Suveräna asiatiska laxbiffar

När jag bloggade om laxwallenbergare i höstas tipsade Emil om Lisas asiatiska laxbiffar. Sedan dess har jag varit sugen på att testa den spännande rätten. I fredags var det dags. Medan vi njöt av vårt fredagsvin rörde J blixtsnabbt ihop smeten och stekte laxbiffarna. Under tiden gjorde jag en sallad med glasnudlar.

Resultatet blev helt makalöst gott! Vi stekte rejält många biffar och de var också jättegoda att äta kalla dagen efter.

Glasnudelsallad

Glasnudlar tillagade enligt instruktion på paketet
Avocado i bitar
Shalottenlök, finstrimlad
Gurka, julienneskuren
Morötter, julienneskruna
Romansallad
Dressing: Smakneutral rapsolja, sweet chilisås, pressad lime, hackad färsk koriander, salt och peppar

Blanda salladen, häll över dressingen och servera till Lisas otroliga biffar. Beroendeframkallande!

Fredagsvinet var Clay station från USA. Det är gjort på druvan viognier och ska fungera till asiatisk mat. Annars brukar halvtorra vita viner rekommenderas till asiatiska rätter. De flesta halvtorra vita viner smakar alltför sliskigt för mig. Jag efterlyser andra vintips som fungerar till asiatiska smaker!

Fjällstugumat - värmande gulasch

Tyvärr bojkottar J all vintersport, trots att han är en fantastisk utförsåkare, så vi åker inte till någon fjällstuga. Å andra sidan råder denna vinter nästan fjällstugukänsla även i storstaden. Man kan definitivt spänna på sig skidorna hemma vid husknuten och åka nästan vart som helst, så dåligt plogat är det!

Gulash måste vara den mest optimala fjällstugematen. Den blir bara godare av att lagas i förväg och ätas senare. Jag gör en rustik vardagsvariant med köttfärs, igår blev det till och med färdigstekt färs, frysrester från en tacomiddag.

Jag vill ha rött vin i min gulasch och sedan kryddar jag med mortlad kummin och det übergoda söta, rökta paprikapulvret Pimentón de la Vera. Gulasch passar lika bra framför en sprakande brasa som att ta med i en mattermos på vinterutflykten.

Mustig vardagsgulasch (4 port)

2 gula lökar, grovhackade
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 burk muttis konserverade tomater
2 röda paprikor, i bitar
250 g köttfärs
6 potatisar, skivade
2 dl rött oekat vin
1 msk dijonsenap
En nypa socker
Kalvfond
Paprikapulver, sött och rökt
Cayennepeppar (lite)
Mortlad kummin
Timjan eller mejram
Salt och svartpeppar
Till servering: bröd och gräddfil

Fräs lök och vitlök och bryn köttfärs i omgångar. Lägg i en gryta med krosstomat, potatis, vin, kalvfond och senap. Koka tills potatisen börjar bli mjuk. Smaka av med kryddorna. Bryn paprikorna lätt på sidan om och tillsätt dessa i grytan vid slutet av kokningen.

Servera med gräddfil och bröd.

Extraprisjakten

Det är bara att erkänna, jag har ärvt min mammas näsa för extrapriser. Lite skämmigt, men om man ändå passerar butiker tillhörande lite olika kedjor på vägen hem från jobbet så kan det finnas pengar att tjäna genom att handla där priset är bra. Dessutom kan man låta sig inspireras av de varor som butikerna erbjuder.

Jag tänker försöka ha ett inlägg i veckan där jag lagar något gott av en eller flera extraprisvaror.

Först ut är kycklinglårfilé för 79 kr/kg från Vi butikerna. Vi köper hellre kycklinglårfilé än bröstfilé, som lätt kan bli torr. Dessutom brukar lårfiléen vara lite billigare. Vi-butikerna erbjöd också rökt sidfläsk för 59 kr/kg. Inte alls dumt! Kanske är det till och med rökt till skillnad får den mesta bacom man köper som bara är smaksatt med rökarom. Muttis krosstomater fanns också till specialpris.

Kyckling, sidfläsk och krossad tomat gav inspiration till en lite rustik rätt, perfekt så här på vintern.

Fyllda kycklinglårfiléer med smak av citron och rosmarin med J:s mustiga tomatsås och matvete (4 port)
6-8 kycklinglårfiléer
Saft och skal från 1 citron
Några kvistar färsk rosmarin
2 msk olivolja
2 klyftor vitlök
1 burk Mutti krossade tomater
1 gul lök, hackad
En nypa socker
1 msk grönsaksbuljongpulver
En skvätt balsamvinäger
Timjan
150 g sidfläsk
Ca 6 st soltorkade tomater
Salt, peppar
Smör att steka i
2 dl matvete

Finhacka och mortla den färska rosmarinen med olivoljan, blanda med en pressad vitlöksklyfta, saft och rivet skal från citron. Marinera kycklingköttet i blandningen.

Fräs hackad lök och en pressad vitlöksklyfta i smör utan att det tar färg. Häll i krossad tomat och buljongpulver. Koka minst en halvtimme. Smaka av med en nypa socker, balsamvinäger, salt, peppar och timjan.

Koka matvetet enligt instruktion på förpackningen, men komplettera gärna med lite kycklingfond i koket.

Tärna sidfläsket fint. Stek i en panna tills det blir knaprigt. Finhacka de soltorkade tomaterna, blanda med fläsket och fyll kycklinglårfiléerna med blandningen. Förslut dem med tandpetare. Salta och peppra.

Stek i panna tills kycklingköttet fått färg. Sätt in i 200 graders ugn, 10-15 minuter.

Servera kycklinglåten med tomatsås och matvete.


Kycklingrätten blev mycket god, men hoppa inte över att marinera kycklinglårfiléerna! Annars kan de bli lite smaklösa. Man kan konstatera att det är stor skillnad i kvalitet mellan ekologisk Bosarpkyckling och konventionell färsk kyckling. Bosarpfåglarna smakar såå mycket mer och dessutom väldigt gott i sig. Tråkigt att de är så dyra, ca 200 kr/kg och då är det hel fågel med ben i… När jag senast handlade en halv Bosarpkyckling på Coop reagerade till och med kassörskan på slutnotan och att en liten bit fågel kunde vara så dyr.

