söndag 28 februari 2010

Ett tips nästan för bra för att dela med sig av


Jag gillar rökt skinka. Men det ska vara riktig skinka som blivit rökt på riktigt. Faktum är att de flesta produkter som kallas rökt skinka på förpackningen bara smaksatts med rökarom. Och sedan behövs såklart en massa konserveringsmedel eftersom rökningen, som är en metod att bevara maten, aldrig ägt rum. I värsta fall är det heller inte riktig skinka i förpackningarna utan malt, hoppressat fläskkött. Undra på att det inte alltid smakar gott!

Men det finns riktiga rökta skinkor som är så goda att man blir lycklig redan när man känner doften. Min absoluta storfavorit är Väddöskinkan från Musko rökeri! Denna vansinnesgoda charkprodukt kan köpas direkt på rökeriet på Väddö, i ett antal mataffärer i Norrtälje kommun och, håll i er, på ICA Brommaplan. Vi åker till denna affär enkom för att köpa Väddöskinka. Personalen rapporterar att det brukar vara rökmästaren från Musko själv som levererar skinkorna.
En bit gott bröd med smör, kanske lite hemlagad majo, några skivor Väddöskinka och gurka - mer behövs inte för att hamna i mathimlen.

Har ni läsare några tips om goda charkprodukter, bortom industriskinkan?

lördag 27 februari 2010

Från Valpolicella till Amarone


Vin är toppen! Jag kan nog säga att jag har ett rätt stort vinintresse och har till och med gått ett par olika vinkurser. Där lärde jag mig en hel del teoretiskt och fick väl också en viss koll smakmässigt, men är inte i närheten av att kunna gissa rätt druva eller region vid en total blindprovning. Därmot vet jag rätt väl vilka viner jag föredrar, även om det också beror på vad som ska ätas till såklart.

I veckan var jag på en vinprovning som hette ”Från Valpolicella till Amarone”. Temat var röda viner från Veneto i Italien.

Vår guide, Marcus Dahlin från Systembolaget, berättade om Italiens väg från producent av rätt mediokra viner till en rejäl kvalitetssatsning, vilket har ökat italienska viners populäritet mycket.

Venetodistriktet är Italiens tredje största vinregion. Här tillverkas årligen lika mycket vin som i hela Sydafrika.

Vanliga druvor i Veneto är Corvina, men också Rondinella och Molinara . Viss inblandning av Cabernet sauvignon eller San Giovese i vinerna är vanligt. Den förra bidrar med ton av svarta vinbär och strävhet, den senare med strävhet, syra och mörk färg. Corvina känner jag väl till eftersom vi ofta brukar köpa vinet Corvina Veronese. Just detta vin är tydligen mycket populärt just i Stockholmstrakten.

Venetiens röda viner är bardolino och valpolicella. Amarone, omåttligt populärt i Sverige är faktiskt inte alls lika stort i Italien. Amarone görs helt eller delvis på torkade druvor som ibland är angripna av ädelröta. Förr torkde vinmakarna druvorna på luftade vindar, men numera sker torkningen oftast i moderna torkanläggningar. Ripasso, ”lätt-amarone” är valpolicellaviner som fått jäsa en andra gång tillsammans med jäsresterna från amarone-tillverkning. Ricioto är ett rött, sötare vin från trakten som liksom amarone görs på torkade druvor.

Provningen gick från lättare till tyngre viner.

Masi Valpolicella
Valpolicellavinerna är traditionellt enkla, lätta, röda viner. Masi Valpolicella beskrivs som ”ungt och fräscht med liten körsbärsartad frukt”. Detta var väl inte det mest spännande vin jag provat, men jag kan tänka mig att det passar bra till ljust kött, pizza eller pastarätter. Flaskan är stilren och snygg.

Monti Garbi Ripasso
Det här vinet har härliga toner av fat, choklad och rostat kaffe i doft och smak. Mulligt och helt i min smak. Detta vin kommer jag definitivt att köpa igen! Jag tror att det kommer att vara toppen till de flesta kötträtter.

Amarone della Valpolicella från Luigi Righetti
Amarone är alltid amarone. 168 kronor är dessutom förhållandevis billigt (för att vara en amarone). Den här har också mer strävhet jämfört med de flesta andra amaroneviner vilket gör den mer lämpad att dricka till mat. Kraftfulla kötträtter eller lagrade hårdostar tror jag på till detta goda vin.

Amarone della Valpolicella Classico
Provningens “lyxvin” för 379 kronor, är inget jag kommer att köpa igen. Mycket smak, nästan lite ton av grappa. En sådan här extrem amarone är svår att kombinera med mat, men skulle kunna passa till salta, lagrade hårdostar typ parmesan eller peccorino.

Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classsico
Själv har jag lite svårt för söta viner, men det var ändå spännande att få prova en recioto och denna kan säkert göra sig bra till osten som omväxling till portvinet.

fredag 26 februari 2010

Biff Rydberg på Rydbergs


När mitt gamla gäng, fem tjejer från studietiden, ses på stan har vi några gånger gått till till Rydbergs Bar och Matsal på Drottningatan. Inredningen är lite gammaldags, inte så mycket hårda material och ingen hög musik, vilket gör stället snackvänligt.

