna i 2 cm bitar
3 små squashar, skivade
1 shalottenlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 msk torr vermouth alt vitt vin
1 skvätt kycklingfond
1 salladslök, skivad
Salt och nymald svartpeppar
Färsk timjan eller rosmarin

Woka vitlök, shalottenlök, bönor och squash hastigt tills de får lite färg. Häll på vin och fond. Låt koka någon halv minut. Lägg i salladslöken och smaka av med kryddorna.

Flott flott

Vi har haft premiär, ankfettspremiär.

Det var inte helt lätt att lägga vantarna på fettet. Det fanns ju i manuella disken på NK:s matavdelning, men jag var tvungen att vänta en halv evighet på att ett gäng tjusiga NK-kunder skulle köpa ett hekto av den salamin, ett halvt hekto westfalisk skinka i extra tunna skivor, fem skivor leverpastej och tio räkor o s v, o sv. Den ensamma killen bakom disken kämpade på, men det tog ändå tid. Till slut blev ankfettsburken min.

I pergolan på landet friterade J skuren sparrispotatis i en wokpanna. Med salt och peppar på blev det den godaste pommes frittes jag någonsin ätit. Ankfettet var perfekt att fritera i och gav en underbart fyllig, lite nötaktig smak.

Grill a la Dill

Vad gör man med sådana här skönheter? Halvar, lägger på grillen och serverar med thai-dressing förstås! De lite söta havskräftorna blir urgoda med rökig grillsmak och den pikanta dressingen är toppen till. Thaismaker och skaldjur är nästan alltid rätt.

Thaidressing

hackad färsk koriander

finhackad röd chili

fisksås

socker

neutral olja

pressad lime

Blanda ingredienserna och smaka av!

Fröken Dill på café

Dagens blogginlägg blir ett café-tips. Som ni kanske märkt är jag inte så mycket för sötsaker och fikabröd, men om jag ska äta något åt det hållet så ska de vara riktigt, riktigt bra. Faktiskt så bra att det finns få ställen som håller en sådan standard. I Stockholm är det väl Rosendal, Blå Porten och kanske en handfull till. Om sötsakerna på ett café inte är tillräckligt bra väljer jag hellre en räkmacka eller köttbullemacka.

I förrgår åkte jag och några kollegor ut till Värmdö för att titta på ett äldreboende som vi jobbade med för några år sedan. Nu står byggnaden äntligen på plats och har blivit riktigt fin. På väg tillbaka till kontoret stannade vi vid Systrarna Delselius café och konditori. Det ligger helt fantastiskt vackert med utsikt över havet och med en sandstrand precis nedanför den soliga terrassen. Systrarnas disk dignade av godsaker. När till och med JAG vill ha allt, då är det bra! Några av mina kollegor fastnade för Sverigebakelser innehållande choklad och maräng, täckta med jordgubbar i gelé. Någon tog en liten blåbärspaj med riktig vaniljsås. B valde en helt underbar liten citronmarängpaj i bakelseformat och jag valde mousser, vanilj- och jordgubb tror jag att det var. Alla bakverk var fantastiskt vackra och goda, servicen fin och miljön en solig sensommardag var så att man ville stanna tiden. Mitt tips är att inte missa Systrarna Delselius. Deras hembakade bröd såg dessutom lockande ut. Vilket är ditt bästa cafétips?

Kräftskiva på balkongen

Igår var det äntligen dags för årets kräftskiva. De kokta skaldjuren hade fått dra i sin marinad i två dygn och sältan var optimal.

Jag pysslade med några hemgjorda kräftlyktor och så gjorde vi tre olika ostförrätter; västerbottenpaj (efter DN-recept), endivblad med en klick grönmögelost mosad med crème fraîche (en valnöt på varje hade varit gott, men fanns inte hemma) och ostbollar med paprika och chili efter ett gammalt Allt om mat- recept.