Försvunnet recept

Läste hos Annika om det lyckliga upphittandet av den försvunna receptsamligen. Även jag lyckades, via Elle mat och vin, få tillbaka några kära borttappade recept. Det var stor lycka att åter ha de goda recepten till hands!

Fast jag saknar fortfarande ett favoritrecept som varit borta i många år. Vad jag minns var det en riktig ”cross-overrätt”: mycket goda spett med fisk och räkor med tillhörande kryddsmör och kall sås, samt till detta en glasnudelsallad. Jag vet att det var curry (gul, indisk) och söt indonesisk soya i smöret och/eller såsen, möjligen ingick ingefära också, men det är också allt jag kan komma på.

Receptet kom, förvånande nog, från en begagnad ”tanttidning” typ Allers, Hemmets veckotidning eller liknande som jag hade hittat på mitt extrajobb i en möbelaffär på 90-talet. Några gånger har jag försökt experimentera fram rätten, men det har inte blivit bra. Om det är någon som har några tips om min goda maträtt skulle jag bli överlycklig om ni hörde av er!

Nytändning i taco-land

Bilden är lånad

Jag har gillat tex-mex sedan det kom på 1980-talet. Det senaste året har vi slutat med de tillsatsstinna halvfabrikaten, bortsett från färdigköpta tortillabröd. Att krydda köttet själv och göra egen sås/salsa är inga problem. Guacamole skulle jag aldrig drömma om att laga från mix som endast innehåller någon procent avokado. De friterade bröden; skal, tubs eller nachochips använder vi mycket sällan eftersom de känns för flottiga.

Vi har oftast köttfärs till tacos, men biff eller kyckling går ju egentligen lika bra. Eller varför inte en bönröra? Jag bryr mig inte om att göra någon speciell kryddblandning, utan kryddar köttfräset direkt efter smak med riven vitlök, chilipulver, chilipeppar, oregano, spikummin, lite pressad lime, salt och peppar. En mycket liten nypa socker om jag kommer ihåg det och kanske en skvätt kalvfond. (Om man söker på nätet hittar man lätt flera förslag på egen tacokryddblandning. )

Favoriten bland salsor/tomatsåser görs på färska fintärnade tomater, men så här års när det inte är säsong för sådana kan man såklart välja konserverade och laga en sås enligt nedanstående. I min färska salsa blandar jag förutom tomathack; finhackad rödlök, riven vitlök, saft av citron eller lime, lite socker, salt, peppar och spiskummin. Styrkan ordnas med finfinfinhackad egenodlad chili och/eller kanske några droppar tabasco. (Det finns en ny, rökig variant som verkligen är god.)

Guacamole görs på olika sätt, allt från mosad avokado med lite citron, salt och peppar till varianter med finhackad lök, riven vitlök, gräddfil, spiskummin, hackade tomater, lime och limeskal. Ibland byter vi ut gucamolen mot avocadoklyftor som marineras några minuter i en citrondressing.

Bland tillbehören vill jag ha gräddfil, någon sorts sallad, hackad rödlök, gärna färsk hackad koriander, inlagda jalapenos och bönor, t ex kidney- eller svarta bönor i marinad eller hemlagade refried beans enligt nedan.

Oliver är ett gott tillbehör. Skivad stjälkselleri fungerar. Jag brukade ha ost i mina rullar förr, men eftersom J inte vill ha det har även jag slutat.

Häromdagen hittade jag en majskolv från i somras i frysen. En sådan som plockats på fältet och sedan inom några timmar, innan sockret omvandlats till stärkelse, åkt in i frysen. Den frysta kolven fick koka några minuter, varefter de godaste majskornen skars av och fick förgylla tex-mex-middagen med sin aromatiska sötma.

Vi har nästan alltid mjuka tortillas till våra tacos. Jag har provat att baka dem själv, men inte blivit helt nöjd med reslutatet varför vi använder färdigköpta.

Om någon har ett riktigt bra tortillarecept, gärna med majsmjöl i, så får ni gärna dela med er!

Tacosås

1 gul lök, hackad

1 burk konserverade, skalade tomater

2 vitlöksklyftor

2 tsk vitvins- eller äppelcidervinäger

Oregano

Aningen cayennepeppar

Paprikapulver

Spiskummin

Salt och svartpeppar

En nypa socker
Finackad inlagd jalapenopeppar

Fräs lök i matfett utan att det tar färg. Häll på tomater och vinäger och låt koka några minuter. Mixa med mixerstav. Riv i vitlök, smaka av med de andra kryddorna.

Refried beans

6-8 msk smakneutral rapsolja

1 gul lök, fint hackad

1 burk kokta bönor, t ex kidneybönor (eller motsv mängd hemkokta)

1 klyfta vitlök

Pressad citron eller lime

Salt och peppar

Hetta upp oljan. Fräs löken tills den är mjuk. Tillsätt bönor och riv i vitlök. Mosa bönorna till en pasta och smaka av med salt, peppar och lite pressad citron eller lime.

Söndagsbrunch

Den här årstiden passar söndagsförmiddagarna fint för brunch. Idag slog jag på stort och premiärbakade egna bagels. De blev verkligen goda, men tog ett tag att göra så J hann knappt få i sig någon brunch innan han rusade iväg mot invigningsfest på extrajobbet.

Nåväl, en bagel på stående fot hann han i alla fall få i sig och jag fick desto mer godsaker att frossa på.

Efter att ha läst senaste "Elle mat och vin" var jag så vansinnigt sugen på lättkokta ägg. I tidningen fanns en otrolig bild på sådana i kombination med parmaskinka och bröd. Min egen variat, med knaperstekt bacon och grillat bröd blev kanske inte riktigt lika snygga på bild, men väl så goda!

