Färska egna rädisor

Äntligen är mina rädisor färdiga. I år blev de riktigt lyckade, eftersom jag äntligen fattat att jag måste så rädisor riktigt tidigt, senast i mitten av april. Missar man det får man en ny chans på sensommaren. Efter sådd får rädisorna aldrig torka ut. Det gäller att vattna och vattna för att få spröda, krispiga rötter. Jag odlar mestadels vittippade avlånga sorten "French breakfast".

Rädisor är såklart helt underbara i sallader, men de är också goda som de är, till en ostbricka eller med bara smör och salt.

Så mycket att skriva om, alldeles för lite tid...

Snälla ge mig mer tid så här års!

Jobb, odling, spännande projekt och supergod mat mer eller mindre varje dag, men alldeles för lite tid att skriva om något präglar "sköna maj" detta år.

Jag har en massa spännande inlägg på lut, men bjuder ikväll på en helt nyutslagen kaprifol.

Doften av kaprifol är för mig oerhört förknippad med försomrarna på vår familjs landställe på Adelsö i Mälaren.

Sommarlovet när jag var fjorton år åkte jag och två kompisar ut till vårt hus på ön efter skolavslutningen.

Vi var äntligen gamla nog för att kunna rå oss själva med mat (spagetti och ketchup, typ...), men inte tillräckligt avancerade för att hitta på något dumt. Jag minns att det dök upp en granntjej, yngre än oss, som försökte introducera oss för "dåligheter", men vi försvarade oss med våra herbarium. Låter som om det inträffade på 1800-talet, men var faktiskt inte SÅ många år sedan.

Om jag rotar tillräckligt djupt kan nästa inlägg/bild visa detta gulnande herbarium som jag fortfarande har kvar.  Massa glad helg önskar fröken Dill

Glasört - äntligen ser jag ut att lyckas med odling av gourmetväxten

Min jakt på att försöka få igång egen odling av Glasört (Salicornia europaea) har pågått i åratal. I Danmark kan man köpa denna läckra växt i saluhallar, men jag har aldrig sett den i Sverige. Glasört är saftspänd, krispig och smakar exotiskt salt som havet.

I vilt tillstånd lär det finnas bestånd av Glasört på några få områden i Sverige. Saltöversvämmade strandängar på t ex Öland och i Sörmland. Jag har tvingat med J på otaliga exkursioner för att få se växten i naturen och kanske lägga vantarna på några färska fröer, men har inte lyckats ännu. En gång på Öland blev vi jagade av vilda stutar och en annan höll vi på att fullständigt gå ner oss i den sanka marken på en kuststräcka av sörmlandsleden. Å andra sidan var det faktiskt spännande naturupplevelser som vi aldrig skulle fått om jag inte vore besatt av glasört.

Tre gånger har jag försökt odla min favorit, med frön specialbeställda från England. Första gången grodde det inte. Antagligen var fröerna inte tillräckligt färska. Andra gången fick jag upp små plantor, men glömde krukan ute vilket ledde till att "herr Frost" gjorde processen kort med mina småttingar.

Med nu, äntligen, har jag några pytteplantor på gång i en kruka. Jag sköter dem noga och vattnar med saltvatten (1 tsk jodfritt salt i en pint vatten ska det vara enligt engelska experter).

Nu hoppas jag på att under sensommaren kunna servera läckra fisk- eller skaldjursrätter med egenodlad glasört.

Jobb, jobb, jobb

Om ni undrar vad fröken Dill ägnar sig åt i sköna Maj så kan jag svara att INTE är det mat...

Om man inte räknar Babybel-ostar som man kan äta framför datorn. Notera skräphögen till höger på bilden.

Just idag har jag flytt till landet för att klara tre samtidiga inlämningar som ska vara klara "igår". Jobbar så att tangenterna glöder och har betat av ett antal mail, telefonsamtal och ett telefonmöte sedan jag kom hit vid åttatiden i morse.

Phu, varför är jobbet alltid så hysteriskt så här års?

Godast på grillen!

Min absoluta favorit på grillen är pestofyllda baconlindade kycklinglårfiléer som äts med en pikant sås. Receptet kommer från en gammal Elle à la carte och jag har lagat det så många gånger utan att tröttna. Av tradition brukar jag inleda min semester med att äta denna rätt, så fram emot slutet av juni misstänker jag att grillröken kommer stå tät från min kompis M:s tomt på södra Gotland.


Fyllda kycklinglår inlindade i bacon, 8 portioner

1 kg kycklinglårfilé
20-25 baconskivor

marinad:
1 msk hackad färsk rosmarin
2 vitlöksklyftor
1/2 dl pressad citron
1/2 dl olivolja

fyllning:
15 soltorkade tomater
2 färska tomater
1 kruka basilika
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
5 msk hackade hasselnötter
3 krm svartpeppar
1 tsk salt

sås:
6-8 sardellfiléer
1 dl kapris
4 dl tjock yoghurt
salt och peppar
lite pressad citron

Hacka vitlöken och blanda alla ingredienser till marinaden. Låt kycklingen ligga i marinaden i ca 4 timmar.

