Genialiskt vegetariskt

Jag hade aldrig kommit på det själv, men idéen som kommer från Karin är genialisk. Självklart ska man laga stroganoff med halloumi!

Halloumi stroganoff, 2 port
1 paket halloumi, i skivor
2 msk olivolja
2 gula lökar, skalade och skivade
1 vitlöksklyfta, riven
1/2 squash, skuren i bitar
1 röd paprika paprika, skuren i bitar
5 champinjoner
1/2 dl tomatpuré
2 stora tomater, i bitar
3 msk sherry
Grönsaksbuljong, pulver eller fond
Salt, paprikapulver, nymald svartpeppar, oregano
Tabasco
Färsk persilja

Stek vitlök och lökskivorna i olivolja. De kan få lite färg, men passa så att de inte blir för mörka. Stek squash, paprika och champinjoner. Fräs även med tomatpurén en stund. Blanda i tomaterna och den gula löken. Späd med sherry, vatten och grönsaksbuljong. Koka ca 10 minuter. Den gula löken ska bli mjuk. Stek halloumin på ganska hög värme så att ytan får fin färg. Blanda i. Servera med en klick gräddfil, saltgurka, pressad potatis eller vildrisblandning. Strössla hackad persilja över rätten vid servering.

Yakitorispett och nudlar med grillade grönsaker

I flera veckor har J och jag varit sugna på japanska kycklingspett, yakitori. Jag tror det började när vi satt och åt varsin bit paj på ett café och såg några andra gäster som serverades yakitorispett. Det såg så GOTT ut!

Ibland kan man hitta rätt goda färdiga, frysta yakitorispett i affären. Tyvärr har jag inte sett den sort jag gillar i någon frysdisk på länge. Tur att yakitorispett är inte alls är svåra att göra själv. Har man en välsorterad asiatisk affär att tillgå så kan man köpa såsen/marinaden färdig vilket fungerar bra om tiden är knapp. Annars kan man såklart göra sin egen!

Jag försöker att hålla mig till ekologisk kyckling numera. Till spetten är kycklingfié bäst. En enda filé Bosarpkyckling räckte faktiskt till flera portioner. De ekologiska fåglarna får växa sig större och är också mer smakrika.

När man ändå ska grilla sina kycklingspett kan man passa på att desstuom grilla grönsaksskivor som tillbehör. Jag tycker att risnudlar, gärna den lite bredare sorten, passar fint till.


Yakitorispett och nudlar med grillade grönsaker, 2 port

250 g kycklinfilé
3 tsk sake eller sherry
5 tsk japansk soya
1 tsk mirinvin
1 tsk socker
grönsaker i bitar, t ex röd lök, purjo, paprika, squash...
ev lite liquid smoke
2 portioner risnudlar
1 msk smakneutral olja
chili
koriander

Koka ihop ingredienserna till såsen i en liten kastrull. Konsistensen ska bli lite simmig. Låt såsen svalna. Blötlägg små träspett. Skär kycklingfilé i kuber. Trä på spetten. Låt marinera i såsen.

Godast blir spett och grönsaker om de grillas på kolgrill. Om de ska grillas i en panna brukar jag ibland pensla med aningen rökkoncentrat, liquid smoke.

Grilla spett och grönsaker. Vill man vara lite extra omsorgsfull kan man börja med att grilla spetten på högsta värme för färg, yta och snygga grillränder, åter pensla med sås och låta gå färdigt på lite lägre värme, ev under mer pensling så att de blir lackerade av yakitorisås.

Blötlägg nudlarna några minuter i kokvarmt vatten. Spola med kallt vatten och häll omedelbums på någon matsked olja för att nudlarna inte ska klibba ihop.

Servera spetten med nudlar och grönsaker. Häll över yakitorisås. garnera med chili och korianderblad.

Ett steg på vägen till det perfekta köket!

Ibland önskar jag att jag var en sån där person som hade pengar på lut för välbehövlig totalrenovering av köket (när jag ändå önskedrömmer kan jag ju lägga till badrummet på den listan också...). Så är nu absolut inte fallet, varför renovering får ske lite pö om pö när pengar och/eller tid finns.