Hela brunchmenyn såg ut så här:

Caesarsallad
Grillat bröd med knaperstekt bacon och lättkokta ägg
Hembakt bagel med smörfräst, muskotkryddad spenat, färskost, rökt lax och rödlök
En kopp med klyftor av blodapelsin och grapefrukt (nyttigare än att pressa dem till juice)
Smootihie med frysta blåbär och banan
Kaffe

Äggen läggs ner i vatten precis innan de börjar koka och får sedan skjuda i 4 och 1/2 minut. För att få knaperstekt bacon ska den läggas i en varm panna. Brödet penslas med olivolja, gnids med vitlöksklyfta och grillas i panna.

Jag väljer fryst hel bladspenat som får tina och sedan smörfräses med salt, peppar och muskot. Detta blir en god kall fyllning som passar i många olika mackor.

Nu är jag redo för någon vintersport!

Japansk husmhanskost - okonomiaki

Att japan har ett kök bortom sushi och sashimi kommer kanske inte som någon överraskning, men det är ganska sällan man stöter på japansk husmanskost i Sverige. En av de bästa rätterna, dessutom suverän om man vill ta vara på rester, är rårakan - okonomiaki. Nedanstående grundrecept varieras enkelt efter vad man har hemma:

Okonomiaki (4 port)

2 dl vitkål, strimlad med osthyvel
2 grovrivna potatisar
1 strimlad eller riven morot
1 dm finstrimlad purjo eller 1 finhackad shalottenlök
Ev 2-3 skivor bacon eller rimmat fläsk
2 ägg
Salt och peppar

Blanda grönsaker, rotsaker och eventuellt fläsk med ägg i en skål. Salta och peppra. Klicka ner i matfett i panna och stek på båda sidor som rårakor. Värmen får inte vara för hög för då blir ytan bränd innan rårakan är färdigstekt. Ett lock kan vara bra att ta till.

Servera rårakan med några klickar hemlagad majonäs och okonomiakisås. Strössla gärna på sjögräs, typ nori. Inlagd japansk ingefära är också gott till.

Okonomiakisås

2 msk japansk soya
2 msk chilisås
2 tsk risvinäger
1 msk sirap
Cayennepeppar
Blanda ingredienserna!

Som en bonus måste jag rekommendera bloggen ”Japan till bords”. Susanne rapporterar från Japan så levande att man nästan känner sig som om man var där.

Någon som också gör en god och snygg okonomiaki är ”Provköket”.

Jag är en soppoman

Så här på vintern tycker jag det är gott med en värmande soppa till lunch. Om man kompletterar med grönsaker, kanske en bit bröd och en frukt efteråt blir man absolut mätt. Jag brukar passa på att rensa ur grön- och rotsaker ur kylen och laga ett par matiga soppor på dessa. Det är ju dessutom ett bra sätt att spara pengar. En god topping i soppan är viktigt.

En av veckans luncher var pumpasoppa lagad på samma sätt som min favorit bland morotssoppor (med morot och palsternacka utbytt mot pumpakött). I pumpasoppan klickade jag matyoghurt och sweet chilisås och sedan strösslade jag över färsk koriander. Grönsakstillbehör i form av blomkålsbitar, broccolibuketter och gurkstavar med en liten yoghurtdipp fick komplettera lunchen.

I torsdags var det dags för blomkålssoppa, kokad på blomkålsbasen som blivit över. Soppan toppades med rökt lax. Som komplement fungerade en sallad med stora vita bönor, finhackad rödlök, persilja och en marinad med balsamvinäger, olivolja, salt och peppar.

Till fredagslunch avnjöt jag en rotfruktssoppa som premiärlagades efter ett recept som jag länge har velat prova. Den blev mycket god, med härligt pikant smak av rotselleri och tryffel.

Jag har varit sugen på krutonger ända sedan jag läste Annas inlägg. I frysen hittade jag en liten bit kvarglömt bröd. Denna tinades, skars i bitar som stektes frasiga i en blandning av olivolja och smör. Jag pressade i lite vitlök, saltade, pepprade och blandade ner lite hackad färsk persilja och rosmarin. Om man lägger krutongerna i en lufttät burk håller de sig knapriga.

Blomkålssoppa (4 port)
500 g blomkål, delad i buketter, grovskuren bas
2 shalottenlökar, finhackade
1 msk smör
7 dl kycklingbuljong (hemkokt eller fond+vatten)
2 dl vispgrädde
Salt och peppar

Fräs den hackade löken i smör utan att den tar färg. Häll på buljongen och grädden. Lägg i blomkål. Koka under lock på svag värme 10-20 minuter. Mixa med mixerstav. Koka ytterligare några minuter. Smaka av med salt och peppar. Servera med rökt lax i bitar som topping.

Rotfruktssoppa (4 port)
2 shalottenlökar, finhackade
1 vitlöksklyfta, finhackad
Ca 700 g rotselleri, skalad, skuren i bitar
1 palsternacka, skalad, skuren i bitar
1 fänkål, ansad, skuren i bitar
1 stor potatis, skalad, skuren i bitar
2 msk olivolja
1 msk vit balsamvinäger
1 l grönsaksbuljong
Några droppar tryffelolja
Salt och peppar

Fräs lök och rotsaker i olivoljan. Häll i balsamvinäger och en tredjedel av buljongen. Koka under lock tills alla grönsaker är mjuka. Mixa med mixerstav. Tillsätt resterande buljong. Koka upp. Smaka av med tryffelolja, salt och peppar. Servera soppan med krutonger.

Vinterdepp...

Nu har jag bitit ihop, bitit ihop och tänkt att det ÄR ingen idé att längta till våren ännu, eftersom det är FLERA MÅNADER KVAR. Och så ser jag dessa bilder hos fina Kristin. Gaaah!!!

Men OK, från mitt innersta kommer här en liten längtans kavalkad över trädgården på landet 2009:


I maj blommade alla tulpaner.