Jag såg attt servicen på Rydbergs fått en del kalgomål i recensioner på nätet, men jag tycker den brukar vara acceptabel, även om det var lite konstigt att vi själva fick gå och hämta våra menyer själva häromdagen?

Biff Rydberg, denna underbara rätt uppfanns inte på Rydbergs Bar och Matsal, men väl på dess föregångare, Hotell Rydberg som låg vid Gustav Adolfs torg fram till 1914.

Jag är svår på Biff Rydberg och lagar det gärna själv. Trots att den är överdyr på Rydbergs är det ändå svårt att inte välja denna klassiker. De gör den verkligen väldigt, väldigt bra! Köttet är riktigt ”restaurangkött”, med mycket mer smak än det man normalt handlar i affärerna. Pepparrot kommer i form av en fluffig och väldigt god röra. Mina kompisar intygar att det finns flera andra goda rätter på menyn, men jag har svårt att avstå från Biff Rydberg.

Jag har aldrig varit på Rydbergs under den varma säsongen, men planerar absolut ett besök då eftersom de har uteservering i en av Stockholms finaste utomhusmiljöer, Centralbadsparken.

torsdag 25 februari 2010

Helgfrukost


Här kommer ett litet tips inför helgen till mig själv och alla andra som känner för det: förstärkt helgfrukost.

På helgen vill man ha extra kraft och energi för att hitta på något kul (eller i värsta fall, motivera sig själv till att jobba fast det är helg...). På lördag och söndag blir det ju sällan heller lunch förrän en bra bit över den normala lunchtiden och humöret brukar kunna svikta rejält dessförinnan.

Med en morgontidig J vaknar man aldrig senare än sju, vilken dag det än är i veckan. Å andra sidan serveras det te och macka på sängen. Efter någon timmes tidningsläsande är även jag människa och orkar gå upp och laga till extrafrukosten. Förra helgen blev det bacon och äggröra, rostat bröd, lite sallad, en blond grapefrukt och några överblivna jordgubbar (galet denna säsong, men ibland blir det undantag...). Extrafrukosten smakade toppen med nybryggt kaffe.

Effekten av detta knep blev att vi orkade med en rejält lång promenad och slapp vara vrålhungriga när det blev dags för en sen lunch. Inte alls dumt!

onsdag 24 februari 2010

Extraprisjakten – Getostfyllda lammfärsbiffar med rödvinssås


Veckans extraprisvara blir lammfärs för 89 kr per kilo på Daglivs och potatis från samma butik för 2,98 kr per kilo. Dessutom gjorde jag ett fynd i frysen - god buljong, kokt på lammben. Lammfärs är toppen, nästan lika gott som lammkött i hel form och färsen kan man dessutom fylla med godsaker (läs OST).

Getostfyllda lammfärsbiffar, potatisklyftor och rödvinssås

För den här rätten började vi med potatisen som skalades och skars i grova klyftor. Medan ugnen blev varm fick potatisklyftorna koka några minuter i en kastrull. Det kortar tiden i ugnen och ger lite annan konsistens på klyftorna, jämfört med rent ungsstekt potatis. Efter kokningen slungades klyftorna med smakneutral rapsolja och hackad mortlad färsk rosmarin. Potatisen saltades, pepprades, placerades i en ungsfast form fick gå färdigt i 225 graders ugn.

För såsen finhackades lite gul lök, morot och rotselleri som sedan fick fräsa i smör. Lammbuljong (kalvfond hade också fungerat) och rödvin hälldes på och det hela fick koka en halvtimme för att sedan silas, redas med idealmjöl och kokas några minuter till för att få bort mjölsmaken. Till sist blankades såsen av genom att en klick smör vispades i.

Lammfärsen kryddades med timjan, salt, peppar och vitlök. Smeten formades till biffar som fylldes med chèvreost. Biffarna stektes i varm panna tills de var lagom rosa inuti och osten hade smält.

Vi åt den goda rätten med sallad. På bilden ser ni den biff som fanns kvar till matlådan, fotad i det första morgonljuset. Tyvärr kom inte potatisen med eftersom den var uppäten.

På söder - Dragon Sushi


Efter en iskall promenad nådde vi målet - Dragon Sushi, ännu ett bra sushiställe på söder. Adressen är Hornsgatan 78. På Dragon sushi sitter man i fina träbås. Det serveras god misosoppa och precis som för några år sedan, men sällan nu, finns det små, lena tofubitar i soppan.

Vår egen teknik, att välja en lyxigare rätt på menyn och sedan dela på den fungerade bra. Sashimin var vacker, upplagd som laxrosor och smakade mycket gott. J rapporterar att han vid tidigare besök fått fler bitar av lite mer ovanliga fiskar och skaldjur, men detta var väl så bra.