När skymningen sänkte sig över ett sensommarljummet Fredhäll dukade vi upp kräftorna, fint dekorerade med dillkronor på ett av J:s ärvda fat. Ostförätterna ställdes fram, lyktorna tändes, öl av lite olika sorter kom på bordet liksom iskyld Aalborg Jubileums Akvavit i immiga, kalla snapsglas. Behöver jag säga att det var gott! Jag drack fyra nubbar, vilket låter mycket, men med J:s nubbeglas, stora som fingerborgar ungefär, var det ingen fara. (Ni vet väl hur man får det bästa kräftsuget? Bryt av klon och använd ”kloarmen” som sugrör. Slurp! Vem har sagt att svenskar är barbariska?)

Ostbollar med paprika och chili, 8 st
2 små röda paprikor
1 röd spansk peppar
3 dl riven lagrad ost (vi tog parmesan)
2-2 ½ dl dagsgammalt rivet bröd
2 krm salt
1 dl rostade pinjenötter

Sätt ungen på grill 250 grader. Lägg paprikorna under grillen. Vänd då och då så att de blir lite svarta och blåsiga. Svep in i aluminiumfolie och låt svalna. Skala och ta bort kärnhus och kärnor. Dela och kärna ur chilin. Mixa paprika, peppar, bröd och ost. Forma till bollar. Rulla i grovhackade, rostade pinjenötter.

Äppelpremiär

Mina föräldrar har en liten trädgård på kanske trehundra kvadratmeter. Där finns fem äppelträd, men många fler sorters äpplen eftersom några av träden är ympade. I år dignar träden av frukt. Jag tänkte försöka hänga med den svenska äppelsäsongen och presentera äppelsorterna vartefter de mognar. En liten baktanke med det här är att jag ska försöka välja EN sorts äpple att plantera på landet, där odlingsutrymmet är begränsat och grävjobbet i den steniga roslagsbacken minst sagt ryggknäckande.

Först ut av äppelsorterna är Transparente Blanche. Det kallas också glasäpple vilket är lätt att förstå när man ser det ljusa, genomskinliga, glasartade köttet. Äpplet får lätt stötskador och måste hanteras varsamt. Transparente Blanche är ett sommaräpple som mognar i månadsskiftet augusti/september och säsongen är kort. Ett lagom moget Transparente Blanche smakar syrligt och gott, men äpplet blir snabbt övermoget. Främst har man nytta av denna sort till äppelmos och i äppelkakor. På nätet läset jag att Transparente Blanche är en bra pollineringssort och härdig upp till zon IV.

Tomatprovning

På Smaklust-mässan hade jag blicken inställd speciellt för att leta efter tomater. När jag hittade någon tomatodlare frågade jag genast om deras egna favoriter. På så sätt fick jag med mig tre sorter hem. Det var Ruthje, Black plum och Aranca. Hemma hade jag några egenodlade tomater av sorten cheerio och närodlade av okänd sort från ett växthus nära landet. Med denna tomatrikedom var det givet att ställa till med tomatprovning. Jag hoppas att den kommer att följas av flera provningar eftersom alla mina egenodlade tomater håller på att mogna på landet.

Så här tyckte vi om tomaterna:
Ruthje – vacker, liten röd rund med god lite parfymig smak
Black plum – otroligt snygg, mörk, avlång, smakade rätt likt den första i smaken, kanske lite sötare, aningen mjölig, men det berodde nog på att de var lite för mogna

Tomatväxthusets tomat – utseende och storlek som standardtomat, god doft, ljusrött kött, mild, vattnig, lite menlös smak, lider troligen av att de odlas i näringslösning (inte jord)

Cheerio – liten, ljusröd, avlång, lite syrlig smak, inte helt god vilket troligtvis beror på att plantan sjunger på sista versen. Cheerio är tidig och brukar vara toppengod.
Aranca- snygg liten röd, otroligt söt, aromatisk och god, storfavorit!