Min favorit bland perenner, kinesisk riddarsporre (Delphinium grandiflorum), blåare än blåast

Klematisen Jackmanii, planterad av förra ägaren, Signe

Paradisblomster, Cleome hassleriana, en underbar ettåring, har jag alltid

En av Signes fina klematissorter och vita flox

Höstanemon, fådd av systern, blommade för första året

Det blev massor med tomater, här är två

I lilla kryddlandet invid pergolan frodas vacker och god ljusgrön grekisk oregano, timjan, dragon och gräslök

När alla shersminer blommar doftar hela trädgården

Luktärtor är ett måste

Ännu mer väldoft i sommarskymningen, från kaprifol

Min ljuva höstsyren, Hydrangea paniculata, knoppas i limegrönt, blommar gräddvitt övergående till rosa, här i blått sällskap

Signes trädgård var berömd för sina flox, Phlox paniculata. Några finns kvar, men jag försöker dessutom komplettera med flera sorter

Floxrabatten med limegrön blomstertobak i fonden

När jag blir rik ska jag bo ett par månader i varma länder under januari och februari. Men, till dess, vad gör man med vinterdepp, utom att vänta ut den????

Lunch i Hammarby sjöstad

Oftast äter jag medhavd låda till lunch på jobbet. Det går snabbare och så sparar man några kronor. Lunchmat på krogen är ju sällan optimalt god och så särskilt nyttig brukar den heller inte vara. Men ibland är det kul att variera sig genom att äta lunch utanför kontoret. I nybyggda Hammarby sjöstad där jag jobbar växer lunchkrogar upp som svampar ur jorden. Erfarenheter från uteluncherna har jag sammanfattat i en liten:

Lunchguide för Hammarby Sjöstad

Di Piu
Detta var tidigare vårt stamställe. En lite finare restaurang med trevlig, lite elegant miljö. Di Piu säger sig ha ”medelhavsmat”. Jag tycker nog att de lika ofta har husmanskost, men maten är alltid vällagad och smakar gott. Servicen är snabb, men ändå känns maten ofta nylagad. Möjligen är den lite i fetaste laget, med smöriga såser och stekt”restaurangpotatis”. Den stående rätten, lammfärsbiffar med tsatsiki och stekt ägg, rekommenderas! På fredagar brukar man kunna äta god biff med bearnaisesås här. Salladsbordet är väl förutsägbart.


Jimmys marina steakhouse
Till Jimmys brukar vi gå på afterwork med kontoret. Lokalen ligger fint invid kanalen och så här års kan man på kvällarna även njuta av värmande brasa i en stor eldstad. Till afterwork-vinet erbjuder Jimmys en del trevliga smårätter som inte alls är dumma. Luncherna har däremot aldrig varit särskilt bra och brukar dessutom vara lite dyrare än på andra ställen. Mycket fett, lite smak och fisk förstår de sig inte alls på. Den är alltid torr och trist.



Tezukuri Sushi
Sushiställen finns det gott om i sjöstaden, men denna sushiria är den absolut bästa. Lite slamrig miljö med hårda ytskikt och ofta fullsatt på luncherna. Det tar en stund att få sin sushi, men den är värd att vänta på. Fräsch och mycket vacker, dekorerad bl a med en pikant röd sås och några klickar av god japansk majonäs. Salladen är mycket bra, fräsch med inblandning av bl a färska champinjoner. Om man har tur finns illstark asiatisk dressing till.

Fryshuset
Om man står ut med den slamriga miljön på Fryshusets gymnasium så har de en riktigt bra lunchrestaurang. Maträtterna är kreativt sammansatta och smakar alltid gott, ibland väldigt gott. Salladsbordet är riktigt bra med stort utbud av olika bönor med goda kryddningar. Brödet är nybakat och varmt. Fiskrätterna brukar vara suveräna. I bästa fall kan man uppleva en spontan-konsert av musikelever på vägen in i matsalen, i värsta fall kan man få en boll i huvudet när basketeleverna rusar förbi.

Bara Beirut
Ett litet hål i väggen på Lugnets allé som erbjuder goda libanesiska mezerätter. För prisvärda 70 kronor serverar den trevliga personalen t ex köttfärs- eller kycklingspett med ris eller burgulsallad och två valfria meze.

Luma Park
Vårt allra närmaste alternativ är ingenting att rekommendera om man vill ha riktigt god mat. Vill man däremot äta mycket har de lunchbuffet där man kan äta hur mycket man vill av flera rätter, vilket verkar vara populärt hos t ex byggnadsarbetare och andra hungriga. Tyvärr är maten oftast bara snäppet över skolmatsalskvalitet…

Från lokalen är det fin utsikt över vattnet, men för övrigt är miljön hopplöst slamrig.

Spesso
Många av tjejerna på jobbet gillar denna café/deli/pasta- och salladsrestaurang. Jag tycker den är trevlig, men lite väl dyr i jämförelse med vad man får. Visst är pastan riktigt god, men den är ändå microvärmd och helt mätt blir i alla fall inte jag på Spessos portioner.

Max
Om man tar Max för vad den är, en snabb hamburgeria a la Mc Donalds är den inte så dum. Hamburgarna lagas direkt vid beställning och tillbehören är betydligt roligare än konkurrentens. Hamburgerior tycker jag är ett OK alternativ de gånger man är mycket hungrig och inte får sällskap med kollegorna.

Risottorenässans

Grått, grått grått ute. Jag har jobbat alldeles för mycket, men hann i alla fall med en tur långfärdsskridskor med några av kollegorna i helgen. Skönt att komma ut även om det vinterglittriga lyser med sin frånvaro.

För att pigga upp sig på matfronten får man satsa på färgglad mat. När jag växte upp var risotto en otäckt torr resträtt med Uncle Ben ris, några torra gamla skinkslamsor och ev lite gröna ärtor. (Min mamma påminner om att det inte var hon som lagade detta, snarare dagis och skolan...) Det var INNAN man kom på att risotto är en krämig, vinstinn, kärleksfullt lagad rätt från Italien. Sådan lagade vi igår med vitt vin, saffran och sparris. Risotton kokades tills den var precis aningen al dente och avnjöts till chèvregratinerad lax och en blandad grönsallad. Risotto är en utmärkt rätt i matlådan. Färsk tillagad lax blir däremot inte bra att värma, men risotton är minst lika god med kallrökt lax!