För flera år sedan installerade vi en diskmaskin. En högst älskad pryl som säkert räddat vårt förhållande flera gånger om. Istället för att bråka om disken somnar vi till maskinens trygga brum. Problemet är bara att köket är litet och för att rymma diskmaskinen var vi tvugna att ta bort en lådhurts. 

Vi har i åratal levt med tusentals köksprylar på olämpliga ställen. Svåråtkomliga i skåp i sovrummet, på diskbänken i korgar och i värsta fall på "bra ställen", vilket kunde vara i en påse längst in i garderoben, i badrumsskåpet, på landet eller någon annanstans där man absolut inte hittade dem när de behövdes.

I somras tog vi äntligen tag i saken och monterade en smart hylla. När man har ont om kvadratmeter gäller det att utnyttja rumshöjden. Människor är sällan längre än två meter och vi har ju betydligt högre takhöjd än så. Högt upp, längs en hel vägg i köket monterade vi en hylla. Lyx-enkla konsoler från Norrgavel målades med doftande äggoljetempera. Vi tog reda på var väggreglarna gick, för att förankra konsolerna ordentligt i dessa. Själva hyllplanen var enkla, billiga furulimfogsplankor som vitlaserades. Vi monterade också en smart rundstav för att kunna hänga köksredskap lättåtkomligt på S-krokar.

Jag är mycket nöjd med den nya hyllan. Äntligen har vi lite koll på alla köksprylar!

Vad håller jag på med?

Just nu lagas inte mycket nyskapande mat hos oss. Både J och jag kör på högfart på våra jobb och det blir mycket färdigköpt mat och snabba gamla favoriter lagade. Jag tänkte passa på att berätta lite om vad jag håller på med när jag inte står i köket, vid grillen eller i trädgården. Just nu är jag dessutom engagerad i några extra spännande projekt på jobbet.

Byggnader är ju min grej yrkesmässigt, det har kanske framkommit tidigare på bloggen. Jag är arkitekt, jobbar med tekniska beskrivningar och främst med ombyggnader. För tillfället arbetar jag bland annat med hela tre fantastiska hus. Min roll i de olika projekten är inte jättestor, men det är verkligen kul att få vara en del av teamen som får förtroendet att ta hand om sådana kulturskatter.

Eastmaninstitutet på Dalagatan brukar man kännna till om man har haft tandställnig som barn och bor i Stockholm. De stiliga huset från 1930-talet har mängder med unika detaljer som ska bevaras, men fasaden är i dåligt skick, en hel del ytskikt på insidan är utslitna och lokalerna behöver tillgänglighetsanpassas och byggas om så att de fungerar för modern tandregleringstandvård. Även tomten runt huset, som med långfasaden vetter mot Vasaparken, ska rustas upp.

I Umeå, intill Umeälven, finns vackra Östtegs skola, vars äldsta del är från förra sekelskiftet. Interiört är skolan sliten och inte mycket finns kvar som minner om husets historia. Vi hoppas kunna väcka upp denna pärla ur sin törnrosasömn, men ändå hålla kommunens strikta budget. Den nyare delen av skolan behöver en total uppfräschning invändigt och i ett senare skede ska det dessutom tillkomma en utbyggnad för att få plats med alla funktioner.

Med fasaden mot Kungsträdgården i Stockholm finns en fantastisk fastighet som heter "Piperska huset". Byggnaden, som till del är från 1700-talet, håller på att omvandlas till hotell med hög svansföring. Man vill få tillbaka lite av den historiska känslan genom bevarande och återskapande av detaljer och ytskikt, men sedan tillkommer också en totalmodern del eftersom gården ska glasas över och bli en stilig hotellobby och bar.

Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att stå i köket, men ibland känns det värt att ta genvägen med pizzeriapizzor och hämtsushi för att hinna lägga mer krut på spännande jobbprojekt!

Måndag med vegetarisk grillning

Vädret är fortfarande grillvänligt. I de underbara sammetskvällarna lockar Weber-glöden.

Nu är grönsakerna också som allra bäst. Jag har många hemodlade sorter, men det är också lätt att handla goda varianter i vanliga butiker. Paprikor i olika färger, aubergine, zucchini, morot, lök, purjo och så vidare.