En annan fördel med Dragon Sushi är att de har öppet både lördag och söndag.

tisdag 23 februari 2010

Trendigt att grodda


Allas vår matguru, Lisa F W, skriver att det är trendigt att grodda!

Hurra, äntligen är man inne!!!

Mungbönor groddas oftast hemma hos mig, eftersom de fungerar både råa och tillagade och är toppen i thailändsk och koreansk mat.

Nästa groddförsök som precis startat upp är röda rädisgroddar. Fröna var verkligen onödigt dyra, men groddarna såg så fina ut på förpackningen att jag inte kunde motstå dem. Om dessa groddar blir bra tänker jag spara ett par frön, så på landet i sommar och odla egna frön. Det brukar vara lätt att odla frö från rädisor som sås på sommaren.

Återkommer med rapport om groddningens resultat.

Det finns hopp!


Vargavintern håller oss i ett järngrepp, men det finns trots allt hopp. I mitt ljusaste fönster börjar nysådda plantor titta upp. Just dessa är perenner, men jag hoppas snart få se små små chili- och tomatplantor!

måndag 22 februari 2010

Matäventyr och tröst med värmande dryck


I helgen har det varit fokus på mat, men inte mat till oss utan till husdjuren. Foder till illrar finns bara att köpa på några få ställen runt Stockholm. Det bästa ligger så långt man kan komma med tunnelbana på andra sidan staden. Det var med viss bävan jag begav mig iväg på den vådliga utflykten.

Första tunnelbanan var, kors i taket, bara sex minuter försenad. Fantastiskt. Jag åkte evighetslänge. Ett tag såg det ut att bli stopp, men det envisa tåget fortsatte. Väl framme var det inga problem att handla den storsäck illermat som mina älsklingar äter upp på ett par veckor.

Tillbaka till tunnelbanan såg det hoppfullt ut. Jag sprang för att hinna med tåget men säcken illermat släpande i dramaten efter mig och dörrarna slog igen precis mitt framför näsan. Nu borde det, i teorin, vara tio minuter till nästa tunnelbana. 29 minuter visade den elektroniska tavlan. Efter 29 minuters väntan fanns fortfarande inget tåg. Efter ca 45 minuters väntan på iskall t-banestation kom äntligen en tunnelbana. Hur försenad spårvagnen sedan var vill jag inte ens tänka på. Heller inte hur oskottad min ishala backe hem var, men husdjuren fick sin mat till sist.

Själv var jag helt slut och alldeles nerkyld. Helt enkelt tvungen att lägga mig ner i ett varmt bad med en kopp glühwein.

Glühwein
Värm rödvin av lättare oekad sort med någon msk socker. Lägg i en eller flera glöggkryddor, t ex kanelstång, nejlikor, pomeransskal eller liknande. Njut drycken rykande varm.


Idag går tydligen tunnelbanor och spårvagnar inte överhuvudtaget. Jag får väl gå till jobbet. Det tar väl sådär två timmar. Nej föresten, pulsa genom halvmetern snömodd tar nog minst fyra. Suck!

Hälsar vintertrött fröken Dill

lördag 20 februari 2010

Bokcirkelmeny från Rumänien


I torsdags var det dags för bokcirkeln att träffas och prata om boken ”Hjärtdjur” av nobelpristagaren Hertha Müller. Jag stod för mat och dryck, men hemma hos mig får inte 11 personer plats att sitta bekvämt så vi träffades istället på K:s kontor som ligger i urmysiga lokaler i Gamla stan. På kontoret fanns en liten micro och två kokplattor vilket innebar att maten måste vara sådan att den kunde värmas med hjälp av dessa.

Boken ”Hjärtdjur” som handlar om några vänner i Ceausescus Rumänien inspirerar inte direkt till matlagning. Ät- och drickbara saker som förekommer i boken är mest slakteriavfall, omogna plommon och öl.

Jag ville ändå ha någon koppling mellan maten och boken. Rumänsk mat lät svårt, men spännande. Efter ett tips från signaturen ”agnetasch” på matforum.nu fastnade jag för en lammgryta, Tocana. Jag har länge velat långlaga lamm och detta var ett utmärkt tillfälle. Jag hade helst velat använda fina lammläggar, men eftersom de var svåra att få tag på blev det istället lammbog med ben. Jag lagade ungefär enligt receptet, men de färska tomaterna fick sällskap av Muttis krossade. Min gryta fick mer smak av de brytna och långkokade lammbenen. En vitlöksklyfta hamnade också i grytan och crème fraichen som skulle blandas i serverade jag vid sidan om istället.

Lammgrytan fick sällskap av polentabröd med fetaoströra (extra fin fetaost rörd med crème fraiche). Jag serverade också lite goda oliver, syltlökar och smågurkor till maten. Kanske inte så rumänskt, men jag tyckte det kunda passa. En stor sallad fanns också.