Fröken Dills uppiggande saffransrisotto med sparris (4 port)

4 dl ris
1 finhackad shalottenlök
1 finhackad vitlöksklyfta

1/2 pkt saffran
2-3 msk skvätt olivolja
1 knippe sparris
2 dl vitt oekat vin
Ca 8 dl varm fiskfond (hemkokt eller från flaska)
½ kuvert saffran
1 knivsudd cayennepeppar

Salt och svartpeppar
1 dl riven lagrad ost (om man vill vara okonventionell, det passar inte till fisk enligt italienarna…)

Fräs lök och vitlök i olivolja. Låt riset fräsa med tills det blir vitt och ogenomskinligt. Stöt saffran i mortel med lite salt. Häll i pannan och tillsätt vinet. Koka långsamt, rör och tillsätt fond vartefter det behövs. Fortsätt tills riskornen är nätt och jämnt mjuka, ca 20 min. Smaka av med kryddorna och smält ner eventuell riven ost. Sparrisen skär jag i bitar och fräser i olivolja på sidan om. Blanda ner i risotton på slutet så blir den inte sönderkokt.

Lyxig meny och eloge till Coop Gröndal

För att kunna laga den tänkta menyn behövdes en del råvaror som inte var helt lätta att få tag på; fräsch färsk sparris, pilgrimsmusslor, matvete, lammkött, gojibär mm.

Vi plockade åt oss varorna i nya Liljeholmstorgets stora Ica-butik. När vi kom till kassan, eller rättare sagt hundra meter FRÅN kassan fick vi en chock. Köerna ringlade sig genom hela butiken och vi konstaterade att runt två timmar av vår fredagskväll skulle gå åt för att vänta i en usel kö. Den här Ican är hopplös, visst har de stort utbud, men det är dyrt och köerna är nästan alltid hemska.

Vi gav upp och åkte hem till min lokala Coop i Gröndal. Jag var beredd att tänka om hela menyn, men döm min förvåning när de visade sig ha ALLA de lite ovanliga råvarorna som behövdes, och dessutom de flesta några kronor billigare jämfört med Ican. Kön i kassan var obefintlig. Den här Coop-butiken är suverän på att öppna nya kassor och undvika köer. Tack, Coop Gröndal!

Maten smakade toppen. Det var ingen meny jag hade tänkt ut själv, men ibland är det spännande att prova andras idéer.

De råa pilgrimsmusslorna fungerade fint i sin citronmarinad med strössel av knaperstekt rökig bacon och söt- syrliga sega gojibär. Spännande!

Grönärtsoppa är en av mina storfavoriter och med getostkräm i togs den till nya höjder. Även här ett smaskigt och snyggt strössel av rostade pumpafrön och klippt kryddkrasse.

Lamm är ju alltid gott. Jag vill helst köpa svenskt lamm och här valde jag lamminnanlår istället för den dyrare filéen. Inte alls ett dåligt beslut! Köttet var riktigt, riktigt gott. Rödvinssås är ju givet till och det lite ovanligare tillbehöret matvete fungerade fint med gremolata, frästa sparrisknoppar och blomkålsbuketter.

Middagen avslutades med tre sorters ostar med fikonmarmelad. Den godaste osten var en suverän vällagrad skotsk cheddar som J köpt på Taylor & Jones.

Vi drack Frexinet till de två första rätterna, mest för att det var det enda moussernade vinet i lagom prisklass som fanns på halvflaska. En liten skvätt vin hamnade i grönärtsoppan.

Till köttet drack vi fantastiska Bin 28, en verklig favorit bland röda viner.

Grattis Bloggen!

Idag fyller bloggen 2 år och 500 inlägg. Hurra!

Tårtan fick bli den frukt som fanns på jobbet. J och jag firar också ett jubileum, men p g a kattbesök hos veterinären äter vi istället en riktigt god middag imorgon.

Den tänkta menyn för vår jubileumsmiddag är till stor del stulen från DN.

Pilgrimsmussla med knaperstekt bacon

Grön ärtsoppa med getostcreme och rostade pumpakärnor (fast jag vill ha vin och grädde i min soppa)

Helstekt lamminnanlår med gremolata, stekt sparris och blomkål (tror att det blir någon slags potatisgratäng till också...)

Ostar

Hammarby snöstad?

Är det en gata i en alpby på bilden? Nej, det är ju Hammarby sjöstad med Stockholms närmsta ”fjäll”, Hammarbybacken i fonden. Visst var det en exotisk syn att möta när man skulle ta spårvagnen hem från jobbet härom kvällen!

Min underbara medhjälpare i köket

För några år sedan tog tog jag bort en lådhurts i köket och installerade en enkel 45 cm diskmaskin på dess plats. Trots att det nu är lite dåligt med utrymme för förvaring var det sååå smart. Jag dyrkar min diskmaskin! Dels sparar man timmar på att slippa diska, dels hålls köket städat eftersom kladdig disk direkt kan ställas in i maskinen.

Efter en fest är det helt underbart att fylla upp maskinen och låta den göra jobbet medan man själv sover. Rent blir det också, gnistrande klara glas, tekulor och gratängformar blir som nya. Dessutom har jag läst att det är mer miljövänligt eftersom diskmaskinen förbrukar mindre energi än vad som går åt vid handdisk.

Till alla er som funderar på att skaffa diskmaskin - gör slag i saken och använd tiden till något roligare än att diska - matblogga t ex!

Julie och Julia

Äntligen har också jag sett matbloggarfilmen ”Julie och Julia”. En riktigt mysig rulle, särskilt sevärd för en matbloggare. Meryl Streep är fullständigt underbar som Julia Child! Jag visste knappt något alls om denna amerikanska matguru innan jag såg filmen. Hade ingen aning om att hon tagit fransk matlagningskonst till USA. När jag var runt 20 ägde min dåvarande pojkvän pocketversionen av ”Det goda franska köket”, men jag minns att jag då tyckte att recepten mest var krångliga och omständiga.