För att inte sakna kött eller fisk när man grillar gäller det att tänka till. Gnisslig halloumi, några skogschampinjoner, crunchiga pannrostade cashewnötter och en dressing över det färdiggrillade är några tips.

Allt som ska grillas penslas med olivolja, saltas och peppras. En dressing med olja, citronsaft, vitlök och några örtkryddor fungerar fint att sprinkla på. En grönsallad och en enkel vitlökssås på bas av tjock yoghurt till det hela och måndagskvällen är räddad!

Fredagsgott - quesadillas med en twist

Vilken sommar vi har, trots att kalendern skriver september. Här i byn på landet firar vi fredagskväll.

Senare ska vi äta absolut pinfärska skaldjur från västkusten, men vi inleder med ett snabbgjort smafsel där vi alltid nästan slåss om bitarna - quesadillas. Vi testade finhackad hemodlad jalapeno-chili på en quesadilla, men den var faktiskt FÖR stark. Bäst blev som vanligt chipotlepaste, denna oumbärliga produkt från Santa Maria. Den här gången överströsslades dessutom quesadillorna av finhackade epazoteblad från kryddlandet. Ett mycket lyckat expreiment. Lätt ton av örtig citrus och "bildäck"... fast gott!

Såsen - färdigköpt, för fredagsgott ska vara snabbt att fixa!


Quesadillas en fredag i början av september

Vetetortillas
Smör
Chipotlepaste
Purjolök
Hackade fina epazoteblad (eller färsk koriander)
Riven lagrad ost, vi tog prästost
Färdig tacosås eller salsa, gärna stark

Bred tortillas med smör och ett tunt lager chipotlepasta. Fördela riven ost, hackad purjo över. Toppa med epazote eller koriander. Lägg över en tortilla till. Stek i torr järnstekpanna tills quesadillorna får fin färg och osten smält. klipp i trekanter och servera med tacosås och gräddfil.

Otroligt god sorbet

Eftersom jag mest jobbat och inte lagat så många nya och spännande maträtter på sista tiden får dagens tips bli något färdigköpt.

Jag är oerhört kräsen när det gäller glass och sorbet. Det finns inte många färdigköpta varianter som jag tycker är tillräckligt bra.  Frysmat-kedjan Picards sorbet-pyramid är ett stort undantag. Den är allt annat än billig, men väldigt, väldigt god. Faktiskt NÄSTAN så god att egen tillverkning av sorbet känns som onödig överkurs. Nu gäller det bara att skapa plats i frysen för att få plats med en ny pyramid. Och så gäller det att gömma den så att J inte slukar den...

"The owls are not what they seem..."

Vi kollar på Twin Peaks på Netflix på kvällarna.

Och citatet stämmer. Ugglan på bilden är i själva verket en sparbössa där vi sparar lite pengar för kommande spännande restaurrangbesök!

Camillas køkkenhave

Jag har läst Camilla Plums bok "Camillas køkkenhave". Camilla är en av mina allra största idoler och jag tycker det är helt fantastiskt att Danmarks radio bjuder på alla hennes suveräna tv-program. (Hittas enkelt från denna sida.)

"Camillas køkkenhave" är en härligt tjock bok om köksväxtodling med kloka, personliga, intressanta texter och fantastiskt fina bilder. Den är ett bra tips både för nybörjarodlaren och den mer avancerade. Lite jobbigt är det att läsa på danska, men man vänjer sig snabbt. Några av Camillas danmarksanpassade råd får man såklart ta med en nypa salt om man själv odlar i de bistrare odlingszonerna i Sverige, men mycket fungerar säkert även här.

Camilla berättar om de olika köksväxternas historia, ger odlingsråd, sortråd och tips hur man bäst tar hand om och äter grönsakerna. Mångfalden i köksträdgården hyllas i boken. Grönsaker i alla möjliga färger och former bara MÅSTE testas och sedan får man själv finna ut vilka man tycker är godast och mest odlingsvärda. I Camillas filosofi ingår också att så i omgångar så att man kan skörda under lång tid. Annars finns ju risken att all sallad blir färdig lagom till semestern, när man själv reser bort...


Nedan har jag listat lite "kom-ihåg" till mig själv, några high-lights från boken som gav mig inspiration och idéer.