Trots att Rumänien tydligen är en ganska stor vinproducent fanns tyvärr inga lämpliga rumänska viner på systemet så vi drack två röda italienare, Velletri och Corvina veronese. För vitvinsdrickare fanns chardonnayen Fleur du Cap.

Efterättens rumänska pannkakor med rom och citron hade säkerligen varit ännu godare nylagade. Men de var faktiskt även riktigt smaskiga värmda serverade med lite extra rom där plommon i bitar fått ligga och dra, lite nykokt jordgubbssylt, några färska bär, rasp av citron och vaniljglass.

Särskilt med tanke på utmaningen - rumänientemat, uppvärmningsmöjligheterna och att mat och vin skulle forslas på tunnelbanan och genom ett totalsnöigt Gamla stan - tycker jag att det blev en väldigt god middag.


Till sist borde jag kanske berätta vad vi tyckte om boken, ”Hjärtdjur”. Själv tycker jag att den var väl tung, oerhört poetiskt, vackert och symboliskt skriven förstås, men för mig blir detta nästan ett hinder för att förstå handlingen. Den är nämligen interessant och förskräckande!
I boken får man följa ett antal vänner från studietiden tills dess att de skickats ut till arbetsplatser, bestämda av myndigheterna, och arbetat ett par år. Allt är grått, hopplöst och fattigt. Hela tiden finns rädslan för att bli påkommen av Ceausescus hemliga polis. Vännerna vet att risken finns att alla brev man skickar läses av myndligheterna. I brevet lägger de ett hårstrå för att veta om det blivit läst. Att veta vem som är en riktig vän att lita på och vem som egentligen står på myndligheternas sida är inte lätt.

Flera av tjejerna hade inte alls gillat boken och inte heller läst ut den. Ändå blev det väldigt intressanta diskussioner. En av tjejernas man hade rumänsk släkt och mindes att de alltid måste skriva sina brev på kodspråk för att inte riskera att råka illa ut. En annan av bokcirkeldeltatagran berättade om när hennes familj flydde från Chile.

Trots att boken inte var någon storfavorit fick den mig att förstå hur fruktansvärt Rumänien var under Ceausescu-tiden och hur otroligt bra vi har det här i Sverige idag.

torsdag 18 februari 2010

Snacks som doftar ljuvligt!


I J:s familj serveras ibland det goda och lite ovanliga snackset, dukkha. Det är en nordafrikansk krydd- och nötblandning som äts genom att bröd först dippas i en blandning av lika delar olivolja och röd balsamvinäger och sedan i dukkhan.

J, som är lärare, brukar också inleda sin första lektion om buddhismen med att servera dukkha till eleverna. Ordet dukkha är det buddistiska ordet för lidande. J förklarar att för buddhister är lidande lika med livstörst och begär. Nöt- och kryddblandningen får symbolisera människans omåttliga begär. (Förstod jag det där rätt, J?)

Själv tycker jag det är svårt att associera till lidande när de underbara dofterna av rostad dukkha sprider sig. Detta måste vara det ultimata partysnackset!

Dukkha
Hasselnötter (gärna utan skal)
Mandel (skållade)
Skalade sesamfrön
Solrosfrön
Spiskummin, gärna hel
Korianderfrön
Torkad timjan
Salt och svartpeppar

Rosta nötter, mandel, solrosfrön och sesamfrön i en stekpanna tills de får lite färg. Passa noga så att det inte bränns. Rosta även spiskummin och koriander. Kör i mixer till små bitar, men inte så länge att det blir ett mjöl. Smaka av med timjan, salt och peppar.

Häll ut häll lika delar olja och röd balsamvinäger på fat. Dippa bitar av bröd eller pitabröd i oljeblandning sedan i dukkhan. Nöt- och kryddblandningen kan också fungera som topping på t ex grillad fisk.

tisdag 16 februari 2010

Citrusinkokt lax med spenat- och matvetesallad


Efter att ha följt ett hälsoreportage i DN har J har fastnat för medelhavsdieten. Att följa den innebär att man äter en kost som är rik på frukt, grönsaker, baljväxter, fisk, fullkorn, nötter och olivolja. Man bör i möjligaste mån undvika de mättade fetter som finns i mejeriprodukter, rött kött och fläsk och istället välja fisk och fågel.

Jag vet inte om man äter matvete vid Medelhavet, men häromdagen tolkade J medelhavsmaten genom att laga Citrusinkokt lax med spenat- och matvetesallad.

Jag tycker att det var ett intressant sätt att modernisera klassisk inkokt lax, genom att laga den i mindre bitar så att den inte alls behöver koka. Fiskbitarna blev härligt saftiga. Salladen var god, men jag saknade en skvätt olivolja på den. En kall sås hade också varit gott till, men de jag kom på innehöll mjölkprodukter eller hemlagad majonäs och levde inte upp till hälsokriterierna…

Idag ska J gå ut och då tänker jag passa på att äta lite härlig Shepards pie med gräddigt, ostgratinerat potatismos. Säkert inte alls hälsosamt, men GOTTT!

måndag 15 februari 2010

Den optimala lunchen - Biff Rydberg


Det händer att inspirationen tryter så här års. Tur att det finns en massa matbloggar som kan ge nya idéer!