Filmen är en parallellhistoria med Julia Powell år 2002 och Julia Child under 1950-talet. Unga Julie bestämmer sig för att laga alla 524 rätter i Julia Childs bok under ett år och blogga om det. Runt 1950 kommer Julia Child till Paris med sin make som arbetar som diplomat. Hon lär sig laga fransk mat i den mansdominerade skolan Cordon Bleu och kämpar sedan i många år tillsammans med några vänner för att få ge ut en kokbok på engelska om fransk mat. Riktiga recensioner av filmen skriver andra bättre än jag, men här är några osorterade egna reflektioner:

50-talsdelen av filmen vara absolut bäst, vilka underbara miljöer! Jag gillade också den fina tolkningen av Julias och hennes man Pauls förhållande. Det är rätt sällan man ser sådan fin kärlek med ett lite mer moget par i huvudrollen. Härligt!

Är lite chockad över nutida Julies och hennes mans äckligt slitna och dessutom bullerstörda lägenhet. Även om min egen bostad också är gammal och sliten så är den ett under av hygien och praktiskhet i jämförelse.

Att laga alla recept ur ”Det goda franska köket” verkar lite knepigt. Åt de upp allt? Själv hade jag inte varit nöjd med att kasta hälften. Visst är en del fransk mat god, men långt ifrån alla rätter. Tänk att tvinga i sig sju sorters alabdåber!

Idag, när alla bloggar, tror jag att möjligheten att bli känd och berömd för sitt bloggande, som Julie blir, är rätt liten.

Filmens Julie har också en väldigt ensidig inställning till sitt bloggande. För mig är bloggandet ett givande och tagande. Visst är det jättekul med många läsare och kommentarer, men man deltar ju själv i mattbloggsvärlden, läser och kommenterar självklart andra också. Men allt detta var kanske annorlunda 2002, i bloggarnas barndom.

Om man är det minsta intresserad av mat och matbloggande rekommenderar jag varmt denna charmerande film. Vad tyckte ni som sett den?

Pasta med pumpa

J har pratat så lyriskt om sin pastarätt med pumpa/vintersquash så igår var jag tvungen att försöka laga något åt det hållet.

Vintersquash/pumpor är fantastiska. Trots att de skördades i september och har förvarats i rumstemperatur är de fortfarande fina! Matlagning med pumpa kräver en del knep för att det ska bli gott. Pumpaköttet är lite sött och mjöligt vilket måste balanseras med andra smaker. Jag tänker syra, chilihetta, sälta och rökighet.

Efter lite letande i kylskåpet hittade jag en skvätt vitt vin och lite grädde, chilifrukter, bacon, lök, vitlök. I köksfönstret fanns en kruka med rosmarin. Så här blev det:

Pumpapasta, 4 port

½ medelstor vintersquash, klyfta skär bort skalet, skär i kuber av sockerbitsstorlek

1 gul lök, skala och hacka

1 vitlöksklyfta, skala och hacka

1 chilifrukt, kärna ur och finhacka

1 paket bacon, strimla

1 skvätt vitt vin

½ dl grädde

Någon tsk grönsaksbuljongpulver eller fond

Salt, nymald svartpeppar och färsk rosmarin

Spagetti, riven parmesan, äggulor

Fräs lök, vitlök, chili och squashbitar i smör tills squashen fått lite färg. Häll i vin, grädde och buljong (ev behövs lite vatten också). Låt koka tills squashen mjuknar. Knaperstek bacon och blanda ner. Smaka av med kryddorna.

Servera till nykokt pasta med äggula på toppen och överströsslat med riven parmesanost.

Bilden är lånad.

Kemiska experiment

När barnen har tröttnat på pulkaåkning och skridskor kan man kanske roa dem med några spännande kemiexperiment i köket?

Osynligt bläck

Mindre barn brukar uppskatta att göra osynligt bläck. Lätt som en plätt - lös lite citronsyra i vatten och skriv meddelandet med en pensel. När pappret torkat är bokstäverna osynliga. För att få fram meddelandet stryker man pappret med ett strykjärn.


Nästa experiment, kanske mer lämpat för lite äldre barn, hittade jag på en amerikansk sida och det påminner faktiskt rätt mycket om laborationer man får göra under kemiutbildningen på universitetsnivå. I experimentet undersöker man livsmedelsfärger med en teknik som kallas kromatografi. Kromatografi går ut på att separera ämnen i en blandning med hjälp av en rörlig fas (t ex saltlösning) och en stationär fas (t ex filterpapper).

Kromatografi med godis

Du behöver: M&M-godisar i olika färger, vitt kaffefilter, tandpetare, salt och vatten

Droppa aningen vatten i små glas, lika många som de olika godisarna. Lägg en godis av varje färg på varje vattendroppe i de olika glasen. Vänta tills en del av de färgade höljena löst sig.

Klipp en kvadrat, ca 8x8 cm av kaffefiltret. Med tandpetare överförs de olika färglösningarna till filterpappret. Gör SMÅ punkter på rad med mellanrum, ca 1 cm från kvadratens nedre kant. Låt torka en stund och fyll sedan på samma sätt i punkterna med mer färglösning. Upprepa ytterligare en gång och låt sedan torka.

Blanda en 1-% saltlösning genom att lösa 1 tsk salt i ½ l vatten. (Kan vara smart att göra i en ren flaska som kan skakas så att allt salt löser sig.)

Vik filterpappret på mitten så att det kan stå med de färgade i nederkanten. Häll ca ½ cm saltlösning i ett stort glas. Ställ ner filterpappret. Punkterna skall inte hamna i lösningen från början.

Saltlösningen sugs upp i pappret med kapillärkrafter.

Vad händer med färgfläckarna? De sugs med saltlösningen uppför pappret och vissa färger börjar separera i olika band. Några M&M:s var färgade med livsmedelsfärger som bestod av olika ämnen!

Hur långt de olika färgerna transporteras med saltlösningen beror på deras olika affinitet, d v s hur väl de ”trivs” i den rörliga eller fasta fasen.

När vätskan nått ca ½ cm från överkanten lyfts filterpappret bort och läggs på torkning på en slät yta.