• Sparris, kronärtskocka och majs är de grönsaker där skillnaden är störst mellan egenodlat och färdigköpt.
• Sparrisplantor behöver mycket kalk. Det gäller att testa jorden så att den inte har för lågt pH och kalka både vid planteringen och senare. Sedan säger Camilla INTE att man måste vänta tre år innan man börjar skörda sin sparris. Plocka försiktigt första året bara, är hennes råd.
• Ett tips som jag själv kan stå för är att förkultivera bönplantor, annars blir de omedelbums uppätna av diverse småkryp.
• Limabönor, som även kallas butterbeans, slår Camilla ett slag för. De ska ha kastanjesmak med ton av mandel. Jag försökte faktiskt odla dessa i våras, även om jag tror att zon 4 egentligen är lite för tuff, men fröna grodde inte så jag har ingen erfarenhet att dela med mig av.
• Något som jag testat, men aldrig lyckats med är att odla är soyabönor som kan ätas som i Japan, som gröna kokta edamamebönor. Sorterna ´Fiskeby´ eller ´Envy´ finns och ska vara anpassade för nordligt klimat, men vid mina försök har de plantor som överhuvudtaget kommit upp tynat bort, trots att jag skämt bort dem. I bästa fall har de levt en bleknad tillvaro och givit bara enstaka bönor. Camilla hade tyvärr inga nya råd, men jag måste nog testa soyabönsodling ytterligare ett år.
• Camilla tipsar också om att man kan odla vackra och roliga yin yang-bönor. Undrar om det går också i svenska zon 4?
• Hästgödsel med mycket färsk halm (eller spånströ, antar jag) förbrukar i första stadiet nästan mer näring än den ger - för att bryta ner halmen. Kan avhjälpas med att hönsgödsla samtidigt, halmen är bra i längden för att förbättra jorden.
• I år börjar mina chiliplantor ge frukt först nu. Jag vet sedan tidigare erfarenhet att det är svårt, men jag vill gärna göra som Camilla och försöka övervintra några nerklippta chiliplantor.
• Fänkål ska tydligen sås i omgångar fram till augusti. Plantorna lär gilla hösten. Fänkålsroten är också en delikatess som man får som bonus när man odlar själv.
• Pumpa och squashplantor blir alltid så rangliga för mig. Jag har tidigare varit rädd om rothalsen, men enligt Camilla ska de sättas ca 5 cm djupare i jorden än i krukan. Rötter växer fram på stammen och de blir stadigare.
• Camilla tipsar om slovensk pumpakärnsolja som smakar som arganolja och är dessutom är supernyttig. Vet inte var man kan få tag på denna superolja, men det låter intrssant.
• Ett morotssorttips är den gula moroten ´Jaune du Doubs´ som får alla färger mellan aprikos, creme och citrongul. Smaken ska vara speciellt fruktig med toner av knappt mogen mango.
• Camilla serverar gärna tallrikar med berg av bondbönor med salt, oliver färsk getost, rädisor någon god korv och ett glas rödvin till. Hon tipsar om att man vinner rätt mycket i tid om man innan sådd blötlägger bondbönsfröer ca 12 timmar. Jag ser på bilderna i boken och blir sugen på att återigen odla vackra rödblommande bondbönan ´Crimson Flowered´. Den är inte så högavkastande, men VILKEN skönhet!
• Att danskar är helt galna i sina "kartoffler" är ju ingen nyhet. Camilla odlar massor olika sorter och vill man ha en utmaning ska man tydligen testa kulturarvssorten ´Aeggeblomme´, som lär vara svårodlad, men också supergod.
• Pepparrotsodling på proffsnivå är rätt krångligt, rötterna ska putsas och fixas med, men att odla den nordiska kryddan för husbehov kräver inte så mycket pyssel, tipsar Camilla. Lite vinda och skeva blir rötterna, men ändå goda och smakrika. Jag får väl prova att gräva upp lite av min oomskötta planta och se om jag kan utvinna några ätbara rötter.
• Kinesiska jordärtskockor, Stachys Affinis, har jag odlat tidigare. Jag tyckte aldrig riktigt att jag fick till dem, de blev små och rätt beska. Samtidigt var de lättodlade, perenna, blommade vackert och spred sig som bara den. När jag läser om växten, vars rotknölar liknar små michelingubbar, blir jag sugen på att odla den igen.
• Havrerot har jag inte odlat tidigare, eftersom jag trott att den är tristare i smak och konsistens jämfört med palsternacka och svartrot. Enligt Camilla kallas havreroten "vegetable oyster" och kan med fördel ätas med fisk eller musslor eller wokas med fisksås och söt soya. DET låter ju mycket inressant!
• Kardborrerot, Arctium lappa, kallas även ´gobo´ i japan, där den är populär. Jag har läst om den på flera ställe på sista tiden. Det lär vara en fin rotfrukt, lite lik svartroten med smak åt det lite kronärtskocksaktiga hållet. Plantan kräver mer plats än svartrot och får tyligen enorma blad.
• Jordkastanj, Bunium bulbocastanum, är en växt som finns vilt i vissa delar av södra Sverige. Det lär vara en vacker planta, med nötsmakande knölar.
• Rotselleri gillar jag jättemycket och brukar odla, även om den måste förkultiveras och sedan tar stor plats i kökslandet. I år blev det tyvärr inga plantor satta, men nästa säsong kommer jag att ha den igen nu när Camilla Plum tipsat om att den används mycket i kinesisk mat t ex wok, gärna med koriander och basilika.
• Spenat tycker jag är svår att lyckas med, den går bara upp i frö. Camillas tips är att testa att höstså spenat.
• Malva Vartillicata, kinesisk grönsaksmalva, är en malvasläkting som används som sallad eller spenat. Den ska plockas ung och självsår sig gärna. Även andra malvor lär vara ätliga. Undrar om det gäller de vackra blommorna också, och om de i så fall smakar gott?
• Att man äter vallmofrö vet jag ju, men att vallmoblad kan ätas som spenat hade jag ingen aning om!
• Jag är ständigt på jakt efter nya tomatsorter. Camilla tipsar om flera, men den jag fastnar för är ´Lemon drop´. Enligt Camilla är dessutom tomater är i princip självbefruktande. Alltså borde man kunna ta frö av alla sorter som inte är F1-hybrider och få samma sorts tomater igen. Jag är ändå lite skeptisk, med tanke på att mina tomater bor utomhus och har sällskap med en hel hoper humlor som kanske riskerar att fixa korsbefruktning.
• Camillas tips på godaste gröna ärtan är sorten ´Hurst Greenshaft´.