Efter inspiration från ett flertal bloggar har jag under flera dagar varit sugen på Biff Rydberg, den optimala lunchrätten. Egentligen är det inget annat än en lyxig pyttipanna, men oj vad gott!

Biff Rydberg (2 port)
150-200 g oxfilé, putsad, tärnad
5 potatisar, fast sort, skalade, fintärnade
1 rejäl lök, skalad grovhackad
Smör
Salt, svart- och vitpeppar
Worcestersauce
Dijonsenap
2 äggulor

Skölj potatistärningarna i kallt vatten så att lite av stärkelsen på ytan försvinner. Annars blir de alltför klistriga i pannan. Lägg en rejäl klick smör i en stor stekpanna. Stek potatistärningarna först på lite högre värme (kanske 5:an), men sänk till 2.an så fort de börjar ta färg. Färdigstekningen tills tärningarna är lagom mjuka brukar alltid ta längre tid än man tror. Man kan ta ugnen till hjälp, men jag tycker det blir allra godast att steka klart på plattan. Salta rejält och peppra med både svart- och vitpeppar.

Stek löktärningarna i smör tills de blir genomlagade och får lite färg. Salta och peppra.

Smält smör i en järnstekpanna på högsta värmen. När smöret tystnat och pannan är rejält varm, stek köttärningarna helt snabbt. Jag vill ha dem rejält rosa inuti. Salta och svartpeppra.

Servera omedelbart i högar med potatis, lök och kött som överstänks rejält med Worcestersauce, en äggula i mitten och dijonsenap till. Med ett glas gott öl måste detta vara den perfekta lunchen

tror fröken Dill

söndag 14 februari 2010

Kinesiska nyåret



Igår inföll det kinesiska nyåret. Vi upptäckte högtiden när vi åkte skridskor i Kungsträdgården samtidigt som kinesiska drakar, dansare och sångare uppträdde på scenen bredvid. Vi går nu in i tigerns år!

Efter en specialvisning av världens bästa guide, J, på Medeltidsmuseum begav vi oss till ett favoritställe, perfekt för firande av det kinesiska nyåret - Grace tea house. Precis bakom Kulturhuset ligger detta lilla ställe där man kan dricka fantastiskt te, njuta av en enkel, men god svampbuljong, dumplings med dipp och fruktsallad. Gott, elegant och så gillar jag det sköna kontemplativa lugnet som råder på tehuset.

lördag 13 februari 2010

Extraprisjakt och nostalgi


Under studietiden delade jag lägenhet med E. Det var kul - mycket party, mycket bra vardag och en del tentapugg. E var också suverän på att laga en väldigt god och enkel pastasås med tonfisk.

Inspirerad av att Coop denna vecka har medlemsrabatter, halva priset på delar av Änglamarksortimentet, t ex pasta, fetaost och krosstomat bjuder jag på E:s tonfiskpasta.

Tonfisksås till pasta (2 port)
1 gul lök, hackad
1 klyfta vitlök
Olja
1 burk krossad tomat
Grönsaksbuljongpulver eller en skvätt fond
Salt, peppar
1 burk liten tonfiskbitar i vatten
15 svarta kalamataoliver
1/2 paket fetaost

Fräs löken i oljan utan att den tar färg. Häll på krosstomat och buljong. Pressa i vitlök. Koka ca 10 minuter. Lägg i tonfisk och oliver. Smaka av med salt och peppar. Låt allt bli varmt. Servera till pasta och toppa med fetaosten.

fredag 12 februari 2010

Glittermingel


Det är lite stiltje på bloggen i några dagar. Vi har en mässa i stan vilket för branschfolk innebär goda möjligheter till kvällsaktiviteter med bjud av drinkar, mousserande vin, bufféer och snittar. Trevligt, trevligt!

Inte heller så dumt att mingla med arbetskompisarna och kanske dessutom springa på någon f d kollega eller kursare.

Senast till helgen ska det börja lagas mat igen!

Bilden är lånad.

onsdag 10 februari 2010

Vinterpicknick






Jag är ingen vinterfantast, men man kan ju inte deppa ihop helt nu under högvintern. Mina arbetskompisar C och V drar ut mig på långfärdsskridskoturer och nu har vi även några utflykter med långfärdsskidor inplanerade.

Man blir hungrig av vintersport! Jag föreslår en vinterpicknick med eld, både för värmen och för möjligheten att grilla. I matsäcken packar jag:

Värmande jordärtskocks- och skogssvampsoppa i termos
Piroger med chilihet köttfärsfyllning
Köttiga grillkorvar med pinnbröd och good senap
Gurk- och morotsstavar, paprikabitar och blomkålsbuketter
Grillade kycklingklubbor
Dipp med medelhavssmaker till grönsaker och kyckling
Kaffe och chokladkakor

En rykande het soppa är ett måste. Jag testade ett recept från senaste ”Elle mat och vin” (med vissa ändringar) och blev MER än nöjd.