Jämför skillnader och likheter hos de olika fläckarna. Vilka färger var blandningar och vilka verkade bara bestå av ett ämne? Kan man koppla några av färgerna till ämnen som finns angivna på innehållsförteckningen? (En lista över olika E-nummer finns här!)
Samma experiment kan göras med vattenlösliga färgpennor, hushållsfärger och andra typer av färgat godis.

Här är en länk till ytterligare ett experiment med kökstema. Gummiägget ser verkligen roligt ut, men själv misslyckades jag totalt med detta experiment. Det blev äggröra med ättikssmak - urk!

Brrrr!

När temperaturen närmar sig 20 grader minus blir det inga längre promenader utomhus. Men efter en kort tur i det vintervita smakar en värmande Irish coffee gott när man kommer hem.

Jag brygger starkt kaffe, sötar med muscavado- eller farinsocker, häller i en skvätt whisky (egentligen ska det vara irländsk, men jag tar amerikanska Maker's Mark) och toppar med vispad grädde.

Om J själv får välja...

...klär jag mig i min hamburgar-klänning. Nej, förresten, någon sådan har jag inte, så jag lagar istället egna hamburgare som vi äter med hemlagad klyftpotatis och en hel liten kollektion olika kalla öler att välja mellan.

Hamburgerbiffarna är köttfärs från Bonden Bosse (snart sista paketen från frysen). Färsen blandas med rökig chipotlesås, salt och peppar. Stek i panna tills burgarna fått fin stekyta, men fortfarande är lite rosa i mitten.

Bröden grillas i panna för att bli riktigt frasiga.

Little gem-sallad, tomat och gul lök hamnar i burgarna. Saltgurka skuren på längden vid sidan om. En enkel och mycket god dressing får man genom att blanda gräddfil (gärna avrunnen i kaffefilter någon halvtimme) med Heinz chilisås, hp-sås och pressad vitlök. Lite senap, t ex dijonsenap kan vara gott att breda på bröden.

Min "nya" fantstiska klyftpotatis är lätt att göra. Små potatisar kokas ett par minuter med skalen på. Smält under tiden några rejäla matskedar ankfett i en ugnsform. Klyfta potatisarna. Häll i ugnsformen, skaka runt så att ankfetter fördelar sig. Salta och peppra och tillaga i 225 graders ugn. Tar ca 20-25 minuter beroende på hur stora klyftorna är. Njut av de frasiga klyftorna till hamburgarna.

Bilden är lånad.

Sushi på Sen Sei

En elak magbakterie (misstänkt från ett ostron, även om jag inte VILL tro det) har fått fröken Dill i däck under ett par dagar. Intresset för mat har verkligen inte varit på topp. Bara tanken att överhuvudtaget öppna kylskåpet har känts motbjudande. J har frestat med att laga egen sparrissoppa, ugnsrostade rotfruktschips, fisk med asiatiska smaker och annat gott, men ett par små tuggor har varit nog. Julklappen - En suverän champagneprovning hemma hos systern gick bra (rapport kommer!), men en stor pastaportion efteråt var ingen höjdare...

Nu hoppas jag i alla fall ha utrotat den illasinnade åkomman och vi firade med att besöka ett sushiställe som tillhör de absoluta favoriterna; Sushi Bar Sen Sei på Krukmakargatan. Liksom kungen av sushiställen, Råkultur, har Sen Sei också hopplösa öppettider. Man måste i princip vara ledig en vardag för att besöka dem. Det lönar sig absolut. Vi brukar dela på en stor lyxig sushi, med lite ovanliga bitar, bla väldigt goda med inlagda grönsaker, min favorit med laxrom (mums), en med minibläskfisk och en annan med goda inlagda bläckfiskbitar.

Sen Seis misosoppa är också riktigt, riktigt bra. GÅ DIT om ni gillar sushi och kommer förbi när de har öppet!

Snabb soppa till jobblunch

Är tillbaka till jobbstressen igen, i alla fall ett par dagar.

Eftersom förrådet av lämpliga matlådor hemma helt sinat blev det till att köpa något färdigt. Jag slog till på något som, konstigt nog, blivit en favorit bland det som kan köpas färdigt, Keldasoppan Spicy thai. Egentligen är det väldigt märkligt med en gräddbaserad thai-soppa, men jag tycker faktiskt att denna smakar riktigt gott.

Jag lägger lite frysta grönsaker i soppskålen, häller på Spicy thai, värmer i två minuter i mikron och vips, värmande lunch för ungefär 10 kronor. DET trodde ni inte om fröken Dill! Ibland undrar jag förresten nästan om soppan kanske egentligen inte alls är god, utan bara innehåller något extremt beroendeframkallande tillsats...

Winterviken

I det fina vintrvädret begav vi oss ut på solglittrig nyårsdagspromenad.

Målet var Nobels gamla stiliga krutfabrik i Vinterviken. I de fina lokalerna driver Markus Aujalay festvåning och ett riktigt bra kafé. Allt vi har ätit och druckit här är liksom mycket bättre än på standardfiken. Köttbullemackor på riktgt surdegsbröd med hemlagade köttbullar och en rödbetssallad som inte smakade industrimajonäs. En björnbärspaj som inte var översöt med krunchig havresmulig topping och riktig vaniljsås. Helt perfekt cafe latte och capucchino. Ja ni förstår vad jag menar. Jag tror inte att det är Markus själv som har lagat all maten, men han har antagligen bestämt kvalitetsnivån och det gör faktiskt hela skillnaden.

GOTT NYTT 2010!