Blanda samman alla ingredienser till fyllningen i en matberedare. Mixa till en grövre blandning.

Ta upp kycklingbitarna ur marinaden och låt dem rinna av lite. Lägg en sked fyllning i varje kycklinglår. Linda baconskivor runt och fäst med tandpetare.

Lägg filéerna i ett halster och grilla.

Såsen görs så här: Låt sardellerna rinna av och finhacka dem. Hacka kaprisen. Blanda samman alla ingredienser med yoghurt och smaka av med salt, peppar och citronsaft.

Njut av de goda kycklingknytena och den pikanta såsen. En matig sallad, t ex med bulgur tycker jag passar till.

Helgen då sommaren kom!

Vilket otroligt fint väder det varit i helgen. Sommmmmmar!

Jag har mestadels haft betydligt mer fokus på trädgård och odling än på mat, men lördagen var ett undantag. Syrran fyllde år och jag hade lovat att ta med mig lite olika saker att grilla. Syrran är numera nästan vegetarian, så det blev två olika vegoburgare, mina goda rödbetsburgare och premiär för vegoburgare efter recept från (det rätt förfärliga TV-programmet) Vegorätt.

Jag fixade även pestofyllda baconlindade kycklinglårfiléer till den del av födelsedagssällskapet som äter kött. Här hittar ni det receptet.

Rödbetsburgarna blir alltid så otroligt goda. Det är lite pyssel att få till dem, men det är det värt. Den här gången glömde jag att tillsätta de färska kryddorna i smeten, men det gick lika bra att mortla dem med oljan som penslades på burgarna.

Vegoburgarna från Vegorätt lät spännande eftersom de innehöll stora mängder långsamstekt gul lök och svamp. Smaken blev toppengod, men trots att jag följde receptet blev smeten lite för lös. Vi fick köra burgarna en stund i varmluftsugn innan de kunde grillas.

Jag kommer definitivt att göra om vegoburgarna för de blev härligt smakrika. Långsamstekt karamelliserad gul lök och svamp ger ju burgare som passar perfekt med "vanliga" hamburgerdressingar och grillsåser. Mums!


Vegoburgare, 8-12 portioner

250 g champinjoner
1 1/4 dl puylinser
1 1/4 dl hirsgryn (skulle varit hel hirs, men det fanns inte på ICA i Rimbo)
5 dl vatten
5 gula lökar
3 vitlöksklyftor
3/4 dl solroskärnor
3 msk japansk soja
svartpeppar från kvarn
rapsolja till stekning

Koka linser och hirs mjuka enligt instruktion på paketen.

Skala, lökarna, skär grovt och stek bitarna gyllene i olja under minst en halvtimme.

Skär svampen i bitar och stek den också.

Mixa solroskärnorna. Tillsätt övriga ingredienser och mixa till en färs som inte ska bli alltför fin, lämna lite större bitar kvar.

Forma burgare. Låt gärna torka ut i 180 graders varmluftsugn ca en kvart innan de penslas med olja och grillas.

Bråda tider!

Ölkorv, morot och grissini är helt perfekt mat! Med en servett kan man nämligen äta dem utan att ta av sig trädgårdshandskarna.

När våren är så sen och kommer så plötsligt som i år blir det verkligt bråda tider. Hemma har jag många hundratals plantor och fler fröer hamnar i jorden varje dag.

På landet ska den slutliga växtplatsen för allihopa förberedas och här ska det också sås fröer direkt i jorden.

Några exempel på vad som prunkar i odlingskärl hemmavid: massvis med olika tomatsorter, paprika, chili, physalis, squash av ett flertal sorter, gurka - både för inläggning och direktkonsumtion. Fyra olika sorters bönor, luktärtor, blomman för dagen, rosenskära, rödbetor, mangold, en massa kålsorter, sallat, kryddörter mm mm.

På landet har rädisor, dill, sockerärtor och bondbönor börjat titta upp. Gräslök, persilja, ostronört, timjan, kinesisk gräslök, grekisk oregano, pepparrot, salvia och libbsticka är ju fleråriga och redan uppe. Jag hoppas att sparrisen överlevt, men ännu har jag inte sett några knoppar... Jag har också sått morötter av alla de färger, en massa olika sorters sallat, palsternackor och satt rödlök.

Det ska bli otroligt skönt med den kommande långhelgen. Då hinner jag förhoppningsvis både äta gott och ägna mig åt trädgård och plantor.