Köttfärspiroger är optimal utflyktsmat. Ät dem kalla eller värm i folie på grillen!

För att grilla korv och bröd i ett lindar man helt enkelt pinnbrödsdeg runt korven. En extra god och stark senap blandar man lätt själv, men gör den helst någon dag i förväg så att smakerna hinner utvecklas.

Grönsaker bör vara av det robustare slaget, helst i ätvänliga bitar.

Färdiga grillade kycklingklubbor är inte så dumt. Linda aluminiumfolie runt handtaget så kan de ätas kladdfritt!

Jag tar med en yoghurtbaserad medelhavsinspirerad dipp som passar till både grönsaker och kyckling.

Jordärtskocks- och skogssvampsoppa (recept från senaste "Elle mat och vin", fast min variant) 2 port
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
Smör
1 dl smörstekt svamp, jag tog trattkantareller från frysen
1 tsk timjan
1/4 finhackad spansk pepparfrukt
2 jordärtskockor, skalade och grovhackade
3 dl kycklingbuljong
2 dl torr cider (från systembolaget)
½ dl crème fraiche
Salt och peppar

Fräs lök och riven vitlök i smör i en kastrull. Tillsätt stekt svamp, timjan, chili och jordärtskockor. Häll på buljong och cider. Koka tills jordärtskockorna är mjuka, ca 30 minuter. Blanda i crème fraiche och mixa slätt med mixerstav. Smaka av med salt och peppar. Koka upp och häll direkt i en förvärmd termos.


Pinnbrödskorvar
4 goda grillkorvar
Deg:
3 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
1,5 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
50 g smör
1,5 dl mjölk

Blanda vetemjöl, grahamsmjöl, bakpulver och salt i en bunke. Blanda ner smöret och sedan mjölken. Dela degen i 4 bitar och rulla ut dem till stänger. Linda degstänger runt korvarna och grilla.

Egen senap

Rör Colemans senapspulver med lite grädde. Smaksätt med socker, salt, peppar och vitvinsvinäger.


Medelhavsdipp

Turkisk yoghurt
Soltorkade tomater, finhackade
Svarta oliver, finhackade
Färsk basilika, finhackad
Vitlök, riven
Salt och peppar

Blanda ingredienserna och smaka av.


Kaffe kan jag koka, men jag hoppas att någon av de andra bakar chokladkakor för där har jag inga bra idéer…

tisdag 9 februari 2010

Hemma hos mormor och morfar

Hemma hos mormor och morfar luktade det starkt av cigarrer som morfar rökte. Lägenheten där mamma och min morbror växte upp var en trerummare i ett område byggt i slutet av 1930-talet. Tre rum och ett litet arbetskök var en normalstor lägenhet för en tvåbarnsfamilj på den tiden, skulle jag tro.

Nutida bild från Ekhagen där mormor och morfar bodde

Hemmet var fullt med tidstypiska lösningar och detaljer. Det fanns öppen spis i funkismodell, tunga blanka möbler av mörka träslag, en serveringsgång på väg in till köket och, trots de få kvadratmetrarna, ett kallelsesystem med ringknappar i rummen. I köket kunde det tänkta hembiträdet se på en siffertavla vilket rum som kallat. Någon hemhjälp hade mormor och morfar inte, men min syster och jag älskade att leka med ringsystemet. I köket fanns diskbänk och vask, ett smalt utfällbart bord, gasspis, skafferi och ett litet kylskåp med frysfack.

Middagsbordet dukades med vit duk, släktporslin, silverbestick och linneservetter. En typisk middag hemma hos mormor och morfar inleddes ALLTID med smörgåsbord. När jag läst i äldre kokböcker har jag förstått att detta var typiskt för tiden och i förenklad variant möjligen kunde ersättas av tre fina smörgåsar med olika pålägg.

”Var är delikatesserna?” frågade morfar och till smörgåsbordet kunde det serveras sådant som gravad eller rökt lax, sardiner, god skinka, ansjovis, pastejer från Östermalmshallen, böckling, solöga, salami eller skivor av annan korv. Bröd, kex och smör var basen för delikatesserna. Antagligen kunde smörgåsbordet också innehålla någon varm rätt. Böcklinglåda, färsfyllt selleri, stömmingslåda eller omelett föreslår mormors kokbok från 1933. Om det var fest fick man nubbe till smörgåsbordet. Jag minns också att det på smörgåsbordet serverades kall tunga, vilket man upplevde som rätt läskigt som barn. Rolig var däremot den söta smörtaxen, mot vilken smörkniven vilade för att inte kladda ner duken.

Efter smörgåsbordet kom varmrätt och dessert vilka jag tänker berätta mer om i kommande inlägg.