Efter ett härligt nyårsfirande är vi lite trötta idag. Massor gott har avnjutits. Vad sägs om den här menyn:

Skål i Champagne Deutz brut classic med tilltugg:
Västerbottenpannacotta med laxrom i små nubbeglas och
Rullar av parmaskinka fyllda med tryffeldoftande svampröra

Hummer, ostron och färska räkor med liten cocktailsallad (het dressing)
de Venoge champagne brut blanc de noir (ful flaska, favoritchampagne)

Jordärtskockssoppa med chilismakande osttänger
Vibrant Petit Chablis

B:s fantastiska älginnanlår, rödvinsmarinerat och lagat på låg temperatur i ugnen, smörslungade rotsaker, pressad potatis och mustig rödvinssås
Flera sorters goda röda viner, min favorit var Crozes-Hermitage 2007

Cointreauflamberad glace au four med fin fruktsallad
Inget efterättsvin, för jag kom inte på något som jag gillar tillräckligt mycket

Tolvslaget firade vi på gården samlade runt en brinnande eldkorg, med fin utsikt över Mälaren och alla fyrverkerier. Vi skålade in det nya året med bubbel och åt snittar med löjrom.

Gårdagens hjälte var lille J, 2 år som höll sig vaken och lugn hela kvällen, trots att 12-slaget var många timmar efter läggdags för honom.

Västerbottenpannacotta i nubbeglas, ca 14 st
2 gelatinblad
2 ½ dl mellangrädde
1 dl riven västerbottenost
1 dl matyoghurt
Salt, svartpeppar
Laxrom

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten ca 5 min. Koka upp grädden och smält ner osten. Lägg det uppblötta gelatinet i en skål och rör ner den varma grädden, lite i taget så att gleatinet smälter och alt blandar sig. Blanda i matyoghurt, salta och peppra. Håll upp i små nubbeglas (jag tog plastglas). Låt stå minst 4 timmar i kylskåp. Dekorera med laxrom och servera.

Rullar av parmaskinka fyllda med tryffeldoftande svampröra

100 g parmaskinka i tunna skivor
150 g färskost, typ Philadelpia
Ca 1 dl torkad svamp, jag tog Karl Johan eller 1 ½ dl stekt svamp
½ tärning svampbuljong
½ dl riven parmesanost
Tryffelolja
Salt och peppar

Blötlägg svampen i kokande vatten, smula ner buljongtärningen och koka upp tills den löser sig. Låt stå tills svampen är mjuk, ca 30 minuter. Sila av buljongne och hacka svampen. Blanda med färskost, parmesan och lite tryffeloja. Smaka av med salt och peppar. Bred smeten på skivor ov parmaskinka och rulla ihop till små rullar.

Cocktatilsallad till skaldjur
Bottna cocktailglas med några ruskor vintersallad. Tärna mogen mango, avokado, gurka, tomater och finhacka shalottenlök. Blanda och lägg blandningen på salladsbladen i cocktailglasen. Häll på dressing enligt nedan.

Dressing, även god till ostron
Det här är ett recept från Jamie Oliver. Dressingen är god till mycket och har faktiskt fått flera ostron-skeptiker att våga prova på de lyxiga molluskerna.

1 bit skalad färsk ingefära,
stor som en halv tumme
6 msk risvinsvinäger
1 röd chilifrukt, urkärnad och finhackad
lite finhackad färsk koriander
1 tsk strösocker
Salt och peppar

Blanda allt. Låt såsen dra i minst 10 minuter.

Champagne- och jordärtskockssoppa, 4 port, eller 6 små

Den här lyxiga soppan gör jag efter ett mer än tio år gammalt recept i Elle à la carte. Vi har ätit den många nyårsaftnar sedan dess. I år serverades soppan i höga skålar, nästan i form av glas, med oststänger över.

300 g jordärtskockor
2 shalottenlökar
Smör
2 dl torrt, vitt vin
2 dl kycklingfond (koncentrat + vatten)
2 dl grädde
2 dl mjälk
1 dl crème fraiche
1 dl mousserande vitt vin

Skala och hacka skockorna, skala och skiva löken. Lägg en klick smör i en kastrull och fräs skockor och lök utan att det tär färg. Slå på vin och koka i 2 minuter. Tillsätt kycklingfond, mjölk,grädde och crème fraiche. Skjud soppan ca 10 minuter tills skockorna blir mjuka. Mixa den slät. Vid servering värms soppan och det mousserande vinet slås i.

Heta oststänger

1 ark smördeg
1 ½ dl riven lagrad ost, t ex prästost
¼ finhackad chilifrukt

Tina smördegen så att den går att kavla ut, ungefär till dubbel storlek. Blanda ostrivet med chilifrukten och fördela över smördegen. Skär till stänger, lägg på bakplåtspapper och grädda i 225 graders ugn. Det tar ca 5- 10 minuter.

Älginnanlår med rödvinssås

Marinera älginnanlåret minst 1 dygn i ½ flaska rödvin, några krossade enbär och lite salt och peppar. Ta upp köttet ur marinaden (spara denna till såsen) torka av köttet och bryn runt om i smör i en panna tills det får färg. Sätt en ugnstermometer i köttet och laga på 100 graders värme till en innertemperatur på 55 grader. (Det tar flera timmar, hur många beror på hur stor köttbiten är.)

Marinadvätskan kokas ihop med lika mängd god oxbuljong (till detta brukar jag ta fram en hemkokad variant ur frysen, en sådan som gjorts med köttben som fått koka en hel dag, men man kan ta färdig fond + vatten). Smaka av med lite socker, salt och peppar. Red med idelamjöl, koka ett par minuter till. Just innan servering värms såsen och en klick smör vispas i.

Glace au four

I år gjorde jag lyxig vaniljglass efter Annikas recept, men det går också bra att använda en köpeglass.

Baka en sockerkaksbotten i en rektangulär form. Skär så att botten passar till glassen. Glass i runda, höga paket bör frysas om i en rektangulär form. Vispa 4 äggvitor till hårt skum, vänd förskíktigt ner 5 msk strösocker, blanda. Lägg sockerkaka på ett ugnssäkert fat. Lägg på glassen. Täck helt med marängsmeten. Tillaga i ugn på 250 grader tills rätten fått fin ljusbrun färg, passa noga, det går på några minuter. Värm likör, t ex cointreau i en kastrull. Häll runt glassen och tänd på.

Servera glace au four till en fin fruktsallad. Jag tog banan, gröna druvor, kiwi, passionsfrukt och björnbär som marinerades i lite sockerlag blandad med cointreau. Det är också gott att strössla hackade rostade nötter över fruktsalladen.