Hugo och hans vänner

Får jag presentera… flodkräftan Hugo! Han och ett helt gäng av hans kompisar kom åkande med J:s föräldrar från Öland häromdagen. De var väldigt pigga och trodde sig säkert vara på väg mot nya äventyr. J tycker att det är jätteläskigt att koka kräftor och även jag kände nästan för att behålla de nya husdjuren, men när jag började prata om att gräva en damm på landet och syresätta vattnet med vindkraft insåg vi båda att det nog var tvunget att bli kräftkok. Som ni ser på bilden nedan har jag en viss vana. Redan som ettåring fick jag uppleva kräftkok och träffa minst två nykokta kräftor fångade i de kräftvatten som min småländska släkt hade på den tiden.



Sagt och gjort. En lag kokades och Hugo och hans vänner pytsades i, några få i taget, på stormkokning varefter de fick skjuda i 6 minuter. Jag skulle vilja tala om exakt hur jag gjorde lagen, men det kan bli lite problem, för när den var klar, gjord efter tillförlitliga recept insåg vi att den var alldeles för salt. En del av lagen togs bort, mer socker, porter och vatten tillsattes och nu har jag ingen aning om proportionerna. Jag rekommenderar helt enkelt att följa ett beprövat recept och tänka på att saltmängden oftast avseer GROVT SALT. En viktig sak med lagen är att det är mycket dillkronor i den, minst två knippor till ett kg kräftor och att dessa sedan silas bort och ersätts med STOR mängd färska dillkronor.

Den kylda lagen med färska dillkronor hälls över kräftorna och nu följer den trixiga marineringen. Min mormor brukade smaka av sältan varje halvtimme, men jag testar nog inte fullt så ofta. I vilket fall bör man ta upp kräftorna ur lagen när de är lagom salta. Strax innan servering får de bada igen så att de blir saftiga och goda.

Tillbehör till kräftor är smör, rostat röd och ost. Dessutom ska vi ha en eller flera rätter baserade på Västerbottenost. Härligt, kräftmåne är inhandlad och ikväll, en helt vanlig tisdagskväll ska vi ha kräftskiva på J:s balkong!

Hos M på landet

Varje år i sensommartid brukar tjejerna åka och hälsa på min arbetskompis M på landet. I år var det verkligen på landet på riktigt eftersom M blivit varannanveckassambo med B som har ett gammalt torp, Kråkhoppet och en skogsfastighet i hjärtat av sörmland.

Vi fikade, tittade på omgivningarna, beundrade hönsen och tuppen, lekte med kattungen Bianca och tog en hundpromenad med jättestora Zeke och svampkorg på armen. Bytet blev en del kantareller och magiska svarta trumpetsvampar.

Middagen inleddes alltså med svampmacka. Kantareller är ju så gott och svart trumpetsvamp har en underbar lite kryddig, komplex smak. Vinet var mulliga Douglas Green Cabernet Sauvignon Shiraz en bag in box utan box som jag gärna kommer att köpa igen.

Till huvudrätt hade jag önskat mig "M-special" - kolgrillade marinerade fisk- och skaldjursspett. Tyvärr var Ica-affären moralisk så vi kunde inte köpa scampis till spetten. De fick ersättas av kräftstjärtar. Tillsammans med kuber av lax och torsk träddes de upp på blötlagda pinnar med rödlök och limeskivor. Saft och skal av citron och lime var viktiga beståndsdelar i marinaden. Övriga ingredienser var olivolja, hackad persilja, dragon, salt och peppar. Tillbehör till spetten var grillad fänkål, röd paprika och helt nyupptagen potatis (kokad ca 10 minuter innan den lades på grillen), hemodlad sallad med dito sockerärtor och en jättegod sås på yoghurt med bl a lime, vitlök och honung.