Traditionen med smörgåsbord som förrätt är inte så tokig, tycker jag. Eller kanske den enklare formen med tre fina smörgasar. Dessa föreslår mormors bok att man serverar när man har ”Middag utan hembiträde”:
1) En vit brödskiva uttages med runt mått och stekes i smör. Man lägger en färsk gurkskiva och en tunn rädisskiva ovanpå denna och sticker en tandpetare genom det hela. Smörgåsen serveras varm.
2) På en liten hård smörgås läggas två skivor fylgiasill i kors och en liten persiljekvist läggas ovanpå.
3) På en halv skiva upplandskubbe bredes smör och primula-ost.

Fylgiasill och primula-ost, så det så!

Jag har, tråkigt nog, inga bilder från mormors och morfars hem. Bilderna från området och på den söta smörtaxen är lånade.

måndag 8 februari 2010

Njut av blodapelsiner!


I helgen hittade jag galet goda blodapelsiner av sorten Tarocco på Vi Matpressen! De är toppen att äta som de är och en juice av dessa sätter guldkant på den gråaste vinterdag. Passa på att äta blodapelsin NU. De finns bara under den korta säsongen runt februari, mars.

lördag 6 februari 2010

Extraprisbonus - Indisk curry med räkor


Nu när ni ändå har ett extraprisköpt paket med stora räkor i frysen rekommenderar jag att ni lagar indisk curry på dem.

Fröken Dills räk-curry (2 port)
250 g räkor
Fiskfond (vatten + fondkoncentrat från flaska)
Koncentrerad räkbuljong kokt på räkskalen
1 gul lök, grovt strimlad
1 liten aubergin, skuren i kuber
Smör
1 liten burk kokosmjölk
2 msk god curry (jag blandar Santa Marias vanliga med Hot Madras från Rajah)
Salt och peppar
2 msk mango chutney

Fräs löken i smöret, låt curryn fräsa med och tillsätt sedan auberginkuberna. Häll i kokosmjölken och buljongen. Låt koka ihop tills löken är mjuk. Smaka av med ev mer curry, kycklingfond, mango chutney, salt och peppar. Skaka och lägg i räkorna på slutet.

Servera med basmatiris, gärna kokt enligt nedanstående tips och ställ fram skålar med bananskivor, gurkbitar, gula russin, mango chutney, yoghurt, rostade kokosflingor som tillbehör. Naanbröd är gott till.

Tips: fräs gul lök, tillsätt gurkmeja, hela kardemummakapslar, kanelstång och några nejlikor. Häll på vatten och koka basmatiris enligt instruktion på förpackningen tillsammans med kryddorna och löken.

fredag 5 februari 2010

Finlunch till förmånligt pris


Jag har just varit med några av kollegorna och ätit finlunch på Stockholms Hotell- och Restaurangskola vid Globen. På utbildningsrestaurangen Terrassen får man en riktigt lyxig, självklart bordsserverad trerätters lunch för prisvärda 105 kr. Det fanns ett par rätter att välja på till förrätt, huvudrätt och dessert. Jag valde terrin på anka med asiatisk sallad, gös med kapris och rödbetor och en chokladkräm med vaniljyoghurtglass och hallonmarmelad. Allt var toppengott och dessutom proffsigt serverat i trevlig miljö. Rekommenderas!

Boka bord på tel 08-600 63 40!

torsdag 4 februari 2010

Extraprisjakten v 5 Minnen från Thailand


Denna veckas extraprisvara är stora grönländska räkor från Coop för 39 kr/500 g påse. Dessa stora räkor är användbara eftersom de kan ersätta de miljöförbjudna jätteräkorna i många fall. Den rätt jag väljer att bjuda på kunde i och för sig fungerat bra med mindre räkor, men det blir extra lyxigt med de stora.

Maträtten, Pad Thai, förknippar jag med en underbar resa till Thailand för många år sedan. Nedanstående ingredienser är bara ett förslag. Grönsaker och lök kan variera efter vad man har hemma. Kyckling är också gott i och många vill ha tofu. En ingrediens som jag helt glömde bort, men som är suverän i denna rätt är blötlagda, finhackade torkade räkor.

Pad Thai (2 port)
150 g thailändska risnudlar
1 ägg
1 vitlöksklyfta, hackad
1 rödlök eller annan mild lök
Ca 1 dl strimlad vitkål
10 små broccolibuketter
Ca 2 dl mungböngroddar
1,5 msk fisksås
1,5 msk pressad lime
1 tsk palmsocker (eller vanligt socker)
Chiliflakes
Limeklyftor
20 skalade räkor
Färsk koriander
1/2 dl hackade salta jordnötter

Tillred nudlarna enligt instruktion på paketet. Oftast ska de inte koka utan läggas i kokhett vatten några minuter för att sedan spolas i kallt vatten.
Rosta jordnötshacket i en torr stekpanna.
Vispa upp ägget och stek som en mycket tunn omelett i en oljad panna. Skär omeletten i strimlor.

Fräs vitlöken i olja. Lägg i vitkål, lök och broccoli och låt fräsa med. Lägg i nudlar och böngroddar. Häll på socker, limejuice och fisksås och värm tills sockret har smält. Blanda i räkor och äggstrimlor. Smaka av med chiliflakes.