Mmmmorgon!

Just nu är jag inne i en intensiv jobbperiod. Stora projekt, många och täta dead-lines.

Men mat måste man ändå äta och särskilt då frukost. Storfavorit så här års är knäckemacka med majonäs och drivor av tomatskivor. Salt och svartpeppar på toppen! Mina egenodlade tomater smakar såklart helt suveränt, men numer finns ju goda tomater att köpa också.

Om knäckebrödet mist sin knäckghet kan det lätt knastras upp med med en liten stund i brödrosten eller ugnen. Tänk bara på att det behöver svalna några minuter efter värmebehandlingen. Allra godast är hemgjord majonäs, men av de färdigköpta är "Hellmans" inte så dum. Dijonsenap fungerar också.

Mera skörd - havtorn

Skördekorgarna som följer med hem från landet är verkligen imponerande så här års. Det enda jag saknar är svampen. Skulle inte vara så dumt med lite regn i Roslagen...

Något som däremot verkligen imponerar är havtornen. Jag satte havtornsbuskarna Romeo och Julia för några år sedan. Havtorn är skildkönad, så man behöver en han- och en honplanta för att det ska bli frukt. De första åren bjöd bara på enstaka bär och jag började nästan undra om något var fel. Plantorna fick ändå vara kvar, för de är verkligen vackra - "nordens oliv". I år slog det däremot till och Julia dignar av bär.

Jag plockar bären vartefter och lägger in dem i frysen för c-vitaminrika desserter till den mörka säsongen. De är sura i sig, men uppsötade smakar de exotiskt, lite som passionsfrukt, fast med en liten unkig ton som gör smaken intressant.

Jag har en del idéer vad jag vill göra med mina havtornsbär, men är tacksam för fler tips.