Sent på kvällen blev det hemlagad glass till efterrätt. Min favorit, yoghurtglass med päron och vanilj. Tyvärr blev glassen inte så väldigt fryst, trots att vi kylt smeten innan den kördes i glassmaskinen. Jag tror att den frys som blocket till glassmaskinen förvaras i måste vara rejält kall. Hemma hos mig fungerar det bra om jag trycker på "infrysningsknappen" på min frys några timmar innan glassen ska tillverkas.

Det var jättekul att äntligen komma och se Kråkhoppet. Stort tack, M!

Smaklust 2009

Vi fick hela två härliga stunder på Smaklust, mässan där småskaliga svenska matproducenter presenterar sina produkter. På fredagen scannade vi först av mässområdet för att ganska snabbt hamna "på västkusten" med champagneglas, underbara pinfärska bohusostron och skaldjurstallrikar framför oss. Ostron ÄR det godaste jag vet! När vi blivit nöjda gick vi runt och testade små bladskott som man lätt kan odla själv, älgörtsdryck, barkbröd, stomp, souvas, ostar av alla de slag, korv och andra charkprodukter, kräftor från Vadstena, marmelader och chutneys, alla upptänkliga sorters ost, rökt och gravad fisk, suveräna grönsaker, ostkaka och mycket, mycket mer. J envisades med att äta flera smakbitar av stinkande surströmming. När regnet drog in över mässområdet hamnade vi återigen "på västkusten" för att dela på ytterligare en delikatesstallrik med bl a skaldjur.

På lördagen tog vi en shoppingrunda. Portulak för balkongen, flera sorters goda tomater, värmländsk bresaola, bacon och korv från Dalarna, färsk vitlök, en väldigt god blåmögelost (Hillesands blå från Jämtland), chutney på gröna tomater, mjukt tunnbröd, färsk vitlök och rökt renkött hamnade bl a i våra påsar. Lunchen åt vi hos Dalarna. En tallrik med blandade delikatesser med betoning på kött.

Några erfarenheter från mässan antecknar jag mest för min egen skull:
Kul med de fina gröna skotten som man kan odla och klippa över maten. För att inte tala om vad snyggt det skulle vara med ett par askar kryddgrönt på middagsbordet! Förutom ärt- och solrosskott odlade Thunbergs trädgård broccoli, kålrabbi, daikon och rödkål som skott.
Vad många goda tomatsorter det finns! Butikens smaklösa holländska kan slänga sig i väggen.
Även om norsk lax ÄR gott så kan den inte jämföras med den ljusare viltfångade Östersjölaxen. Vilken smak!
Havtorn är både nyttigt och kan utnyttjas på massor olika sätt.
Grovkorniga, kryddiga lite söta senaper är gott. Det borde gå bra att göra en egen?
Grön tomatchutney är ett perfekt sätt att ta tillvara gröna tomater.
Tryffelsalami... behöver jag säga mer?
Spröda, möra hårda tunnbröd är jättegott. Jag måste fortsätta mina experiment med tunnbrödsbakning!
Jag gillar ostar med blåmögel eller gjorda på getmjölk bäst om man ska generalisera. De godaste ostarna har både lite bett i smaken OCH en rund och fin fyllighet. Vadstenakräftorna låg i den mest perfekta kräftlagen. Tyvärr var receptet hemligt, men jag måste experimentera fram något liknande.
Kul att det fanns djur med på mässan. Vi hittade söta smågrisar, kaniner med hängande öron, getter, hönor och lamm. Lamm förresten, tyvärr missade vi helgrillat lamm. Vi kom precis när grillningen började och om jag inte minns fel tar den en hel dag.

Smaklust är verkligen ett bra initiativ med massor möjligheter till kulinariska upptäckter! Det var mer välordnat i år jämfört med för två år sedan, men första gången det hölls blev vi så otroligt positivt överraskade eftersom vi inte haft någon aning om vad som väntade. I år var förväntningarna skyhöga och de uppfylldes i stort sett.