Servera överströsslat med hackad färsk koriander och de rostade hackade nötterna.

Glöm nu inte att fynda extraprisräkor på Coop. Och släng inte skalen, de kan lätt bli en mycket god och användbar räkbuljong!

onsdag 3 februari 2010

Mormor och morfar


Jag tror att man får med sig intresset för mat hemifrån. Jag har en mamma som är suverän på mat, min syster likaså.

Om man tittar bakåt i tiden så hittar man min mormor, uppväxt på en stor gård i Småland, hushållsutbildad på 30-talet och helt fantastisk på husmanskost.

Min morfar lagade också mat. Han kom från en borglig, mycket matintresserad stockholmsfamilj och hade fått matlagningsintresset från sin mamma. (Hon såg dessutom till att han fick i sig rejält med mat som ni kan se på bilden.) Morfar samlade sina recept prydligt nedskrivna i små pärmar och anteckningsböcker som jag nu har framför mig. Vilken skatt!

Mormor Gerda och och morfar Stig träffades och gifte sig i slutet av 1930-talet.

Innan min morbror och mamma föddes gjorde mormor och morfar några för den tiden spektakulära resor. Bl a åkte de på en strapatsrik resa till Ungern. Där fotvandrade de på pustan och lärde sig laga gulasch över öppen eld. En kunskap som de omsatte i handling på ängen utanför mormors släktgård i Småland. Man får anta att en eller annan bybo höjde på ögonbrynen över detta upptåg. Min mamma trodde tills helt nyligen att berättelsen var en skröna, men härom året hittade hon bildbevis!

I en serie inlägg tänkte jag berätta lite om mormors och morfars mat, både sådant som min mamma har berättat och annat som jag själv minns från min barndom. Det är slående vad mycket som utvecklats vad gäller råvaror och exotiska maträtter när man jämför nu och då. Morfar älskade spännande utländsk mat och gjorde avancerade rätter med råvaror som då var mycket ovanliga, t ex paprika och exotiska kryddor.


Hoppas nu att detta är rätt version av receptet som finns på flera ställen i morfars böcker, en gång är det på ungerska (morfar kunde många språk). Jag skulle ju inte välja så fina köttbitar till ett långkok, men detta är morfars anteckningar:

Gulyáshus

Ingredienser:
1/2 kg svinfilé
½ kg oxfilé
1/2 kg fårfilé
Buljong
Potais
Rödlök, salt, paprika

Beredning:
Köttet sönderskäres i lagom stora tärningar som brynes tillsammans med rätt mycket rödlök.Man saltar därefter och kryddar med paprika samt påfyller god buljong så att det står över köttet. Det hela får puttra över svag eld i 1 ½ timme, locket bör vara på hela tiden. Efter dessa 1 1/2 timme iläggas potatisarna, som dessförinnan delats i fyra delar. Ragun får småskjuda lyckt ännu 1/2 timme, varefter den serveras så het som möjligt.

tisdag 2 februari 2010

Missa inte Heston´s Feast!


Efter tips från Niklas - Nyfiken på mat har jag njutit av Heston Blumenthal i programserien Heston´s Feast, just nu på Tv 8 Play.

Heston B är en av mina idoler. Jag upptäckte honom för rätt många år sedan när jag såg ett underbart tv-program som hette Kitchen Chemistry. Numera är han kanske mest känd för sin berömda krog, Fat Duck. Visserligen verkar Heston vara fullständigt galen, men på ett väldigt kul och inspirerande sätt. I Heston´s Feast ordnar han fantastiska, magiska, fantasifulla fester med olika teman för utvalda sällskap om sex personer. Det är t ex julfest, romersk fest, Tudor-tema och så vidare, med inspiration från historien, men på ett nytt och modernt sätt.

Vad sägs om att äta gristuttar, tarmar som skärs ut ur en hel gris, ett galet monsterdjur eller ätbara bestick? För att inte tala om frukter som är gjorda av kött eller "korv med mos" som dessert.

Mitt absoulta tips om ni gillar galet fantasifull matlagning är att titta på Heston! Men det är kanske säkrast att följa Hestons råd "Please, don´t try this at home".

måndag 1 februari 2010

Frasiga wienerbröd


Som ni märker är det väldigt lite bakning här på bloggen och ännu mindre fikabröd. Om jag någon gång ska äta fikabröd ska det vara VÄLDIGT gott fikabröd. Hembakade wienerbröd kvalar in i den kategorin.

Jag gör dem helt enkelt av färdiga smördegsplattor som delas till två kvadrater och kavas ut så att de blir lite större. Jag skär diagonala snitt nästan in till mitten och viker upp varannan flik så att bakverket liknar en stjärna. I mitten lägger jag hemkokt hallonsylt. Wienerbröden gräddas i 225 graders ugn ca 10 minuter. Pudra med florsocker och ät direkt till en kopp espresso!